Jag vill stå träd nu
Skrivet av

Foto: Ann Beskow

Tycker om att sprida andras ord. Ord och texter som berört mig som kanske också hittar fram till dig. Eller kanske redan har landat hos dig för längesedan. En poet som jag regelbundet återkommer till är Anne-Marie Berglund. Här kommer en dikt av henne.

TRÄD

Jag måste få vara träd nu. Jag går sönder om jag inte får stå träd.
Tala inte till mig som till de vanliga på gatan. Rör inte vid mig
med kött och blod. Vinden måste viska i bladen. Din andedräkt
måste smyga sig intill mig och andas vår. Vi var en man och en
kvinna i vackra kläder. Nu vill jag vara träd.

Jag sträckläste HUMLESÄCKEN
Skrivet av

HUMLESÄCKEN av Lina Brustad

På Bokmässan i förra veckan bekantade jag mig med montern som IDUS förlag byggt, precis vid foten av en rulltrappa – i ständigt blickfång. Många inspirerande författare mötte jag, massor av roliga, allvarliga, tokiga och fantasifulla barnböcker. Dessutom en hel del vuxenböcker. Känner mig stolt och glad över att Hedvig van Berlekoms och min roman STIGARNA kommer finnas i den högen nästa år.

När jag kom hem efter tre bokmässedagar med några mil i benen hade jag också med mig nya böcker till min bokhylla. Bland dem fanns HUMLESÄCKEN av Lina Brustad. Jag sträckläste den. Den handlar om de eviga frågorna: kärlek, närhet, liv, död, sorg, skuld. Allt det där som ingen slipper undan, det där som kan bli slitet och sentimentalt i skrift. Men som också kan drabba rakt in i hjärtat. Jag berördes djupt, jag grät och skrattade ibland. Livets stora frågor blev tidlösa och hanterade med varlig men också humoristisk hand. Tack Lina Brustad för att du delade med dig av denna vackra berättelse om döden – och om livet.

Kunde inte släppa Ännu ett liv
Skrivet av

Theodor Kallifatides, ÄNNU ETT LIV

Jag jagar ständigt kärnan i min drift. Kärleken till skrivna ord. Efter en oändlig rad av år och letande börjar jag långsamt förstå vad som driver mig. Mer om det en annan gång.

Under tiden söker jag ständigt andras beskrivningar över sin egen skrivdrift. Med detta intresse i huvudet fick jag plötsligt en tunn, vacker bok i min hand. Ännu ett liv, av Theodor Kallifatides.

Författaren har bestämt sig för att sluta skriva, men det går inte så bra. Citat: Jag hade inga illusioner. Men jag var skräckslagen för tomheten som skulle ta över mitt liv. En serie dagar och nätter så lika varandra som de långa loftgångarna i miljonprogrammets byggen.

Och så blev det alltså en bok till. En reflekterande berättelse om att skriva men också om minne, ursprung, hemspråk och förvärvat språk. Och om att bli äldre. Dessutom är det en fantastisk lärobok i konsten att skippa onödiga ord och att aldrig glömma att gestalta.

Jag läser inte så många böcker från början till slut just nu. Men denna kunde jag inte släppa.

 

På sidan 95 blev jag förälskad
Skrivet av

 

Metalldesign 2012

På sidan 95 i Metalldesign 2012 blev jag förälskad. Det är sista sidan om konstnären James Horrobin. Där mötte jag denna lilla fågel som väcker krafter i mig – stilren, hård i sin yta men också skimrande och graciös. Väcker respekt och ömhet.

 


 

Och plötsligt tänker jag på en dikt av Tomas Tranströmer.

FRÅN SNÖSMÄLTNINGEN -66
Tomas Tranströmer
 
Störtande störtande vatten dån gammal hypnos.
Ån översvämmar bilkyrkogåren, glittrar
bakom maskerna.
Jag griper hårt om broräcket.
Bron: en stor fågel av järn som seglar förbi döden.

Livet skakar oss av sig
Skrivet av

Livet skakar oss av sig – inte med tankens grymhet,

bara så som en vindstöt skakar fåglarnas bon,

bara så som ett barn på dammig, sommarvit landsväg

stannar, kisar mot solen och skakar en sten ur skon.

En gång var du det barnet, gick i sol på den vägen,

kände den stenen skava, löste sandalens rem –

Vad blev det kvar av solen, den vita vägen och rymden?

Bara en skimrande syn och en svidande längtan hem.

ANNA GRETA WIDE

De starkaste krafter jag vet
Skrivet av

Plötsligt bestämde jag mig för att lyssna på den svaga men ständiga rösten inom mig. Den som gnager och skaver och frågar, år ut och år in.
Dikten. Var är dikten?
Dikterna har alltid funnits inom mig. Utantillverserna, dödsmelodierna. Alla de vackra och sorgliga bilderna som följt med mig i form av versfötter och rytmer. Jag vill läsa mer poesi än jag gör. Jag vill öppna för poesi. Jag vill skriva poesi.

Poesi är kärnan i allt det jag vill ha sagt. Det finns inte tid för ordrikedom. Det finns bara tid för det viktigaste. Så jag beställde en digital poesikurs och nu vill jag ge poesin inom mig en timme om dagen.

Letade fram en författare som jag återkommer till, ibland med år emellan. Varje gång talar hon till mig. Det är Anna Greta Wide.
Här en dikt ur samlingen Orgelpunkt.

DE STARKASTE
De största och starkaste makter jag vet
är skräck och kärlek och ensamhet.

 

TRÄDET av Karin Boye
Skrivet av

 


TRÄDET

När min dörr är stängd och min lampa släckt
och jag sitter svept i skymningens andedräkt,
då känner jag runtomkring mig röras
grenar, ett träds grenar.

I mitt rum, där ingen annan bor,
breder trädet ut en skugga så mjuk som flor.
Det lever tyst, det växer väl,
det blir vad en okänd menar.

Någon andemakt, någon hemlig makt
har i trädets gömda rötter sin vilja lagt.
Jag är rädd ibland och frågar ängsligt:
Är vi så säkert vänner?

Men det lever lugnt, och det växer still,
och jag vet inte vart det strävar och vart det vill.
Det är ljuvt och trolskt att bo så nära
en som man inte känner …

Karin Boye ur Gömda land

inte bara läsa, inte bara skriva – lyssna också
Skrivet av

Apropå att lyssna

När bild, musik, dans förs samman uppstår spänning. Jag tycker om gränsöverskridande konstuttryck. Exemplen är många. Ett som rinner upp i ett huvud är när Konserthuset i Göteborg visade den ursprungliga  svart-vita filmen av Körkarlen och symfonikerna ackompanjerade med nyskriven musik. En helt ny upplevelse med Selma Lagerlöfs roman från 1912 som inspirationskälla. Häftigt!

Jag tänker också på hur jag använder ljudet när jag själv skriver. En nyskriven egen text i lurarna när jag är ute och går. Genast hittar jag nya nyanser. Ord som inte ska vara där. Ord som fattas. Obegripligheter. Men också hur bra det kan låta. Hur jag kan njuta av min egen röst och mina egna texter.

Några närstående har i flera år försökt få mig att lyssna på ljudböcker. Men det har inte blivit av. Tycker inte jag haft tid. Har lyssnat på så mycket annat: nyheter, poddar, intervjuer. Men för en vecka sedan började jag lyssna på en ljudbok. Och är fast! Konsumerar romaner som aldrig förr nu. Under en vecka har jag lyssnat på en bok jag annars aldrig skulle läsa. På en bok som jag läst och tyckte mycket om och på en annan som jag fastnade i läsningen efter en tredjedel. Alla ger mig nya dimensioner och förstärkta upplevelser.

Uppläsningarna  ger mig nya dimensioner. Jag kan röra mig när jag lyssnar (somnar inte då). Men framförallt hör jag nyanser i stämningar och ordval, fängslas på ett nytt och annat sätt. Rösten, tonfallet i rösterna betyder mycket. Hård röst, mjuk röst, naken röst, livrädd röst, känslig röst. Bäst är de som förmår växla i takt med handling och stämning i boken.

Tack för tipset. Nu ska jag fortsätta lyssna!

Mammornas bebisresa, en ny komma-till-berättelse
Skrivet av





Mammornas bebisresa. Text Hedvig van Berlekom Bild Adrian van Berlekom

Vad har jag litteraturen till? Om jag kan identifiera mig med någon eller något i skönlitteraturen då förstår jag mer av mig själv och av andra. Känslor och fantasi tar fart.

Detta är en bok för barn 3-6 år gamla. Det är en komma-till-berättelse utanför de traditionella ramarna. Den handlar om vuxna människors längtan efter barn, om insemination och om två mammor och om hur deras bebis kommer till. Barnen som lyssnar får nya infallsvinklar på hur det kan gå till och vuxna får tips om hur man kan svara på barnens frågor. Så här börjar det:

Isa och Anna har i många år varit kära,
nu börjar de längta efter att ett barn få bära.
De tycker att huset de bor i är för tyst.
Från barnrummet hörs det inte ett knyst.
Innan barnet kan flytta in måste det i en mage växa och bo.
Blir det Isas eller Annas tro?

Längre in i boken:

Och så kommer vi till sista uppslaget:

Denna bok behövs. Den har saknats på biblioteken, på förskolorna och skolorna, i bokhandeln och i hemmen. Men nu finns den! Skriven av Hedvig van Berlekom, illustrerad av Adrian van Berlekom och utgiven av Idus förlag Boken finns på Idus förlag och på Adlibris och Bokus.com.

sal 2, Julie Bonnie
Skrivet av

sal 2 av Julie Bonnie

”Det här är den  bästa bok jag läst” – jag säger så ganska ofta om böcker. Sedan försöker jag förmedla vilken helt fantastisk text det är. Efteråt tänker jag: Jag kanske överdrev, kanske är det bara jag som tycker så, tänk om de köper den och läser den och inte alls fattar vad det är så bra med just den här boken …

Jag har funderat på det. Hur jag kan gå in i och uppleva en bok så starkt! Kanske beror det på att jag läser mycket selektivt nu för tiden. Jag läser bara böcker som lyckas suga tag i mig. Andra kan jag ge en chans, men tillåta mig att lägga åt sidan. Jag har inte tid att läsa böcker jag inte tycker om. Livstiden är begränsad och jag vill läsa sådant som går djupt in i mig och gärna gynnar mitt skrivande. Men jag vill inte bara gå i gamla hjulspår. Jag vill se nya grepp, få nya idéer.

sal2 har legat i högen olästa nyförvärv. Köpt på Bokmässan för ett eller två år sedan. Inte lockat tillräckligt. Men nu grep jag den och den grep mig.  OJ, vad den sög in mig. Jag både grät och skrattade högt. Här handlar det om känslor så det sprutar om det. Liv, död, ångest, glädje, dans, barnafödande, moderskap, förtvivlan, smuts, lyhördhet, blinda. Citat:

Mina föräldrar var gamla och lärare båda två. Mamma har aldrig tittat på sina bröst. Och mina föräldrar har aldrig älskat.
Det blir enklast så.
Jag tyckte själv att min kropp var otroligt vacker och plötsligt ville jag inget hellre än att visa upp den, det blev som ett begär. Ja, jag var tjejen som dansade naken på bordet när musiken var den rätta. Jag var en Marilyn från landet, beredd att visa allt när som helst, bara för att bli upptäckt, bara för att bli sedd.
Jag var en gudomlig skönhet omgiven av blinda.
(slut citat)

Om en text slår an en särskild ton i mig i exakt rätt ögonblick – då är jag mottaglig och då kan jag bli bergtagen. Så frågan är nu, vad tycker du om sal2?