Hallå, Stigarna blir ljudbok !
Skrivet av

 

STIGARNA blir ljudbok


 

De senaste dagarna har vi lyssnat på röster. Vilken inläsare passar bäst när den läser om Malin, om Ingrid, om Lina …?
Stigarna ska bli ljudbok och det är vi omåttligt glada över, Hedvig van Berlekom (insta ordhog) och jag.

Vi har fått olika röster att testa och vi trodde det skulle bli lätt. Men det var det inte – svårt att föreställa sig hur det ska låta när just den rösten tar våra ord i sin mun. Förvånande att upptäcka att våra uppfattningar spretade så mycket.

Fick mig att tänka på och undra, vad är det som gör att jag tycker bättre om en röst än en annan? Och att du, tycker annorlunda. En hemmasnickrad teori är ett sammelsurium av alla röster vi möter i våra liv. Toner, klanger, nyanser, uttal kopplade till upplevelser, förnimmelser, känslor. Känslor högt och lågt eller helt likgiltigt.

Jag tror att minnenas alla tunna trådar har nystat ihop sig och ger oss röstassociationer som vi inte har det minsta koll på. Och då blev det svåra plötsligt lätt. Får vi en proffsig läsare med stor inlevelse, men inte för stor,  då blir det bra. För alla lyssnare kommer ändå ta emot det på helt olika sätt.

Håll ögonen och öronen öppna – om några månader kan du lyssna till Stigarna.
Undrar vad just du kommer tycka?

Tack Hedvig van Berlekom för att du skrev med mig!
Tack Idus förlag för att ni trodde på vår berättelse och gav ut tillsammans med oss!
Tack Ida Gudmundsson för att du målade världens vackraste bokomslag!

 

Med STIGARNA i öronen

Träffade Radio Dalarna för att prata om STIGARNA
Skrivet av

 
 

 

På luciadagen förra året (visst låter det längesedan?) tog Hedvig van Berlekom och jag färjan över till andar sidan älven. Emma och Martin på Radio Dalarna ville prata med oss. Åh, de där dalaklingande rösterna! Jag känner mig så hemma när jag hör dem. Blir glad av det.

Vi hade ett lugnt och fint samtal om Stigarna – Hedvigs och min gemensamma roman som kom ut i november. Vi pratade om mor-dotterrelationer och om hur föreställningar om livet ibland krockar med verkligheten. Om vikten av att vara ärlig och om att det är ingen självbiografi vi skrivit.

Tills slut frågade de: Vad vill ni allra mest ska hända när boken nu når sina läsare. Hedvig levererade det bästa svaret:
”Jag vill att läsarna ska känna. Vad som helst, bara de känner något.”

Det vill jag också.

Via länken nedan hittar du intervjun som sändes i veckan före jul.

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1205012?programid=4479&start=3967

 

 

Stigarna – julen, paradis eller helvete
Skrivet av

 

Tomten läser Stigarna av Hedvig van Berlekom och Ann Beskow

 

 

Stigarna är Hedvig van Berlekoms och min nyutkomna roman. De två huvudkaraktärerna Ingrid och Malin uppehåller sig vid några tillfällen vid julen. De gör det för att många människor har minnen, föreställningar och förväntningar kopplade till just julen. Malin är Ingrids vuxna dotter och numera ensamstående. Malin bildar familj med Lina och de får barn. När de ska forma sina nya liv, långt bort från barndomens jular uppe i Dalarna, ja, då krockar det ibland.

 

Julen innebär glädje för många, men ställer också till det. Julen är högtiden när man ska vara tillsammans och  glada. Högtiden då man minns sin barndomsjular.  Jular som var magiska eller helvetet som återkom en gång om året – och allt däremellan.
Men det är inte lätt. Vi överöses med tips om allt vi kan köpa (eller helt enkelt inte kan leva utan) till beskrivningar av att det kanske är dags att resa iväg någonstans. Njuta och konsumera. Men vi bör och vill också ta ansvar för klimatet – flyga mindre, kasta mindre, köpa mindre. Och vi påminns om att många har det kallt och fattigt i jul och inga julklappar till barnen.

 

Eller också är vi helt ensamma. Ensamheten växer sig större när alla pratar om gemenskap. Ensamheten på julen är en plåga för många.

Men lika förbannat ska vi vara lyckliga. Många bara längtar efter att julen ska vara över. Att nya året ska börja, att ljuset kan börja sippra in i våra rum och våra kroppar igen.

När det gäller Ingrid och Malin i Stigarna,  handlar det om deras egna jular. Om hur båda målar bilder av jularna när Malin var liten och Ingrid arbetade som lärare.  Om hur de ska forma dem nu som barn, som mamma och som mormor.

 

Nu önskar jag att denna jul blir lagom god för så många som möjligt och att vi sedan är beredda att möta ljuset därute som kommer snart.

 

Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman.

Baksidan av Stigarna

STIGARNA är här
Skrivet av

Bok på gång: STIGARNA

En ny fas i livet är här – livet efter releasen av Stigarna. Den började med promenadsamtal, tog vägen över post-itlappar och sms, mot sporadiska texter, till nedtrattning för att knådas in i en dramaturgisk form. Sedan filades det, dödades älsklingar, börjades om, gjordes nytt, gjordes mindre och byttes platser. Plötsligt hade vi vår berättelse i handen och sedan gjorde Ida Gudmundsson en sinnlig målning som fångade in vår ton. Efter det härjade vi med varandra kring ett femtontal titelförslag och sedan blev vi kompanjoner med Idus förlag.

Den 28 november hade vi en helt underbar releasefest som förtjänar ett eget blogginlägg en annan gång.

Det är Hedvig van Berlekom (min dotter) – Instagramkonto ordhog – och jag som skrivit romanen och nu börjar kommentarer ramla in.

Häromdagen kom ett sms:
” …. ni landade helt rätt, ordens följd och värld bar vidare, gnisslade inte, utan ledde till varandra. Och historien fick bölja, inget var givet, men mellan raderna framkom mer än de exakta orden sa. Ingrid och Malin kändes levande, det kändes spännande att lära känna dem , följa dem. ….
När jag läst en bok som er , blir det liksom tomt, som om gestalterna har gått hem och inte längre kommer och delar med sig av sina liv, men ändå lever vidare, utanför min värld.
Så hälsa Ingrid och Malin från mig !”

 

På väg till radiointervju om STIGARNA.

Hedvig van Berlekom till höger och Ann Beskow på väg till radiointervju om Stigarna. Kommer i P4 Dalarna nästa vecka (vecka 51)

En dikt om en vecka
Skrivet av

Orsasjön

I förra veckan åkte vi tillbaka till Orsa för några dagar. Vi bodde där i nästan fyrtio år. Arbete, familj, barn, politik, fritid och vänner. Allt lämnade vi bakom oss för nästan tio år sedan. Nu vände vi tillbaka. Återupplevde samhörigheten i vårt politiska arbete, mötte många ”gamla vänner”, insöp vyerna och den höga luften. Men vi fick också uppleva hur ålder och sjukdomar slagit till hos många. Det blev en vecka fylld av intryck.

Just nu går jag på kurs, på distans. Det är Mats Söderlunds  SKRIV POESI. När jag kommit hem från Orsaresan samlade jag ihop några av de starka minnena från veckan. Samtidigt tränade jag mig i mitt poesiskrivande.

 

går in i Orsas kommunhus
värmen minner om kraft
nu sitter ni där runt bordet
något varmt stiger upp i mig

många år sedan nu
väcker drifter till liv
samla, leda, gjuta hopp
växa, lyssna, lära stort
allt kom tillbaka till mig
min rygg rak
mitt blod varmt

vyerna och fäbodvallen
femtonhundratalets väggars timmer
tiger stilla
rymmer vind och sol, sliten möda
kreatur och kvinnor
brölande och lockrop
dalens silversmycke blixtrar

ett tonfall eller leende
kanske skulle kunna kännas som ett minne
kvarblivet i luddiga demensens labyrinter
fragment, knappnålshuvudstora
från en svunnen tid
som var ganska nyss

maten
ren och älg, svamp och äpplen
osten
träden
luften
vågor
hemmadoftens stenar

skratten, minnen, kramar
berättelser om sjukdom
cancern spelar ständig huvudroll

huset där vi bodde
stranden där vi badade
bassängen där vi simmade
konsum där vi handlade

Borlänge i funkishus
Cecarsallad och outplånliga
detaljminnen
närvarande är
hoppet

tillbaka hemma dimunitiv balkong
Tullgångens klorfyllfulla lövrum

minns och värms

 

Fryksås fäbod i Orsa

Vad ska barnet heta?
Skrivet av

Alla dessa titlar

När ett nytt barn kommit till världen ska det ha ett namn. Ibland är det självklart. Det finns bara ett namn, ingen tvekan. Men ibland finns alternativ. Det fanns gånger jag presenterades fyra-fem alternativa namn till ett nykommet barnbarn och jag tänkte: hjälp! Måtte de inte välja det namnet. Eller det.
Så är valet gjort och det nyfödda barnet är en människa. En ny människa med en begynnande identitet och hela livet framför sig. Och när barnet steg för steg kliver in i vår värld, så plötsligt är namnet självklart. Inget annat namn hade varit möjligt.

Är detta bokstavligen översättbart på en boktitel? Går det överhuvudtaget att veta om en titel är rätt eller fel så fort jag läst en bok. Eller blir titeln ett med berättelsen och omöjlig att byta ut?

Spelar det någon roll vad jag väljer för titel på en roman? Och vad är det som ska gälla egentligen. Ska namnet vara provocerande, ska det vara vackert, ska det sticka ut, ska det smälta in? Eller ska det helt enkelt bara passa den digitala världen? Så att jag inte skrivit en MÖNSTERBOk som handlar på MONSTERHYLLAN.

Jag har inga svar. Trots att jag lägger mycket energi på att jaga den perfekta titeln på mina verk. Kanske blir det bara väldigt bra, vad jag än väljer?

För övrigt hoppas jag att du väljer ett politiskt parti som håller tydligt avstånd från det enda parti som tycker att vi i Sverige inte behöver bry oss om klimatfrågan och som tycker att människor som flytt från krig och våld helst ska bo någon annanstans. Och som inte tycker om samkönade äktenskap och dessutom har en bakåtsträvande kulturpolitik. Med detta som grund skulle jag – om jag röstade på ett borgerligt parti (vilket jag inte gör) – rösta på liberalerna eller centern.

Du vet väl att om du förtidsröstat och ångrar dig, kan du ändra dig på valdagen?

Ljuvliga dofter i gamla rum
Skrivet av

 

GÅRDA TEXTIL Västergatan 1

GÅRDA TEXTIL Västergatan 1 GöteborgIgår passerade jag huset – ett gammalt och mycket vackert hus – som jag såg varje dag på väg till skolan när jag gick i gymnasiet för mer än femtio år sedan. Och jag kastades tillbaka till fascinationen jag kände när mamma och jag gick till Gårda Textil. Jag minns tyger, tyger, tyger, alltså ett eldorado för tygälskare. Då låg affären någon annanstans men nu hade den flyttat in i det gamla huset som en av mina klasskamrater bodde i. Solen lyste på det och jag gick runt hörnet och klev in.

Västergatan 1 Göteborg

Den andlösa känslan från förr kom tillbaka. Så mycket tyger! Så vackra tyger! Skulle vilja gå runt i timmar bara för att insupa tråddoften, känna, lukta och låta fantasin rusa omkring fritt. Gardiner, dukar, barnpyjamasar i flanell, sommarklänningar, gymnastikpåsar, örngott, dockkläder, kostymer, brudklänningar – allt, allt kan jag eller någon annan skapa.
Om du tycker om tyger i massor, om du tycker om ”gamla affärer” i ny tid och om du uppskattar lokaler i välbehållna lokaler från förr – ja, då kan du gå dit. Åker du spårvagn så är det hållplatsen Handelshögskolan som gäller.

Spårvagnshållplats Handelshögskolan.

Vi gick hundratals pratpromenader och i november är den här
Skrivet av

Vårt omslag målas av Ida Gudmundsson

 

Vi gick hundratals pratpromenader, skrev tusentals post-itlappar och lika många sms, vi skrev mer och skrev om, vi skickade till lektörer och omarbetade miljoner gånger. Våra refuseringar ville vi tolka som uppmuntringar och jag gick på skrivkurs. När jag berättade för vår lärare Susanna Alakoski om vårt projekt såg hon strängt på mig och sa:
Jag litar på att ni gör det ordentligt. Om ni gör det, kommer det bli bra.
Och jag tänkte:
Hon ska få se!

Att skriva två är en ynnest som egentligen inte kan beskrivas. Att skicka ett sms med förslag på en ändring av en halv mening på sidan 267 – och hon vet vad jag menar! Och svarar med fem ord, och: jag vet vad hon menar! Men att veta vad vi menar är inte alltid detsamma som att tycka lika. Vi kompletterar varandra och den ena drar när den andra sackar och tvärtom. Det går aldrig att ge upp när man är två om saken.

Min medskrivare är min dotter, Hedvig van Berlekom. I november ger Idus förlag ut vår roman och det ska bli spännande att släppa iväg vår gemensamma sexåring. Stolta är vi båda över omslaget som ni får ett smakprov på ovan. Det är konstnären och musikern Ida Gudmundsson som målar.

Vår berättelse är fiktiv men den är inspirerad av samtal som Hedvig och jag hade när jag flyttat från Dalarna till Göteborg för nio år sedan, hennes hemstad sedan länge. Vi talade om kärlek, familj och om normer. Generationsfrågor, frihet, kreativitet. Den handlar om Malin som lever tillsammans med Lina och är på väg att bilda familj och om Ingrid som är nyskild och pensionär mot sin vilja. Ingrid flyttar till staden där Malin och Lina bor och där försöker mor och dotter hitta tillbaka till den bättre relation de upplever att de en gång hade. Och hur kan de mötas i ömsesidig respekt för varandra? Det är en berättelse om moderskap och dotterskap. Men också om en längtan efter barn och om en lång och stundtals diskriminerade väg för att nå dit. Om alla band som tiden formar. Och om mellanrummen mellan människor.

I november ger Idus förlag ut vår roman och vi får hålla vår bok i handen. Hoppas att du också vill känna på den, lukta och framför allt läsa den.

Sommarens hetta har mojnat
Skrivet av

Sommarens hetta har mojnat. Svalka i vinden. Regn på gulnade marker, jorden dricker. Dofter av jord.  Jag söker ljuspunkter när kvällen mörknar.  Bloggen börjar röra på sig.

Badvattentemperaturen sjunker, valtemperaturen ökar. Jag önskar att det politiska minnet var starkare, hos fler. Jag önskar att helheten vinner över snuttifieringar, jag hoppas att viljan att hålla ihop oss människor segrar över rädsla och hat. Jag önskar och jag hoppas.