Det är vackrast när det skymmer

Gotlands västkust, skymning

Många dikter kom till mig som barn. Kom för att stanna. I mitt hjärta, i mitt huvud och min kropp. När skymningen lagt sig och det är dags att komma till ro för natten letar jag ofta fram den svart-vita originalversionen på Youtube. Pär Lagerkvist läser på sin genuina småländska. Hans röst är en gammal mans, men han var 28 år när han skrev dikten. Att lyssna till honom ger mig ro.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt ska tagas från mig,
inom kort ska allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra –
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist, 1919

Skymning vid Gotlands västkust

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *