Stigarna i Go´kväll den 12 mars 2019
Skrivet av

 

Ann Beskow PIa Herrera Hedvig van Berlekom i Go´kväll

 

”Du är ju en skrivande människa”, säger hon. ”Det är jag med. Och ändå gör du hela tiden andra saker så att du inte hinner skriva. Det gör jag med. Jag skulle kunna leva hela livet så, men frågan är om jag skulle bli lycklig? Du jobbade så mycket, men efter 65 skulle du bara skriva. Men du jobbar lika mycket fortfarande. Och du är med de små barnen så mycket. Så du hinner inte skriva.”
Hon säger det eftersom vi pratar om min eviga inre oro som just nu gör mig så mörk och ledsen.

Raderna ovan kommer från min dagbok från våren för sex år sedan. Det framgår inte vem jag pratar med. Kanske är det med mig själv. Men jag gissar att det är min dotter och jag som är ute på en av alla våra skrivpromenader de där första åren jag flyttat till Göteborg för tio år sedan.

Jag tror att det där samtalet är ett av alla de ord som studsade mellan oss – de ord som blev ett manus som blev en roman. Som blev STIGARNA som min dotter, Hedvig van Berlekom och jag pratar om i Go´kväll imorgon, tisdag den 12 mars. Undrar vad vi sa i programmet? Det ska bli spännande att se.

 

STIGARNA av Ann Beskow och Hedvig van Berlekom. Idus Förlag.

 

Som en fjärt i rymden
Skrivet av

 

Rymden finns där bakom

att bli gammal är
när min tanke blir
en fjärt i
rymden
utan ens
ett eko

 

Om du skulle flyttas framåt tio år i tiden bara på några sekunder, nu när du håller på att bli gammal, skulle du uppleva alla normala åldersförändringar som en svår, tärande sjukdom. Så mycket händer i din kropp på tio år. Så var det någon som sa, jag tror det var kloka Bodil Jönsson som brukar tala om tid.

Mitt minne har förändrats. Jag brukar också glömma, säger de unga. Ja, jag vet. Men detta känns annorlunda. Som ett mörkt litet hål som nyss hade ett innehåll, men nu strax efter är tomt. Det är bara äldre människor som förstår riktigt hur jag menar.

Hur kommer det att kännas när ens barn växer, men i en annan mage?
Skrivet av

 

Hedvig van Berlekom och jag som skrev STIGARNA

 

I förra blogginlägget bjöd jag på inledningen i STIGARNA. Här kommer lite mer. Vi har kommit ett par sidor in. Malin och Lina besöker kliniken i Köpenhamn som ska hjälpa dem att göra Lina gravid. Vi hoppar rakt in i behandlingen. Varsågoda:

Jag lägger mig på britsen bredvid Lina och kan inte låta bli att tänka på alla spermier som lever inne i henne just nu. Vems de är. Vi har båda på oss varandras favoritunderkläder. Som ett trotsigt försök att undanröja det kliniska i en assisterad befruktning. En ljust grön spets skymtar i halslinningen på Linas svarta topp.
”Hur kändes det?”
”Inte så mycket. Ett litet tryck bara.”
Hon tar min hand och lägger den på sin mage, hennes röda naglar lyser mot mina bleka händer, som blivit torra av kylan. ”Är vi redo för det här?” frågar hon. Men leendet hon ler när hon säger det är helt utan drag av tvivel. Jag låter handen glida in under hennes tröja och nickar. Hur kommer hon att se ut som gravid och hur kommer det att kännas när ens barn växer, men i en annan mage?

 

Så börjar vår roman.
Den heter STIGARNA.
Det är Hedvig van Berlekom (ordhog på Insta)som skrivit den.
Det är Ida Gudmundsson som målat omslaget.
Det är Idus Förlag som givit ut den.

Finns att köpa på Idus Förlag, hos Hedvig eller mig (skicka ett sms eller messenger på facebook så vi får kontakt.)

Den finns också på många bibliotek. Om inte nära dig, så be dem ta in den. Eller be din närmaste bokhandel ta in den om de inte redan gjort det.

Hoppas du får en givande läsning!

Det finns ännu inget barn att berätta om
Skrivet av

 

Hemma hos oss hänger förlagan till STIGARNAS omslag. Målning av Ida Gudmundsson.

 

MALIN OCH INGRID

Stilla morgon uppifrån. Den klippiga slänten ner, några träd i olika höjder och sedan takåsarna, staden. En gemensam stad igen, på väg att vakna. Ingrid står nära Malin, kroppen hon en gång bar inom sig. De delade näring då men är nu sedan många år separerade. Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman. En dotters rödbruna hårslinga mot en mammas prasslande vindjacka. De är förenade i en tystnad, en tystnad som ställer frågor om något mer. Och Malin hindrar en impuls att berätta om barnet. Men det finns ännu inget barn att berätta om.

 

Så börjar vår roman.
Den heter STIGARNA.
Det är Hedvig van Berlekom (ordhog på Insta)som skrivit den.
Det är Ida Gudmundsson som målat omslaget.
Det är Idus Förlag som givit ut den.

Finns att köpa på Idus Förlag, hos Hedvig eller mig (skicka ett sms eller messenger på facebook så vi får kontakt.)

Den finns också på många bibliotek. Om inte nära dig, så be dem ta in den. Eller be din närmaste bokhandel ta in den om de inte redan gjort det.

Och Du! Om några månader finns Stigarna som ljudbok. Då kan du ta sällskap på bussen eller i motionsslingan.

 

Min systers bästa mening
Skrivet av

 

Min systers bästa mening, sid.301

 

Häromdagen ringde min syster och förmedlande vilken mening som – just idag – är hennes bästa i romanen Stigarna.

Men innan jag talar om hennes mening, vill jag berätta en annan sak. Vi hade bott i vårt hus i 33 år. Blivit vuxna i det huset, fått alla våra barn där, jobbat, slitit och njutit, drivit upp trädgården. Jag höll just på att planera en sommaräng när vi bestämde oss för att flytta. Sälja vårt hus. Jag tyckte det var svårt. Fotograferade vartenda hörn både ute och inne. Grät mycket. Då sa en vän:

”Det är nog så att om man har genomfört en sådan stor flytt och förändring i livet, så är det nog lättare att göra det igen, senare, om och när det behövs.”

Så rätt han hade. Lämna huset var verkligen sorgligt, men efter det har vi flyttat tre gånger till och det har varit riktigt roligt. Plötsligt har det blivit spännande med nya strukturer i livet.

Till min systers bästa mening. Hon läste Stigarna  – intensivt och eftertänksamt. berättelsen som jag och Hedvig van Berlekom skrivit och som Idus Förlag gav ut i november 2018. Den här morgonen ringde hon och sa: Min bästa mening finns på sidan 301. Den passar perfekt in i mitt liv just nu. Här kommer den:

”Nya strukturer, tankemönster och prioriteringar. Hur skapar man ett liv där man får plats i längden och hur håller man kvar just de viktigaste nyanserna i sitt tidigare jag?”

Bokcirkelpris för STIGARNA
Skrivet av

 

Bokcirkel på gång

 

Undrar hur många bokcirklar det finns? Jag vet att de är många. Jag vet också att flera av dem pratat om att Stigarna kanske skulle kunna vara nästa bok i cirkeln. Ett antal ensamläsare av Stigarna säger att de ofta gör uppehåll i läsningen för att bara tänka vidare på det vi uttryckt. Andra åter säger att ”det här ska mamma och jag prata om”.
Vi Hedvig van Berlekom och jag som skrivit Stigarna ville att vår berättelse skulle väcka frågor. Vi ville att läsarna ska känna något. Vi ville initiera samtal som sedan fortsätter på egen hand. Vi får många kvitton på det nu.
Idus förlag som givit ut tycker om bokcirklar. Så om du köper minst fem exemplar av Stigarna till din bokcirkel får du ett riktigt bra pris.
Skicka mig ett facebookmeddelande, ett sms eller ett mejl så berättar jag hur du gör när du beställer. Hoppas diskussionerna går höga i er cirkel.

ann@annbeskow.se

070 658 13 16

Hallå, Stigarna blir ljudbok !
Skrivet av

 

STIGARNA blir ljudbok


 

De senaste dagarna har vi lyssnat på röster. Vilken inläsare passar bäst när den läser om Malin, om Ingrid, om Lina …?
Stigarna ska bli ljudbok och det är vi omåttligt glada över, Hedvig van Berlekom (insta ordhog) och jag.

Vi har fått olika röster att testa och vi trodde det skulle bli lätt. Men det var det inte – svårt att föreställa sig hur det ska låta när just den rösten tar våra ord i sin mun. Förvånande att upptäcka att våra uppfattningar spretade så mycket.

Fick mig att tänka på och undra, vad är det som gör att jag tycker bättre om en röst än en annan? Och att du, tycker annorlunda. En hemmasnickrad teori är ett sammelsurium av alla röster vi möter i våra liv. Toner, klanger, nyanser, uttal kopplade till upplevelser, förnimmelser, känslor. Känslor högt och lågt eller helt likgiltigt.

Jag tror att minnenas alla tunna trådar har nystat ihop sig och ger oss röstassociationer som vi inte har det minsta koll på. Och då blev det svåra plötsligt lätt. Får vi en proffsig läsare med stor inlevelse, men inte för stor,  då blir det bra. För alla lyssnare kommer ändå ta emot det på helt olika sätt.

Håll ögonen och öronen öppna – om några månader kan du lyssna till Stigarna.
Undrar vad just du kommer tycka?

Tack Hedvig van Berlekom för att du skrev med mig!
Tack Idus förlag för att ni trodde på vår berättelse och gav ut tillsammans med oss!
Tack Ida Gudmundsson för att du målade världens vackraste bokomslag!

 

Med STIGARNA i öronen

Träffade Radio Dalarna för att prata om STIGARNA
Skrivet av

 
 

 

På luciadagen förra året (visst låter det längesedan?) tog Hedvig van Berlekom och jag färjan över till andar sidan älven. Emma och Martin på Radio Dalarna ville prata med oss. Åh, de där dalaklingande rösterna! Jag känner mig så hemma när jag hör dem. Blir glad av det.

Vi hade ett lugnt och fint samtal om Stigarna – Hedvigs och min gemensamma roman som kom ut i november. Vi pratade om mor-dotterrelationer och om hur föreställningar om livet ibland krockar med verkligheten. Om vikten av att vara ärlig och om att det är ingen självbiografi vi skrivit.

Tills slut frågade de: Vad vill ni allra mest ska hända när boken nu når sina läsare. Hedvig levererade det bästa svaret:
”Jag vill att läsarna ska känna. Vad som helst, bara de känner något.”

Det vill jag också.

Via länken nedan hittar du intervjun som sändes i veckan före jul.

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1205012?programid=4479&start=3967

 

 

Stigarna – julen, paradis eller helvete
Skrivet av

 

Tomten läser Stigarna av Hedvig van Berlekom och Ann Beskow

 

 

Stigarna är Hedvig van Berlekoms och min nyutkomna roman. De två huvudkaraktärerna Ingrid och Malin uppehåller sig vid några tillfällen vid julen. De gör det för att många människor har minnen, föreställningar och förväntningar kopplade till just julen. Malin är Ingrids vuxna dotter och numera ensamstående. Malin bildar familj med Lina och de får barn. När de ska forma sina nya liv, långt bort från barndomens jular uppe i Dalarna, ja, då krockar det ibland.

 

Julen innebär glädje för många, men ställer också till det. Julen är högtiden när man ska vara tillsammans och  glada. Högtiden då man minns sin barndomsjular.  Jular som var magiska eller helvetet som återkom en gång om året – och allt däremellan.
Men det är inte lätt. Vi överöses med tips om allt vi kan köpa (eller helt enkelt inte kan leva utan) till beskrivningar av att det kanske är dags att resa iväg någonstans. Njuta och konsumera. Men vi bör och vill också ta ansvar för klimatet – flyga mindre, kasta mindre, köpa mindre. Och vi påminns om att många har det kallt och fattigt i jul och inga julklappar till barnen.

 

Eller också är vi helt ensamma. Ensamheten växer sig större när alla pratar om gemenskap. Ensamheten på julen är en plåga för många.

Men lika förbannat ska vi vara lyckliga. Många bara längtar efter att julen ska vara över. Att nya året ska börja, att ljuset kan börja sippra in i våra rum och våra kroppar igen.

När det gäller Ingrid och Malin i Stigarna,  handlar det om deras egna jular. Om hur båda målar bilder av jularna när Malin var liten och Ingrid arbetade som lärare.  Om hur de ska forma dem nu som barn, som mamma och som mormor.

 

Nu önskar jag att denna jul blir lagom god för så många som möjligt och att vi sedan är beredda att möta ljuset därute som kommer snart.

 

Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman.

Baksidan av Stigarna

STIGARNA är här
Skrivet av

Bok på gång: STIGARNA

En ny fas i livet är här – livet efter releasen av Stigarna. Den började med promenadsamtal, tog vägen över post-itlappar och sms, mot sporadiska texter, till nedtrattning för att knådas in i en dramaturgisk form. Sedan filades det, dödades älsklingar, börjades om, gjordes nytt, gjordes mindre och byttes platser. Plötsligt hade vi vår berättelse i handen och sedan gjorde Ida Gudmundsson en sinnlig målning som fångade in vår ton. Efter det härjade vi med varandra kring ett femtontal titelförslag och sedan blev vi kompanjoner med Idus förlag.

Den 28 november hade vi en helt underbar releasefest som förtjänar ett eget blogginlägg en annan gång.

Det är Hedvig van Berlekom (min dotter) – Instagramkonto ordhog – och jag som skrivit romanen och nu börjar kommentarer ramla in.

Häromdagen kom ett sms:
” …. ni landade helt rätt, ordens följd och värld bar vidare, gnisslade inte, utan ledde till varandra. Och historien fick bölja, inget var givet, men mellan raderna framkom mer än de exakta orden sa. Ingrid och Malin kändes levande, det kändes spännande att lära känna dem , följa dem. ….
När jag läst en bok som er , blir det liksom tomt, som om gestalterna har gått hem och inte längre kommer och delar med sig av sina liv, men ändå lever vidare, utanför min värld.
Så hälsa Ingrid och Malin från mig !”

 

På väg till radiointervju om STIGARNA.

Hedvig van Berlekom till höger och Ann Beskow på väg till radiointervju om Stigarna. Kommer i P4 Dalarna nästa vecka (vecka 51)