Vissa ord hade en särskild lyster. Skälen kunde vara olika, men de hade alla det gemensamt att det var något visst med dem. Några sådana ord var eutanasi, oomkullrunkelig, ecklesiastikminister och sicksack.
Eutanasi för att frågorna om liv och död och rätten till sitt eget liv har varit en central existentiell fråga för mig sedan jag var ungefär åtta år.
Oomkullrunkelig för att det var ett så roligt ord och inte betydde det man trodde att det skulle göra.
Ecklesiastikminister för att det var så svårt att stava. (Jag måste fortfarande slå i ordboken.) Det var till och med svårt att säga.
Sicksack för att det var just på ”sicksackstigen” vi promenerade min svåger och jag, när jag var tio och han vuxen och vi diskuterade huruvida det var synd om boxervalpar eller inte när man högg av svansen på dem. Det var jag som tyckte att det var synd om dem. Men det gjorde inte han, eftersom de inte kunde tänka smärta. Det vore inte rätt av mig att här och nu lägga ut texten om hur han tänkte. Det skulle kunna bli fel! Men jag tyckte i alla fall fruktansvärt synd om de små valparna.
Snart är det påsk
Förr trodde man inte att bebisar kunde känna smärta heller. Nu har jag hört att små bebisar kan påverkas resten av livet av smärta