Att umgås med ord
Skrivet av

<img class="aligncenter size-full wp-image-7852" src="http://www.annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne.jpg" alt="Hollviken Skne" width="800" height="800" srcset="https://annbeskow propecia pills.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne.jpg 800w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne-150×150.jpg 150w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne-300×300.jpg 300w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne-176×176.jpg 176w” sizes=”(max-width: 800px) 100vw, 800px” /> Höllviken Skåne.

Jag umgås med tre olika språk.

Det första: Fördjupat mig i textproduktion riktad till äldreomsorgens personal. Hur kan man vara professionell och samtidigt empatisk? Hur ska man hinna och hur känner man att man gör rätt insatser för att stödja de äldre till ett värdigt liv? Vem bestämmer vad man ska göra på jobbet? Min samtalspartner kring dessa livsviktiga frågor är i mångt min motsats. Det stimulerar mig och väcker nya tankar, både sådana jag tänkt förut men glömt bort och alldeles nya tankar.

Det andra: En helt annan text i mitt huvud och mitt hjärta. Vår roman som nu är på lektörsgenomgång. Två röster som ska mötas och särskiljas, min medskrivares och min. Ordslingor på egna stigar men ändå i takt. Orden är våra följeslagare och våra broar. Väcker känslor i nya dimensioner, lager jag ofta eller sällan besöker.

Det tredje: Havets språk. Förr gillade jag bara skogen och de mörka sjöarnas rop. Tyckte det blåste för mycket vid havens stränder. Nu fyller de rullande vågorna mig med ny luft och väcker ett öga som vågar se ända bort till evigheten.

Vastergarn Gotland
Västergarn Gotland

Det ska vara känsligt
Skrivet av

Lillån i Orsa

Lillån i Orsa

Är det inte svårt att skriva tillsammans med sin dotter, frågar ni mig som skriver en roman om relationen mor och dotter tillsammans med min egen.
– Jo, det är svårt. Men det kryllar av pluseffekter.
Är det inte krångligt?
– Ja, det är krångligt rent tekniskt. Det gäller att hitta ett sätt att kommunicera som passar båda.
Är det en som skriver mest?
– Nej, vi skriver lika mycket.
Tar det inte mycket längre tid?
– Både ja och nej. Det är värdefull tid om vi använder den väl.
Kan ni kritisera varandra?
-Ja, det kan vi, bättre och bättre. Tränar ärlighet, är rädda om varandra. Lyfter varandra.

Varför väljer man att skriva två, vilka är fördelarna?
– Man har alltid någon att bolla med, någon som vet precis vad man pratar om och på vilken sida vi befinner oss. Dessutom händer det alltid något även när man inte själv är tillräckligt aktiv. Vi växlar draglok efter omständigheterna.

Jag bidrar med: en äldre kvinnas röst, struktur, kronologi och poesi.
Hon bidrar med: en ung kvinnas röst, tidsenlighet, magisk stämning och kill your darlings.
Vi har kommit långt nu och vår berättelse växer sig allt starkare.

Men ärligt talat, blir det inte väldigt känsligt?
– Text som berör ska vara känslig. Så det är känsligt hela tiden. Vi skriver fiktion, men båda veta hur det är. Det är det som är vårt skrivandes kärna.
Hedvig gnger fyra
Hedvig van Berlekom, du var tänkande, envis, praktisk, skapande och underbart spännande att umgås med. Det är du fortfarande. Jag är stolt över att vara din skrivpartner.