Månatligt arkiv: december 2013

Nu kommer fortsättningen på mitt 2013. Jag hyser en outsinlig faiblesse för offentliga lekplatser. Barn behöver leka, klättra och gräva. Offentliga rum för de små är ett politiskt ansvar. Göteborg har fattat det. Här växer den ena fina lekplatsen upp efter den andra. Här prövar jag en ny lekplats i Västra Frölunda med Céleste och Harry.

Han drog hemifrån när han var 19 år. Det är snart sju år sedan nu. När Aron kommer hem från Tokyo på besök är det fest. Då ska allt hinnas med.
I oktober kom min efterlängtade skrivarkurs. Tillsammans med två stimulerande och skickliga lärare och spännande kursdeltagare skrev vi från morgon till kväll. Jag lärde mig mer om mig själv – vad jag kan och vad jag vill. Våra lärare var Susanna Alakoski och Mats Söderlund.

Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell får symbolisera alla fina, lärorika, berörande böcker jag läst under året. Jag läser mer nu för tiden. Det är jag glad för!

Under året tog intresset för min första bok Vad jag sett och med mitt röda hjärta känt, ny fart. Flera gånger var jag ute på föredrag och workshops med boken som grund. Här på Sveriges Kommuner och Landsting.
När julen kom fick vi fira den med två underbara små nykomlingar i familjen. Ines och Eli låg under granen och myste.

Jag lämnar 2013 med en rejäl mix av sorg och glädje. Jag valde att presentera glädjen för er. Nu ser jag det nya året an med förhoppningar, spänning och tillförsikt. Hoppas ni alla har ett fint år framför er. Tack för era fina kommentarer och varma hejarop. Hoppas vi ses och hörs igen.

Snart är det slut. Snart kan jag säga god natt 2013 och välkommen 2014. Men innan dess vill jag ge er en liten bildkavalkad över mitt 2013. De kommer i kronologisk ordning och de får representera fina och för mig betydelsefulla stunder under året som gått. Visst finns det mer att ösa ur, men just nu blir det så här.

Året började med att Proelad Förlag släppte min roman Havet räcker inte. Här nedan ser ni bilder från några av miljöerna i boken. Montserrat, slipstensgruva i Orsa, en björkdunge vid Orsasjön, Dalhalla, det gigantiska operakalkstensbrottet i Rättvik och Saltholmen i Göteborg.

I februari kom det en ny familjemedlem Saras familj. Här är Elise, en dag gammal tillsammans med stolt storasyster Mathilde. Sara och Mattias.

I maj bjöd Johan och jag Nanna med familj på frukttårta i Azaleaparken.

På försommaren var Johan och jag ”med bil”. Bland annat for vi till vackra Läckö Slott vid Vänerns strand.

Att hjälpa 6-åriga Mathilde från inlandet att bada i havet i Saltholmen när vågorna kommer är jätteroligt!

När man inte längre har en bil garaget, blir det en särskild lyx att njuta av när man har tillgång till en. Så lyxigt att jag minns vilka veckor på året vi körde. I augusti började vi vår semestervecka med fina dagar i Orsa. Varenda morgon var vi tidigt på morgonen nere i 50-meterbassängen som ligger tätt intill Orsasjöns strand. Där har Johan och jag simmat en oändlig massa meter tillsammans och mött den ena fantastiska sommarmorgonen efter den andra.

Efter Orsa blev det några dagar i Linköping. Östergötland är vackert! Jag återupplevde en massa skolresemål från min tid i Sommens folkskola. Vi åkte till Motala ström, kyrkor, kloster och gamla fornminnen. Här Vreta kloster.
Vi slutade vår sommarresa hos goda vänner i Skåne. En euforisk upplevelse var badet i Viken i vågor alldeles för höga för mig.

Detta var första delen av 2013. Om någon dag kommer fortsättningen … Tills dess: ta vara på livet, det är nu du har det.

Det började med farbror Svens brevlåda på radion, många år innan vi fick TV hemma. Då någon gång märkte jag, att jag som var så blyg och tyst kunde skriva något fint som någon annan kunde läsa upp och som andra ville lyssna på. På så sätt uppstod någon slags gemenskap. Jag längtade ju så mycket efter gemenskap. Det gör väl nästan alla Och vi tar till olika språk och redskap. Skriva, läsa, måla, spela … tack för att sådant finns. Jag var 9 år. Farbror Sven läste.

Nu är det höst och grått och kallt
snart falla flingorna överallt.
Nu står träden gula och kala
att de inte får snuva bara.
Och regnet det öser
och solen den pöser
nu är hösten kommen.

Alla former av rituellt beteende kan vara ett drag av narcissism – man vill inte bli övergiven.
Om detta skriver Mats Söderlund i boken Göra kärlek. Det är en bok om relationer, om kärlek och om mansrollen. Det är en bok full av klokskap.

Ett citat:
” …man jobbar extremt mycket, går extremt starkt upp i en hobby. Ställer alltid upp. Finns alltid där. Stannar alltid kvar. Var går gränsen mellan genuint och sunt engagemang och en överdriven anpassning, en övergivenhetsåtbörd där de egna behoven förnekas? En varningssignal kanske är när man börjar bli arg och irriterad på dem man ställer upp för. När man ständigt klagar på att ingen annan har tid. När familj och vänner och kolleger börjar undra om man någonsin har tid för sig själv eller aldrig kommer hem någon gång. Då är det dags att ta ett steg tillbaka och fundera på vad som driver en.”

Detta är alltså hämtat ur boken Göra kärlek av Mats Söderlund. Jag tänker en hel del på det där. Jag känner mig ofta jagad av tiden. Men vad är det egentligen som jagar mig, vad är allt det som är så viktigt att hinna, vad vill jag och varför?

Jag tror det finns fler som borde tänka på det där. Att ge varandra tid för goda samtal och för reflektioner är inte bara viktigt, det är livsviktigt. Dessutom har vi alla de små barnen som finns omkring oss. Vi vuxna måste besinna oss så att inte barnen lär sig mer om stress än om kärlek redan från allra första början.

Ett utdrag från sidan 83 i Havet räcker inte.

Det är dagarna före första julen utan Elias. De har förberett sig, men frågan är om det kommer att hjälpa. Många gamla minnen lämnade de kvar på en loppis i Dalarna. Några har de med sig. En tomte som han älskade och brukade sova med på julaftonsnatten och en tomtefamilj som han gjorde på dagis; en hushållsrulle målad i rött med stickad luva och glad mun, en toalettrulle lika röd och glad och en halv rulle mittemellan. Det är familjen. Den långa är pappa, den halvlånga är mamma och mellan dem står en pytteliten rulle som är Elias själv. Alla är glada för snart är det jul. Men nu står den lilla tomtefamiljen högst uppe på en hyllkant i ett annat hem hos en desarmerad familj i en annan del av landet.

Nu är det julpris på Havet räcker inte. 120 kronor + 29 kronor för portot

Nätverksträff i Söderköping. kommunstyrelseordföranden och kommunchefer från trakten.

Kommunstyrelseordförandena och kommuncheferna från Östergötland (och några från Småland) träffas regelbundet tillsammans med CKS, Linköpings universitet. Det är bra när vardagspolitik och forskning kopplas ihop i goda samtal. Det behövs!

Tillsammans med Bengt Welin från Älvdalen var jag inbjuden att tala om rollfördelningen mellan ledande politikern och chefen i en kommun. Handlar det om dreamteam eller terrorbalans?
Om en kommun skall utvecklas behövs en stark kommunchef. En stark kommunchef behöver stark politisk styrning. För om hen inte styrs politiskt gör hen som hen vill. Och det kan innebära allt från att göra ingenting till att med stor kreativitet och lust göra det som hen själv hittar på. Ibland blir det väldigt bra, ibland går det käpprätt åt skogen. Det var sådant vi talade om, jag i egenskap av f.d. kommunstyrelseordförande i Orsa i Dalarna och Bengt Welin som f.d. kommunchef i Älvdalen.

Bengt slutade sitt anförande med en klokskap. Framtiden finns där unga kvinnor vill vara!

Bengt Welin från Älvdalen

I mitt esse. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.