Sara Källgarn, ordet är ditt! Gäst i verkligheten
Skrivet av

 

Sara Källgarn

 

Sara Källgarn har gästat mig här på bloggen flera gånger och nu är det dags igen. Sara och jag lärde känna varandra för cirka tjugo år sedan. På den tiden bodde vi båda i Orsa och hade mycket med varandra att göra. Sedan länge har vi gått olika vägar, men det har alltid varit roligt att följa varandra. Efter flera år i södra Sverige arbetar Sara nu som förvaltningschef för Ungdom Fritid och Kultur på Gällivare kommun. Varsågod Sara, ordet är ditt!

 

Gäst i verkligheten?
Våren 2020, så mycket som blev så annorlunda, så många nya grupperingar som uppstått: De som vet bättre än experterna, de som kämpar i vården, de som förklarar läget för oss varje vardag kl 14 och de som ställs utanför, de som tillhör en riskgrupp.
De ställs utanför all annan gemenskap än just denna ickegemenskap- riskgrupp. Som utomstående får de beskåda världens gång på avstånd. Kanske får de vara gäst hos verkligheten genom en skärm där barnbarnen fladdrar förbi, där bilden fryses och ljudet hackar, kontakten glappar och verkligheten är en osäker gäst. Maten kommer med bud, TV:n erbjuder förströelse, Anders Tegnell blir den yttersta domaren över din frihet kl 14 varje dag.
Vad betyder den där gemenskapen som vi nu saknar och stänger ute vissa ifrån? Vad betyder närhet? En kram, en hand på din hand eller kind? Vad betyder det att dela en kaka, en soffa och ett minne?

Av olika anledningar har jag ofta funnit mig stå strax utanför och stundtals också valt detta, som gäst i verkligheten. Född och uppvuxen i ett område vars dialekt jag aldrig använt kände jag mig som en objuden gäst i andras verklighet, sedan har jag flyttat vidare. Som nyinflyttad finns ingen förväntan att jag ska känna alla, eller någon känna mig. Jag navigerar till Storgatan 2, numera med hjälp av google maps, men vet inte var Olssons bodde innan eller var Tempo låg förr. Jag vet inte vem Anna är kusin med eller vem Hans var gift med innan. Ingen vet vem min pappa var, ingen vet vem min mamma är. Den jag är idag är det du ser.

Gäst hos verkligheten är jag här nu. Gäst i Anns blogg.
En gång när jag var tonåring pratade jag med en person som känt min morfar som jag aldrig träffat, en svindlande tillhörighet blinkade till framför mig, någon som visste något om hur jag blivit jag. En del av det saknar också många i riskgruppen 70+, ingen vet längre vem deras föräldrar var, få minns deras krumbukter som unga.
Vad gör det med oss när alla sammanhang bakom oss blir osynliga? När alla sammanhang pekar framåt, till en tid vi inte känner till?
Är du också gäst hos verkligheten?

Sång att döva smärtan, Gunnar Ekelöf
Skrivet av

 

Wanås Konst och Utställningar 2016

Vet inte om man kan önska god fortsättning på midsommar, men jag kan. Hoppas att dagen igår blev fin var du än var och vad du än gjorde! Och att fortsättningen på sommaren och året blir bra, och att vi kommer ut på grönbete så småningom. Kanske i vinter?

Bilden är tagen på Wanås Konst och Utställningar för fyra år sedan. En upplevelse att rekommendera. J och jag står på bilden som i en genomskinlig bubbla – ungefär som vi känner oss just nu i avståndstider. I en bubbla, eller kanske på en parkeringsplats?

Ibland läser jag Gunnar Ekelöf. Många av hans dikter tycker jag är tunga och trista. men ibland glimtar det till! Jag tycker jag möter honom någonstans i själarnas och kropparnas grumliga gemenskap.

 

Gunnar Ekelöf, ur DEDIKATION, Befrielse

Sång att döva smärtan

Gå till stranden, mumlande i vinden,
Gå till strandens stenar med din ångest.
Ser du, där är havet, här är landet:
Verkligheten! Du kan röra den med handen.
Lyft en sten från världens tunga hjärta,
Väg den i din hand och låt den falla.
Lyft en sten och kasta den i vattnet,
Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska …
Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,
Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:
I din mun ska sånger växa, starkare än vinden,
Och din själ ska bära känslor, djupare än lyckan.
Du skall stilla stormarna i världens hjärta,
Du ska fläta blixtarna till enkla kransar
Och när alla stenars tyngd och död är sonad
Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

Bro över oroligt vatten, om att skriva
Skrivet av

 



Ironbridge,  gränsen mellan Wales och England. Alla foton i detta inlägg tagna av Johan B. van Berlekom


 

Öresundsbron

 

jag duschar, morgonvatten strilar över morgonkropp

Bridge over troubled water…
jag kastas långt bakåt i min egen tid
står med en man framför mig
en höftpatient på en träningsbrits, liggande på sidan med ena benet upplyft

Bridge over troubled water …
en låt jag aldrig hört, för den var ny
det var femtio år sedan

allt stod stilla
utanför vattenglittret i sundet mellan Siljan och Orsasjön
melodislingan, känslan, orden

orden

When you’re weary, feeling small
When tears are in your eyes, I will dry them all, all
I’m on your side, oh, when times get rough
And friends just can’t be found
Like a bridge over troubled water
(Simon and Garfunkel)

bron är mina ord
mina ord är bron

orden är på min sida, orden bygger broar mellan mig och världen utanför
så har det alltid varit

så ska det alltid vara
att skriva är en bridge over troubled water

jag stänger av duschen och möter dagen

 

Steinerne Brücke byggd på 1100-talet, Regensburg, Tyskland

Pfahlbauten Bodensee,  världskuturarv i Tyskland

Düsseldorf, Tyskland

Venedig, Italien

Skatter i min bokhylla – Tasha Tudor
Skrivet av

 

Tasha Tudors TRÄDGÅRD

Mina olika flyttar tvingar mig att rensa i bokhyllan. Vissa böcker har jag hittills inte tänkt tanken att det är dags att lämna mig. Dit hör Tasha Tudors trädgård. Den boken kom på 90-talet. Tasha Tudor, som bland annat var barnboksförfattare, har blivit en gammal kvinna när hon går runt i sin trädgård. Hennes kroppsspråk flyter ihop med växtligheten till en helhet som griper tag i mig. Så vackert, så rofyllt! Citat ur boken:

 

Det är trädgårdsarbete
och färsk getmjölk
som håller mig uppe.

 

Tasha Tudors Trädgård

 

Tasha Tudors Trädgård

Välkommen Jan Blomström – ordet är ditt
Skrivet av

 

Gotland

Du måste välja sa dom. Antingen jobbar du hårt och gör karriär som affärspsykolog och konsult. Med långa dagar, alltid ett behov av att vara med på frukostmöten, nätverksträffar och allmänt stressa runt bland uppdragen. Eller så ger du upp din dröm och har det bra. De anande inte hur fel de hade.

För sju år sedan gjorde jag det omöjliga konsultvalet att flytta till Gotland med min familj, fast bestämd att hitta ett sätt som funkade för oss. Det visade sig att jag inte behövde välja. Det visade sig att jag kunde ha både och. Ett resultat av många medvetna val.

Jag brukar säga att mitt bästa verktyg är att tomglo. Att låta tankarna fara fritt och bilda nya kopplingar och sammanhang. Att aktivt och medvetet gå in i ett OFF-läge för att samla kraft till att senare prestera i ett tydligt ON-läge. Ett OFF/ON-läge från de små sammanhangen till de större penseldragen i tillvaron, det beskriver min tillvaro idag.

Jag jobbar hårt och mycket med mitt bolag Prolead Academy AB. Reser runt och bor vanligtvis massor på hotell, skriver böcker, driver podcast, producerar kurser och konsultar i tuffa omställningsuppdrag. Jag bygger och skapar verksamhet hos mig själv och andra och stannar aldrig upp, men alltid integrerat i ett OFF/ON-perspektiv.

Intensiv resa varvas med lugna gränder i Visby en novemberhelg. Ett föredrag laddas med en promenad vid havet. En dag på kontoret avbryts med en kaffe och lunchmacka i en campingstol vid havet. Ett utbildningsuppdrag för mängder av folk ges perspektiv när mjölken ska handlas i en folktom butik i januari när regnet drar förbi horisontellt utanför dörren. För mig betyder det att jag aldrig behöver välja. En riktigt tvärnit i mitt OFF-läge ger kraften att gasa rejält i mitt ON-läge. På så sätt blir tillvaron hållbar, på riktigt.

PS. Att bo på en ö gör det opraktiskt att delta på spännande frukostmöten eller nätverksmöten i ”sin” bransch. Det känner nog egentligen alla igen sig i som bor lite utanför de större städerna. Vet ni hur jag löste det? Det var så jag startade Proleadpodden. När jag fått nys om någon som verkar spännande och som jag själv skulle vilja veta mer om, då bjuder jag in honom eller henne som gäst i Proleadpodden. Istället för att dela frukostbord tillsammans, får jag ett enskilt möte över nätet i lugn och ro. Samtidigt inspirerar det andra med samma intresse och jag skapar mervärden för mina kunder. Hur smidigt som helst, och var tänker jag igenom vad jag vill veta om min gäst? I ett OFF-läge nere vid havet såklart…

 

Ett par hundra meter från min arbetsplats