Det var många år sedan vår son valde att bo i Japan. Vi skulle åka dit. Vi stod med biljetterna i handen då vi för tre år sedan råddes att stanna hemma. Tsunami och skakningar. Sedan dess har jag tvekat. Jag har helt enkelt varit rädd. Men nu i april for vi. Jag är glad för det. Vidgade vyer, massor av nya tankar och känslor.
Några ord om RÄDSLA, SKAKNINGAR OCH DÖDEN.
Innan jag bestämt mig att fara
var jag rädd
för skakningarna
långt därborta
i Japan, Tokyo, Dorm Inn.
När jag köpt biljetten
slutade jag skaka
nu när jag är här
på Dorm Inn
är jag inte rädd.
Inte alls.
Kanhända är det också så
med annat.
Tanken på, får mig att skaka.
Vara i, går bra.
Kanhända är det så med annat.
Kanhända är det så med döendet.
Klokt. Tänkvärt. Kommer att gå i repris i min hjärna framöver.