Man kan inte trösta pojkar som stelnat till män

Spela kula

Den dikten får mig att tänka på hårdheten i samhället, aggressiviteten, sverigedemokraternas framfart, resurserna i barnomsorgen, unga svenska män som reser ut i världen för att döda, försörjningsstödskostnader som skjuter i höjden. Jag tänker på politik och på samhällsstrukturer. På värderingar, rädsla, ensamhet och tid för eftertanke. Syriens barn, världens barn. Allt hänger ihop.

 

 

Här kommer SPELA KULA av Sten Selander (1891-1957).

Vi spelade kula i torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.

Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.

Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den där pojken glad.

Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter – jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.

Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar som stelnat till män.
Sten Selander

Du kan lyssna till dikten här.

 

3 svar till “Man kan inte trösta pojkar som stelnat till män”

  1. Sverker Thorslund skriver:

    Fin dikt! En litterärt mer kunnig person än jag berättade för mig att Torget syftar på Kungsträdgården – som tydligen kunde kallas så på Selanders tid. Har Du hört det?

  2. Ann Beskow skriver:

    Hej Sverker!
    Nej det hade jag inte hört. Tack för den informationen – kul att veta.

  3. Carin Hellberg skriver:

    Hör den tonsatt med Tommy Körberg och ett munspel i TV programmet
    Helt Lyriskt vintern 2019
    Fantastisk

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *