Steget före

För att jag måste.
För att förstå världen.
För att känna mig levande.
Har alltid gjort det.

Detta är några av de svar som kommer på frågan ”Varför skriver du?” Det finns fler, kanske inte lika ofta uttalade.

Jag vill beröra andra.
Jag vill att miljoner människor ska läsa det jag skriver.
Jag vill leva på att vara författare, tjäna pengar.
Bli berömd.

Bokbranschen, hur ser den ut idag? Eller snarare textbranschen, för att vara författare handlar inte bara om på papper skrivna böcker. Skrivande är ett virrvarr av texter som rör sig okontrollerat i analoga och digitala världar. Förr fanns inga författarutbildningar eller skrivarkurser. Det fanns självlärda talanger som höll fast vid sin dröm stöttade av sin egen förmåga, lyckliga omständigheter och slump. Men de var inte lika många som nu. Många hade det ekonomiskt kärvt, ofta fattigt intill outhärdlighet. Sätten att nå framgång var inte så många. Få sin bok utgiven på ett förslag, skriva för en tidning, kanske komma i radio. Det är ungefär så jag tänker mig att det såg ut att vara författare när jag var ung.

Idag är konkurrensen stenhård, det vimlar av duktiga skribenter. De stora bokförlagen får in c:a 2000 oombedda manus per år, många välskrivna och spännande. Av dem går kanske en eller högst fem till tryckning. Ibland ingen. Så om man tror att enda sättet att bli läst är att bli utgiven på Bonniers eller något liknande förlag, är chansen att lyckas inte stor. Börjar man dessutom skriva sent i livet är chansen ändå mindre. Lyckas man inte kan det bero på att man inte skriver tillräckligt bra, men det är definitivt inte ett säkert kvitto på att man skriver dåligt. Man är kanske bara steget efter.

Parallellt med att skriva försöker jag förstå mig på dagens skrivarvärld. Jag läser, lyssnar, tittar och lär. Om branschen, om författarrollen, om skrivardrömmar, om mig själv. Om detta kommer flera av mina kommande bloggar handla.

Hamnen i Göteborg 28 januari 2017 kl. 10.26

Det har varit uppehåll i bloggandet ett tag. Jag söker ny riktning. Navigerar mellan blindskär och nya, outforskade stigar. Hur vill jag använda min kraft, min tid och min lust nu när min vardag gått in i ett nytt skede.

Jag går aldrig på sammanträden längre. Jag har slutat med politiska förtroendeuppdrag och jag vägrar  använda för mycket tid på sådant som tråkar ut mig. Tiden som fortfarande självklart finns, är oändligt dyrbar, och inte självklar för evigt.

Min skrivarkompis och jag har kommit långt i arbetet med vår gemensamma roman. Nu vill jag starta nya projekt. Att utvecklas i mitt skrivande är något ständigt pågående. Att skriva innebär också att läsa och lyssna. Jag läser böcker och lyssnar på poddar med nya ögon och öron. Gestaltning, struktur, berättarröst, tempus, för att inte tala om bokbranschen – sådant tänkte jag inte så mycket på förr. Det gör jag nu.

Jag har upptäckt att det är nu våra barnbarn är små. Snart är de inte det längre, och jag märker att jag själv åldras. Om jag har en bild av hur jag vill att de ska minnas mig, måste jag forma minnena idag. Nu. Jag skulle vilja följa mig själv in i ålderdomen med skarpsinne och tangentbord. Kanske blir det så småningom en bok som får sina läsare.

Det är detta min blogg ska handla om. Vad jag skriver och vad jag läser. Vad andra skriver och om äldreblivande. Och jag kommer kanske även fortsättningsvis bjuda in en och annan gästbloggare.

Välkommen att följa mig, tipsa och kommentera gärna i kommentarsfältet.

Kanal i Göteborg 13 mars 2015 kl. 8:14