Alla former av rituellt beteende kan vara ett drag av narcissism – man vill inte bli övergiven.
Om detta skriver Mats Söderlund i boken Göra kärlek. Det är en bok om relationer, om kärlek och om mansrollen. Det är en bok full av klokskap.
Ett citat:
” …man jobbar extremt mycket, går extremt starkt upp i en hobby. Ställer alltid upp. Finns alltid där. Stannar alltid kvar. Var går gränsen mellan genuint och sunt engagemang och en överdriven anpassning, en övergivenhetsåtbörd där de egna behoven förnekas? En varningssignal kanske är när man börjar bli arg och irriterad på dem man ställer upp för. När man ständigt klagar på att ingen annan har tid. När familj och vänner och kolleger börjar undra om man någonsin har tid för sig själv eller aldrig kommer hem någon gång. Då är det dags att ta ett steg tillbaka och fundera på vad som driver en.”
Detta är alltså hämtat ur boken Göra kärlek av Mats Söderlund. Jag tänker en hel del på det där. Jag känner mig ofta jagad av tiden. Men vad är det egentligen som jagar mig, vad är allt det som är så viktigt att hinna, vad vill jag och varför?
Jag tror det finns fler som borde tänka på det där. Att ge varandra tid för goda samtal och för reflektioner är inte bara viktigt, det är livsviktigt. Dessutom har vi alla de små barnen som finns omkring oss. Vi vuxna måste besinna oss så att inte barnen lär sig mer om stress än om kärlek redan från allra första början.
Lämna ett svar