Vissa ord hade en särskild lyster. Skälen kunde vara olika, men de hade alla det gemensamt att det var något visst med dem. Några sådana ord var eutanasi, oomkullrunkelig, ecklesiastikminister och sicksack.

Eutanasi för att frågorna om liv och död och rätten till sitt eget liv har varit en central existentiell fråga för mig sedan jag var ungefär åtta år.

Oomkullrunkelig för att det var ett så roligt ord och inte betydde det man trodde att det skulle göra.

Ecklesiastikminister för att det var så svårt att stava. (Jag måste fortfarande slå i ordboken.) Det var till och med svårt att säga.

Sicksack för att det var just på ”sicksackstigen” vi promenerade min svåger och jag, när jag var tio och han vuxen och vi diskuterade huruvida det var synd om boxervalpar eller inte när man högg av svansen på dem. Det var jag som tyckte att det var synd om dem. Men det gjorde inte han, eftersom de inte kunde tänka smärta. Det vore inte rätt av mig att här och nu lägga ut texten om hur han tänkte. Det skulle kunna bli fel! Men jag tyckte i alla fall fruktansvärt synd om de små valparna.

Snart är det påsk

DAGENS BILD

När min syster nyligen var i Gambia med kolleger och deras läsprojekt var de ute en dag och promenerade. Barnen ville följa med och alla ville hålla någon av gästerna i handen.

De var mina inspiratörer och vägvisare. Jag hade just blivit ordförande i Landstingets Dalarna kulturnämnd och tyckte inte att jag kunde och visste så mycket. Det var i skärningspunkten mellan -80 och -90-talet. Vi hade bjudit in länets författare till angelägna samtal. Då satt de där bland de andra. Det var Kerstin Gulbrandsen och Teddy Gummerus.

Kerstin berättade att hon som pensionär flyttat till Rättvik ”på rollatoravstånd” till biblioteket. Så tyckte hon att alla gamla skulle bo! Hon bidrog mycket och aktivt i kulturdebatten i Dalarna. Jag minns inte när hon dog, men jag minns – rätt eller fel – några detaljer. Hon hade fått ett födelsemärke på ryggen, som hon upplevde som en bagatell. Men det var det inte, sen gick det fort.  Jag hörde berättas att hon dog några dagar in i maj och att hon var glad att hon hade överlevt den första maj. Då hann hon ju sjunga ”Internationalen” än gång till, även om det var från sjukhussängen.

Teddy Gummerus gav hela Dalarna ett kulturlyft. Det var han som introducerade diktkläsning på kommunfullmäktigesammanträdena runt om i länet. Han samarbetade också med Svante Rydberg, en av mina favoritmålare.

I min bokhylla lämnar Kerstin efter sig boken Ättestupa, Berättelse på korta rader. Där berättar hon om den tid fylld av kärlek och vedermödor, då hon tar hand om sin gamla, vårdbehövande mor. Här följer några rader:

”En dag säger jag det högt för mig själv:
Nu är det nära, mor,
att jag slutar tycka om dej.
Nu är det väldigt nära, mor
att jag tycker illa om dej.

Den kvällen
orkar jag på nytt
älska min mor.”

Tack Kerstin och tack Teddy för all inspiration och glädje ni spred.

MORGONPROMENAD I MIN SLOTSSKOG ALLDELES NYSS
frostfukt på kvistar som skimrar i ljusgrönt
höga fågelsången överröstar oinbjudet ringande i mina öron
en soffa full av ulliga lockar
marken under också full
nånstans går det runt en naken pudel, tror jag
ensam äldre herre betittar stort vattenfall i liten bäck
i mössa med öronlappar och tumvantar
gamla tanter i sällskap stavgångar
och pratar som kvarnar
björkens kvistar tyngs ner av små, små fina vattendroppar
kastanjens knoppar sväller fort, aj
en gymnasieklass i springskor
pojkar i gränsland mellan gosse och man
flickor i en air av parfym
de som valt att stänga ute vårens nya ljud
har musik i sina öron
jag är nästan hemma nu
två glada pojkar vinkar adjö till mamma och pappa genom dagisfönstret
pappa har en Kapp Ahl-påse i handen och vinkar i tät kontakt
mamma vinkar baklänges, med tuggummi och sms
det blir så ibland
bra om det inte blir så jämt
en ny dag har börjat

Utsikt över taken från takterassen

För ett tag sedan började jag berätta om J:s och min resa genom Europa 2008. Då när vi köpte interrailkort och drog. Nu har vi kommit till del fyra.

Från norra Frankrike satte vi oss på tåget och åkte genom hela Frankrike på en dag. Bara det var härligt – naturen och miljöerna växlade och det gjorde defintitivt också vädret. Fram mot kvällen ”landade” vi hos goda vänner som sedan många år bosatt sig i ett månghundraårigt hus i Castelnau de Guers, några kilometer från havet och inte långt från spanska gränsen. De är båda konstnärer och vi lärde känna varandra för cirka fyrtio år sedan. Jane Hansare och jag blev sjukgymnaster samtidigt. Nu har hon ägnat sig åt konsten under många år. Vi hade upplevelserika dagar hos dem och stornjöt både luncher och kvällar på deras takterass, med utsikt över taken.

Efter ett par dagar bar det av norrut igen, till Brugge. En sådan smäktande vacker stad!

Utdrag ur min dagbok den 6/4 2008:

Framme i ytterligare en stad som ger mig stoora ögon och får mig att gapa. (Uttrycket är ett citat ur Alfons Åberg som vi brukar använda i vår familj.) Så vackra miljöer! J. är näst intill besatt av att få visa mig allt annat som Belgien har, än det jag känner. Det jag upplever när jag åker på mina EU-möten.

Vi gick runt i stan och for sedan till Ostende. Sög in havet. Efter sydfrankrikes värme är det nu pinande kallt och grått igen; nordiskt/mellaneuropeiskt vårväder! Vi åt en god fiskmiddag med havet framför våra ögon. Efteråt blev det creme brulee. På tåget hem smaskade vi på chokladpraliner. Det var lätt att sova den här natten.

Vårlökar rakt ner i gräsmattan älskar jag!

Ostende. Middag med havet framför våra ögon.

Middagen toppades med gudomliga minicreme brulee.

JAG VILL INTE HA LÄGRE SKATT!

Sverige har stark ekonomisk tillväxt. Enligt kommentatorn Mats Knutsson är det ”guldläge” för regeringen. Därför ska jag och alla som jobbar få lägre skatt. Enligt Aktuellt blir det 189 kronor för vårdbiträdet och 600 kronor för läkaren. Statsministern säger att det för en deltidsarbetande med låg lön är för lite skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Samtidigt säger Anders Borg (häromveckan) att kommunerna och landstingen har för höga ingångslöner.

När det nu finns pengar och utrymme för positiva förändringar har jag ett mycket bättre förslag än ytterligare sänkta skatter.

1. Driv en politik som gör det möjligt för alla som vill (även kvinnor) att arbeta heltid, med en lön som är så pass hög så att skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta syns.

2. Idag finns det många jobb som ingen arbetslös kan ta, p.gr.a. att arbeten hela tiden utvecklas och kräver ny utbildning. Satsa mycket pengar på utbildning som leder till jobb istället för fortsatt arbetslöshet.

Klyftan mellan rika och fattiga ökar hela tiden. Fler blir rikare och rikare – antalet ”fattiga” ökar inte, men de som har det svårt, blir det bara värre och värre för. Med ytterligare en skattesänkning, som regeringen nu föreslår kommer klyftan fortsätta öka. Det värsta är att jag tror att den moderata ledningen tycker att det är ok. Och det allra värsta är att jag tror att många människor (väljare) inte ser de här sammanhangen; eller kanske väljer att inte se dem, vilket är lätt gjort om man själv hamnat på ”rätt sida” i samhället.

I dessa dagar då socialdemokraterna fått en ny partiledare, har jag mer än en gång sett genom tv-rutan, rakt in i Fredrik Reinfeldts lätt sorgsna ögon och hört honom säga: ”Socialdemokraterna vill bara vrida klockan tillbaka!”

Ibland har jag lutat mig bakåt och tänkt noga: Är det det jag vill? Vill jag bara tillbaks till det gamla? Har jag blivit en bättre-var-det-förr-människa? Svaret blir både både JA och NEJ.

Jag börjar med NEJ. Jag vill inte gå fem, tio år bakåt i tiden. Ingenting kan eller ska bli precis som förr. Det är inte ens önskvärt. Jag letar inte efter de gamla lösningarna på dagens frågor.

JA! Jag längtar så att mitt hjärta skriker efter tiden, då vi tog ett gemensamt ansvar för varandra; tiden då det var självklart att samhället tog ansvar för dem som inte klarade sig bäst själv. De fick stöd och  omsorg. Barnen gick i samma skola som alla andra barn. Barn med rika föräldrar träffade dem som var fattiga och tvärtom. Det fanns ett handslag i samhället som garanterade, att det fanns ett bibliotek med böcker, ett apotek med medicin till de sjuka  och tåg som nästan alltid gick när de skulle.

Om vi ser oss om i världen och jämför Sverige med många andra länder, så visst bor vi i ett land med välfärd. Men jag sörjer att det goda livet inte längre är nåbart för alla – många ställs utanför, många har det mycket svårt. Det syns, många protesterar, kyrkan gör uppror. Men ändå verkar det på något underligt sätt, som om allför många vägrar att inse att det finns en parallell mellan den moderata regeringens samhällssyn och det som händer omkring oss. Det är faktiskt inte så att saker och ting bara sker och det bara är att glida med. Politik gör skillnad! Den politik som råder idag i vårt land, är en borgerlig politik. Den har gjort så att många i Sverige upplever att de ”fått det bättre” de senaste åren. Men de som inte hör dit, de har fått det betydligt tuffare, omänskligare, kargare och otryggare. Därför tycker jag att det var bättre förr.

Nu kommer de …

Det är åtta gånger farligare att sms:a samtidigt som man kör bil, än att äta en hamburgare. Förmodligen kan man dra slutsatsen att innehållet i ett sms eller ett mobilsamtal oftast upptar min uppmärksamhet betydligt mer än vad innehållet i en hamburgare gör. Det gör mig glad att kommunikation med andra är något viktigare än kolhydratintag.

Men faktum kvarstår: det är farligt att kombinera telefon och bilkörning. Snart är det förbjudet i Sverige.  Tanken på att det redan lär vara det i de flesta länder, gör att jag tror att det är ett bra beslut.

Det var en av alla de soliga dagarna sommaren 2010. Vi var på hantverksmarknad i Örebro. Där fanns så många sköna, hemma -stickade, -virkade, -sydda grejer. Jag kunde riktigt se hur de skapats under vinterns alla mörka månader och nu släppts ut i solljuset för att trängas med alla andra fyllda stånd på gräsmattan i Stadsparken i Örebro.

J och jag blev blixtförälskade i samma ögonblick och i samma nalle. Bara för att den påminde om barndomens madrasser!

Vårt lilla treåriga sällskap däremot, hon fashinerades av den stora bifamiljens trägna honungsarbete!