Bardomsskutt
med ungdomssjäl
plus
hjärnslitage
i gnisselkropp.
Är det kompatibelt?
Modernt, högteknologiskt och ändå så omodernt.
Skrivet
Det är så modernt i Japan och ändå så omodernt.
Rengöring av fontänbassängen i Uenoparken går till så här.
Och i Yokohama är det gott om luftburna ledningar.
Men i Japan är det också modernt och högteknologiskt.
Många kontraster, många starka upplevelser hade vi under vår resa till Japan. Dessutom vidgade vi våra trygghetszoner och fick nya perspektiv på livet.
Från Långbryggan i Rättvik till Fushimi-Inari i Kyoto och tillbaka till Udden i Orsa
Skrivet
Vad har nu Långbryggan i Rättvik med templet i Fushimi-Inari att göra? Jo, när jag var där i Kyoto och såg alla de oranga pelarna då tänkte jag på Rättvik. Långbryggan byggdes i slutet av 1800-talet, den är över 600 meter lång och den kunde återinvigas på 1990-talet efter att ett antal företagare tillsammans köpt tretusen bryggplankor. Templet i Fushimi-Inari behöver också underhåll och då gick företagarna in och köpte pålar. Varje påle är värd en större eller mindre summa pengar som används till templet och tillsammans bildar de en pelargång rakt in i naturen. Nästan samma idé, bara ett hav, Sibirien och lite till mellan Rättvik och Kyoto.
Det har sagts mig att detta tecken betyder ”Vatten”. I det här fallet litar jag helt och hållet på andra och tänker att det är nog något skeppsföretag som sponsrat just denna stolpe.
När jag ändå pratar plankor, pelare och bryggor, varför inte sluta med den vackraste brygga jag vet …
Den bryggan som går rakt ut i Orsasjön.
Politikerrollen – mänskligt hållbar?
Skrivet
Om du är trygg i dig själv, blir du trygg i din roll som politisk ledare. Du har förmåga att skapa utrymme för hållbara politiska engagemang. Respekt för dig själv och för dina partivänner, dina politiska motståndare och icke-politiska medarbetare föder också allmänhetens respekt för det politiska uppdraget och gynnar därmed demokratin. Demokratin som alltid måste vårdas och återerövras om den inte ska gå förlorad. Reflektion över vad du håller på med och samtal med andra om förtroendevaldas villkor är nödvändigt för att kunna gå framåt.
En tydlig politisk identitet är en god grund när du ska klara av ditt politiska uppdrag. Vidare krävs kunskaper och erfarenheter. Du ska kunna samarbeta, våga finnas i konflikter, kunna kommunicera. Du ska vägleda andra och ibland måste du ta initiativ till svåra samtal. Säkert dyker det upp fler egenskaper när du tillsammans med andra reflekterar över dessa frågor.
Detta talade jag om för och med 102 politiker och 38 förvaltningschefer från miljö- plan-och byggnämnder på Clarion Hotell i Stockholm igår den 28 april. Sveriges Kommuner och Landsting anordnade.
Om rädsla, skakningar och döden.
Skrivet
Det var många år sedan vår son valde att bo i Japan. Vi skulle åka dit. Vi stod med biljetterna i handen då vi för tre år sedan råddes att stanna hemma. Tsunami och skakningar. Sedan dess har jag tvekat. Jag har helt enkelt varit rädd. Men nu i april for vi. Jag är glad för det. Vidgade vyer, massor av nya tankar och känslor.
Några ord om RÄDSLA, SKAKNINGAR OCH DÖDEN.
Innan jag bestämt mig att fara
var jag rädd
för skakningarna
långt därborta
i Japan, Tokyo, Dorm Inn.
När jag köpt biljetten
slutade jag skaka
nu när jag är här
på Dorm Inn
är jag inte rädd.
Inte alls.
Kanhända är det också så
med annat.
Tanken på, får mig att skaka.
Vara i, går bra.
Kanhända är det så med annat.
Kanhända är det så med döendet.
Idag skriver Sara Källgarn om sin dotter. Sara, ordet är ditt.
Skrivet
Min dotter njuter av ett av vårens sista snöglopp!
Åh, äntligen kommer solen! utbrister jag, vänder ansiktet mot ljuset, blundar och njuter. Min dotter flyr snabbt in i skuggan, trots både keps och solglasögon plågas hon av det skarpa. Våren skär i henne, bländar hennes blick, hennes svarta kläder bränner. Svart är det enda hon bär, helt i enlighet med sin tonårsvärld, stundtals obarmhärtig, stundtals underbart radikal och klarsynt. Där ryms inget mammatrams om vårsol eller vårfåglar. Nja, det skulle vara en korp då, svart, magisk och otroligt intelligent, antagligen mer än vi anar. Jag vet ju att min dotter inte alls blir lycklig av våren och ljuset, ändå kan jag inte låta bli att, lite oreflekterat, vilja dela min glädjekänsla med min snart 15åriga, svarta kompanjon i livet.
Själv närmar jag mig 40 och känner hur tiden rinner mellan mina fingrar, slingrar i omärkliga fåror likt vårbäckar bland rasslande stenar, river med sig lite grus och jord, skapar nya banor, nya fåror. Vintern har lämnat min hud lite torrare, lite mer fårad, en kråkspark vid ögat djupnar av kisandet mot solen som jag längtat så efter.
Ann bad mig att skriva här igen, jag skriver så innerligt gärna, hon bad mig att skriva om livet i närheten av autism. Ett givet ämne, en spegel av mitt liv: Min dotter lever med ett autismspektrumtillstånd, ibland kallat Aspergers syndrom. Autism beskrivs ofta som en inbundenhet, en regel- och rutinbundenhet, en bundenhet vid ting och tankar som inte får rubbas om kaos ska undvikas. För omgivningen blir bundenheten ett hinder, ett funktionshinder, men vad finns under ytan?
I livets bäck fastnar våra små kvistar ibland i ett stenrassel, pressas hårdare in mot hindret av strömmen. Den darrar, kanske kilas fast, rent av knäcks. Men oftast uppstår en liten virvel som gör att kvisten lossnar igen och vi ler när vi ser den glida vidare med strömmarna.
Med autism är det inte alltid så. Med en bävers målmedvetna envishet kilar autisten själv in inte bara kvistar, utan hela grenar bland stenarna, hittar ett mot och bygger upp det. Gnager av en stam och armerar sin damm, lyssnar uppmärksamt efter porlande vatten som hotar lugnet i dammen. För där inne i dammen kan boet byggas, lite under ytan, där allt dämpas lite. Ljuset bryts mot den spegelblanka ytan. Där vi andra bara ser en reflektion av oss själva ser autisten sin egen värld skapad av kvistar och grenar. Det vi ser som hinder är för den som bygger det en förutsättning, en trygghet.
En kvist är en kvist och vi kan enas om att den sitter fast- men kallar vi den hinder eller trygghet? Vårljuset är starkt både när det bryts mot min vinterhud och mot spegelytan i min dotters solglasögon. Hon ler när hon hör korpen, jag ler när jag hör koltrasten, två svarta fåglar, samma vår, bara ur olika perspektiv, speglat med olika syn.
Finbilder från Japan
Skrivet
Här följer några av mina 850 bilder från Japan under vår resa där i april. Tillsammans med Johans bilder som är ungefär lika många har vi en bildskatt att gräva i. Varje dag kör vi en bildkavalkad, minns och njuter. Bilderna är tagna i Tokyo, Yokohama och Kyoto.
Templet Kinkaku-ji.
Tempet Kiyomizu-dera.
De vackraste.
Märkesföretagen har sina egna skyskrapor i Ginza, Tokyo.
Hamnen i Yokohama på natten.
Han bor här nu.
Nu är jag här igen
Skrivet
Frånvarande, men mycket närvarande. I slutet av mars påbörjade jag ett medvetet blogguppehåll. Var i färd med att utforska nya marker och ville koncentrera mig fullt ut för att sedan återkomma till bloggen. Tre olika världar har jag borrat i. Det första är mitt skrivande.
Jag åkte till Utrecht i Holland och gav mig en alldeles egen vecka. En vecka för reflektion, skrivande och läsande. Försökte förstå var jag står just nu och åt vilket håll jag vill. Som valven i kanalen gick jag genom lager efter lager för att förstå vad jag vill och vad jag kan. Jag kom en god bit på väg.
Sedan kom vårens vecka i Strasbourg, Europarådets kongress. Rakt in i politisk vardag just nu. Krimkonflikten var och är aktuell liksom romernas situation i Europa. För mig personligen är jag inne i ett avskedsskede. I samband med valet i höst kommer jag inte ställa mig till förfogande för politiska uppdrag. En punkt ska sättas. Mitt aktiva politiska engagemang började för 41 år sedan. Snart är det slut. Jag är noga med punkter.
I sju år har jag haft stor anledning att åka till Japan, men jag har hela tiden fegat ur. Men i början av april for vi. Jag är så glad för det.
Tre av mina världar – mitt skrivande, mitt politiska engagemang och Japan – kommer min blogg att cirkla kring från nu fram till midsommar ungefär. Och plötsligt kanske något helt annat tränger sig på. Som ett gästinlägg inom kort, det är en text som berör.
Februari tog slut
Skrivet
Februari 2008 i Orsa
Med en bild från ORSA i februari 2009 och en från GÖTEBORG i februari 2012 aviserar jag nu ett litet blogguppehåll. Imorgon är det mars. Andra uppgifter och utmaningar av olika sorter väntar den närmaste tiden. Sedan hoppas jag återkomma med full kraft.
Göteborg i februari 2012
Om GÄSTER och ORD
Skrivet
ORD är en brygga.
I november förra året bjöd jag in min första gästbloggare. Temat var Ord – vad betyder orden för dig. Första gästen var Sara Källgarn som skrev om sitt arbete med att ta emot flyktingar på Arbetsförmedlingen. Sedan följde Jan Blomström i sin roll som förläggare, konstnären Brita Holvid Fastlund och Lars Hansare, författare som bor växelvis i Sverige och i södra Frankrike. Kring jul bjöd jag också in min skrivarkompis Hedvig van Berlekom. Hon och jag bytte texter kring temat Juldagsvemod.
Ska jag försöka mig på en sammanfattning? Nej egentligen behövs det inte. Alla vet att ORDEN ger näring till våra fantasi och drömmar, berikar våra möten, är ovärderliga verktyg i vårt arbete. Alla har vi ett förhållande till ORDEN. Det ser bara lite olika ut.
Här följer några gästcitat.
Orden är mina vänner, jag vaknar med dem, de sällskapar med mig under dagen och när jag släcker min sänglampa om kvällen klingar de sakta av för att under nattens timmar leta sig fram till nya spännande möten, former och föreningar. (Lars Hansare)
Jag hör min medmänniskas ord förvandlade på mitt eget språk. I rummet där vi möts säger jag på stapplande arabiska ” alam wa sahlam!”, Välkommen! och vill därmed bjuda in till samtal på lika villkor – jag vill lära om din värld och hoppas att du vill lära om min, så att den blir vår. (Sara Källgarn)
Orden som gett mig mina bilder, ger betraktaren möjlighet att i mötet starta nya berättelser, tala om erfarenheter, minnen och känslor. Jag har upplevt så många fantastiska möten med människor som gett mig så mycket i form av glädje och bekräftelse. De har berikat mig och gett mig vänner för livet. (Brita Holvid Fastlund)
Äran av att ge luft under vingarna till andras ord gör mig ödmjuk. Som förläggare får jag möjlighet att se ordens styrka i områden långt utanför min egen sfär. Att möta andra som lever med kärleken till skrivandet som uttrycksform gör mig stolt som människa. (Jan Blomström)
Slutligen några ord från Juldagsvemod:
Följer en man i vindjacka med liten hund nere på gatan. Hon hade lagt märke till att hyacinten hade börjat bli brun i kanterna redan dagarna innan jul. Tänkt att de borde köpa en ny. Mannen nere på gatan drar i kopplet. Hunden är svart och vit och den försöker hela tiden ruska av sig regnet, hoppar lite i steget. (Hedvig van Berlekom)
Tack alla mina gäster för era ORD!
Juldagsvemod
Senaste kommentarer