Som Harry mötte tomten vill jag möta livet
Skrivet av

Julrosen är en ranunkel. Ett vackert ord som betyder liten groda. Ordet får stanna i munnen, jag känner på det, R-A-N-U-N-K-E-L. Lika fint som Ä-N-G-L-A-P-E-L-A-R-G-O-N.
Julros

 

Små, små raggsockar går svindlande fort att sticka.
Raggsockar

 

Om våren for jag till Ütrecht. Brovalven i kanalen delade sig som på en lök, lager efter lager. Där dök jag totalt ensam in i min skrivarvärld, blad efter blad.
Utrecht

 

Innan Sakuran blommat ut kom vi äntligen till Japan. Han börjar sitt åttonde år där nu. Jag hittar inte orden.
japan i april

 

Någonstans i Botaniska trädgårdens baksida fikade vi, två trygga vänner och jag. Vyerna fick mig att tänka på Orsa finnmark, nästan.
Botaniska baksidan

 

En tidig morgon låg dimman som en fuktig vante över allt. Fåren bräkte hårt mellan stammarna. Det var i Lindholm Höje.
lindholm Höje

 

Gammalt tegelhus speglar sig i tröjan i mina egna färger, och himmelen därtill. Det var i Randers och där säljer de tegel. Fasadtegel, taktegel och marktegel.
Olika perspektiv

 

Att stå längst ut på bryggan med vinden tjutande i öronen, tala till himlen, ropa till havet och leta efter orden. Ropa högt! Jag gjorde det och jag ropade högt. Det var i Ystad.
Ystad

 

Som Harry mötte tomten vill jag möta livet. Respekt, spänning, förtjusning, intensitet i alla sinnen.
Harry möter tomten

 

2014 tog slut. Ett nytt börjar med nya vägar att välja.
Nya vägar

 

Skål! Välkommen!
Skål

En gång trodde jag fast det var ganska längesedan nu, att livet var enkelt.
Skrivet av

Gran och tall
Människor jag möter säger att de inte fattar att det är jul snart. Alla jagar och ingen fattar. En del vill så gärna uppleva någon slags julefrid som de inte har tid med, andra minns bara en massa helvetiska jular de varit med om. Inte tänkte jag på, när jag låg i min barndomssäng att det fanns människor som hade ett helvete på julen. Nu har jag förstått att de är ganska många. Därför vill jag för egen del bidra med att inte hetsa.
<img class="aligncenter size-full wp-image-7163" alt="Quality Hotell Friends Arena" src="http://www.annbeskow.se/wp-content/uploads/2014/12/Quality-Hotell-Friends-Arena.jpg" width="800" height="1067" srcset="https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2014/12/Quality-Hotell-Friends-Arena.jpg 800w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2014/12/Quality-Hotell-Friends-Arena-224×300.jpg 224w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2014/12/Quality-Hotell-Friends-Arena-767×1024.jpg 767w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2014/12/Quality-Hotell-Friends-Arena-131×176 generic clomid australia.jpg 131w” sizes=”(max-width: 800px) 100vw, 800px” />
Så veckan före jul for vi till Stockholm några dagar. Hotellet vi valt med stöd av Coops hotellpremie låg i ett nybyggarland som fick oss att tänka på Tokyo. Detta på grund av Quality Hotel Friends Arena och alla byggnader omkring. Men när det gällde människor som rörde sig i området var det långt ifrån Tokyo. På gångvägen från Solna station till hotellet mötte vi inte ens en katt. Så tomt på folk!
Motstridiga känslor och tankar korsade i min skalle. Gigantiska Friends Arena stod där helt ensam dag efter dag. Jag såg osynliga pengar rulla ut ur projektet timme för timme. (Jag har ingen aning om hur det går ekonomiskt, men jag begriper att när det gäller stora arenor ger publik intäkter.) Samtidigt tänker jag på julhandeln inne i stan, ett myller av människor med kassar i händerna trängs i en glittrande stad. Lägg därtill dagens samhällsdebatt – där starka känslor kastar runt mig så jag blir alldeles vimmelkantig. Det handlar om vilka människor som ska ha rätt att vara här och om vilka som inte är välkomna. Debattens vågor går höga hos en del medan andra inte ens törs prata om det, medan åter andra sitter i gathörnet med hungriga ögon och påminner oss om världens tillstånd.
En gång trodde jag fast det var ganska längesedan nu, att livet var enkelt. Man hjälper  den som behöver och man säger välkommen till den som vill komma in? Just så enkelt vill jag att livet ska vara och jag är fullkomligt övertygad om att det finns många som tycker likadant. Må vi bli en rungande majoritet!

Vi hade många fina upplevelser i Stockholm och vi mötte så många vänliga, roliga och välkomnande stockholmare! Om det ska jag berätta mer en annan gång. Men nu ska jag baka lite kakor för det är visst julafton i övermorgon?

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till alla mina besökare, till alla bloggare, till alla fb-vänner och alla andra vänner därute i den reella världen.

Anntomte

 

Åkte 1000 meter ner i marken och blev hög
Skrivet av

 

BergHär får ni hälsa på i min dagbok. Detta är ett utdrag från september 2007.

Idag är det den andra dagen av en tvådagarsresa med Länsstyrelsen. Det handlar om bergsnäringen. Detaljer om tillstånd, mineraler, miljö och procent. Eftermiddagen är vikt åt Boliden. Vi skall ner i gruvan. ”Det tar två timmar, en halvtimme upp och en halvtimme ner. Vi ska ner 1000 meter så det tar lite tid.”

Jag som tidigare inte funderat så mycket på de praktiska detaljerna, hörde min mun säga: ”Vill jag det?” Snabbt kryper paniken in i min kropp. Hiss rakt ner i berget, kallt, mörkt, blött, mörkt. Jag vill inte, skriker kroppen och andningen blir häftig. Ögonen tåras, en kamp inombords bryter ut. Ser fladdrande löv utanför fönstret. Tänker på dem som ett nu. Ett sen finns inte.

Atmosfären omkring mig är stödjande och respektfull. Andas djupt, tittar på löven igen. Det blåser i dem nu, det kommer göra det när jag är 1000 meter ner och det kommer fortfarande blåsa bland löven när jag kommer upp. Jag åker ner. En öppen femtiotalshiss med gunnebostängsel. Vi står som packade sillar i våra overaller, reflexvästar, hjälmar och pannlampor. Hissen far sex meter i sekunden ner till 400 meter. Det går fort. I tre bilar åker vi från 400 till 1000 meter. Neråt. Krångliga, fuktiga, mörka, sliriga, geggiga vägar i skitiga bilar. Vattenpölar. Tungt att andas. En djävla ljudnivå. Lång tid tar det. Jag tänker på dem som arbetar här varje dag. Vi möter tunga lastbilar och tittar  på när en jättemaskin borrar nya lethål i bergväggen. Någon hackar loss en färsk bit åt mig. Inte tänka, andas djupt.

Detta är en arbetsplats som alla andra. Eller snarare en mycket speciell arbetsplats. Tänker fast jag inte vill tänka på mannen som satt fast i sin maskin när berget rasade. De hittade honom efter tre månader.

Jag gjorde det! När jag kommer upp har jag en mineralbit i handen bestående av ortit, malm, zink, kattguld, svavelkis och en del annat. Den gnistrar, jag är hög. Det virvlar och blåser lätt bland löven, solen tittar fram. Känner mig levande och extra lycklig.

Blad

På jobbet luktar det saffran året runt
Skrivet av

Sara K 1
Vi behöver nya berättelser, målade bilder av vardagens politik. Berättelser om människor utan en enda siffra om statistik eller pengar. Min vän Saras blogginlägg häromdagen grep tag i mig. Nu tänker jag varje dag på barnen från Afghanistan, Eritrea, Somalia och Syrien och jag kopplar det till politiken i Sverige och kommande nyval. Det är en berättelse om en dag på jobbet Sara Källgarn gav oss. Idag är Sara min gästbloggare och du får också ta del av hennes berättelse. Välkommen Sara!

 

”Det doftar saffran i köket, vi samlar familjen över generationerna och allt väcker minnen och förhoppningar. För mig är saffran alltid förknippat med farmor. Farmor och farfar på Gotland där saffran sedan hansatiden är en naturlig del av livet – för mig sinnebilden av kärlek och trygghet.

På jobbet doftar det saffran året runt och när vi tar in hyacinter glimmar det till av igenkännande bland ungdomarna. För jag jobbar ju inte i ett saffransbageri utan med ensamkommande ungdomar från Afghanistan, Eritrea, Somalia, Syrien och andra länder. Det är de som lagar saffransris och bjuder på dadlar till frukost. Och det är i deras ögon det glimmar när hyacinterna sprider sin karaktäristiska doft.
Första advent tände vi det första ljuset på det gemensamma matbordet och berättade vad det betyder för oss. Samtidigt satte vi hyacinterna i vatten så att de kan få små späda rötter och blomma.

I onsdags hade vi husmöte. Alla ungdomar samlades och med hjälp av tolkar pratade vi om hur man sköter tvättstugan och om de traditioner som fyller december varje år. Jag berättade om nissarna som smyger omkring och berättar för tomten hur barnen sköter sig. Vi pratar om vad vi gör och hur vi gör, och inte minst om varför vi gör det. Vi pratar om att saffran är exklusivt och dadlar exotiska och därför blivit festdetaljer vi nästan bara använder så här års. Vi pratar om luciafirande och om tomten som ju inte längre är som den gamla gårdstomten.

När sammanhangen börjar klarna kommer frågorna och så småningom tilliten, och nyfikenheten kan vidgas några steg. Ungdomarna är här utan att veta om de får återse sina familjer och utan att ännu veta hur deras liv i Sverige ska bli.

Just samtidigt med vårt husmöte i onsdags exploderade regeringskrisen, när jag slog på mobilen efter mötet var första rubriken NYVAL!
Omtumlad går jag hemåt, tänker på mötet, på ungdomarna, på regeringskrisen, nyvalet. Jag tänker på SDs ultimatum att fälla varje regering, varje budget som inte följer deras vilja att begränsa invandringen. Jag tänker på de försök ungdomarna gör att förstå och bli en del av vårt samhälle. Jag undrar hur mycket de får höra om detta i skolan nästa dag.

Jag tänker på de små försiktiga men hoppfulla rötter ungdomarna vill sätta i vårt land. Rötter som ska ge dem fäste, en anknytning, ett hem, men också näring. Näring de kan använda till att blomma liksom hyacinterna. Små tunna sköra vattenrötter som till en början bara ger fukt till den egna löken så att den kan få blomman att slå ut och sprida sin doft i hela huset.
– Doften som för oss är december, jul, mys och familjeminnen.
– Doften som för ungdomarna är vår, barndom, familjeminnen.
Hyacinternas små vattenrötter behöver bara lite vatten för att blomman ska slå ut.
Låt inte SD slå sönder vasen! Låt hyacinterna väcka alla våra familjeminnen tillsammans. Låt Ali när han är vuxen sätta en hyacint i vatten på det äldreboende där du och jag en dag behöver omvårdnad och omtanke. Doftminnet är ofta det sista som lämnar oss.

Vi behöver alla varandra!”

En liten vers om sex
Skrivet av

En bror säger:
Pappa sa att han och mamma hade ett fint sexliv ända in i döden.
En syster säger:
Mamma sa att man måste ställa upp för sin man hela livet.

Båda kan ha rätt. Båda kan ha fel. Det beror på.

Jag har en dröm
Skrivet av

Jag har en dröm, på alla kommunfullmäktigeledamöters bord i hela Sverige ligger Politikerrollen – mänskligt hållbar?
Stanna upp en stund, tala med dig själv och med andra om hur det är att vara förtroendevald.

omslag

Politiken behöver det, demokratin behöver det, vi behöver det. Läs mer

 

Får en kick av det
Skrivet av

Sent igår kväll skedde ett stort och allvarligt sprängattentat i Malmö. Kändes plötsligt som att min inlägg nedan inte är relevant längre. Jag beskriver en liten del av Malmö, en del som utesluter de stora samhällsproblem som Malmö har. Men efter att ha tänkt en stund vill jag inte avstå. Jag ger en snabb bild av det fina i Malmö som jag mötte. Malmö – liksom alla andra platser på jorden – har många olika sidor.
Malmö 01

Vi åkte till Malmö några dagar.  Att nosa på en ”ny stad” gillar vi. Vi lyssnade till Mozarts Requiem, vi såg Marias väg på bio (en film som berörde och grep tag i mig), vi åt på italiensk restaurang, fikade på Ambrosia, vi gick på Malmö Konstmuseum, Konsthallen och Moderna muséet och vi pratade mycket med varandra.

Malmö 02 Casino
Vad vi verkligen också gjorde, var att gå. Gå, gå, gå! Stadsplanering, byggnader, parker, offentliga rum lockar. Se hur gammalt möter nytt, hur traditionellt möter funktionellt, hur olika generationer tar plats är spännande och fantasieggande. Jag får en kick av det och just nu gillar jag Malmö, mycket. Ovan: Malmös Casino.

Malmö 03 Malmö Konstmuseum
Malmös Konstmuseum.

Malmö 04 Affisch
Affisch på Malmö Konstmuseum från 1918.

Malmö 05 Västra hamnen
Intill Västra hamnen ligger ett stort grönt fält där hundar och människor springer, går och leker med havsvinden rakt i ansiktet.
Nedan några bilder från Västra hamnen, havsnära och fräckt.

Malmö 06 Västra hamnen Malmö 07 Västra hamnen
Plötsligt blev himlen blygrå.

Malmö 08 Blygrå himmel
Innan tåget lämnade mot Göteborg tog vi en promenad i isande vindar i Pildammsparken.
Tack Malmö för den här gången!

Malmö 09 Pildammsparken