det är råkallt under huden
Skrivet av

 

Bodil Malmsten Samlade dikter

Genom åren har jag läst Bodil Malmsten då och då, och alltid upptäckt att hon talar till mig – men jag vet inte riktigt hur. Nu har jag hennes Samlade dikter i handen och har bestämt att läsa den boken från pärm till pärm. Upptäcker  för mig nya guldkorn nästan varje dag

Bodil Malmsten
Ur Damen, det brinner! 1984
 

HAN SA:
Du skall alltid vara solbränd naken
det skall alltid vara varmt som dagen
mitt i natten het augusti stjärnklart måne

Jag skall alltid komma till dig
i den ena eller andra gamla bilen
Ropa
Du skall alltid slänga ned din nyckel

Hon sa inte:
Jag är frusen
Vill ha lammullströjan duvblå
det är råkallt under huden
för därunder är jag hudlös

Han sa:
Det blir morgon snart och disig gryning
dagen kommer med de friska bladen
låt oss gå tillsammans in bland björken
in i granen

Hon sa inte:
Det är sent
och månen börjar faktiskt blekna
Himlen dallrar över städerna och torgen
Allt är sålt nere på jorden
täck mig
släck mig
det är kväll i mina händer

Hon sa
ingenting
Han hörde
undertexten
Vände ryggen
till och tog på sina kläder
Kysste henne och
gick käpprätt ut ur lägenheten
Åkte hem
till frun och kontinuiteten

Där är den igen … Lina Ekdahl
Skrivet av

 

Också något gult

Lina Ekdahl är en poet jag gång på gång återkommer till. Här med en bild av gula västar.

 

Där är den igen
gruppen

den självlysande gruppen

det är barn
självlysande barn

en grupp barn
som rör sig som en grupp barn
reflexer byter träd
det äts frukt
det byts träd
det rör sig i parken

där är de igen
självgående mattor av gröna orangea västar
som om parken firar

har den äran att gratulera
se så
ge jorden en väst
ge henne ett päron ett träd en reflex och en grupp