Knäna hindrar kissning i skogen
Skrivet av

”Ålder spelar ingen roll – man är ändå så ung som känner sig” är ett uttryck som jag inte tycker särskilt mycket om. Dagar då kroppen känns extra gisten, när musklerna är för korta, när knäna är ett hinder för att kissa i skogen, när det är ett smärre företag att ta sig upp från golvet och det är svårt att komma ihåg vad man nyss tänkte – ja, då är inte det uttrycket till någon sörre glädje.

Men behöver man fly finns hjälp att få. Produkterna som hjälper dig att se betydligt yngre ut än du faktiskt är, flödar.

Se nu inte detta som ett pessimistiskt inlägg, för så är det inte menat!

Två böcker just nu
Skrivet av

Just nu läser jag dessa två böcker parallellt. Den ena är Tomas Boströms bok Inifrån, som är ”En sällsynt rättfram och ärlig bok som levererar en hel del synpunkter på vad som gått snett inom den svenska socialdemokratin under senare år”. Nu har jag visserligen bara läst en tredjedel av boken, men hela tiden undrar jag ”vad är det som är så farligt med det här?” Jag tänker på att det påstås att några ledande socialdemokrater gjorts hätska utfall mot boken (redan innan de läst den?). Om det är så, är det självmål, tycker jag. Det är just det Bodströms bok handlar om: att vi inom socialdemokratin måste våga tala öppet om, inte bara våra starka sidor utan också de svaga.

Den andra boken är Bodil Jönsson När horisonten flyttar sig. Den boken ger mig positiv hjärtklappning. Här kommer ett citat:

”Själv tror jag inte ett dugg på de tre små apornas metod: att vägra se, vägra höra och vägra säga något. Det är just vi själva, vi i åldrarna runt pensionsåldern och äldre, som får se till att fånga upp det nya, dela med oss av det till varandra och försöka påbörja ett myllrande samtal om omvärlden om äldrelivet och dess utveckling. Vi kan inte räkna med att andra ska ha funderat över detta mer än vi själva har gjort – och vi kan absolut inte förvänta oss att de ska ligga före oss i tankarna. De påminns inte om åldrande och ålderdom så ofta som vi gör. Och nytänkande är inte lätt.

 

En tid av tålamod
Skrivet av

Har levt med en kraschad dator i två veckor. Då är det bra att vara uppvuxen i en tid då tålamod var en dygd. Tålamod, tålamod medan trösklarna växer.

Vad ska jag ha för dator? Vem ska installera? Vem ska förklara allt det där som ser så annorlunda ut?  Hur ska jag stå ut med sorgen över det som gick förlorat? Spelar det så stor roll egentligen? Hur lång tid får allt ta? Vem ser mig och vem hör mig?

Hursomhelst sitter jag nu med en ny dator framför mig. Varje ny minut inser jag att den har oanade möjligheter – och nymodigheter! Jag vill gå på kurs!! Jag vill lära mer!! Snart kommer jag älska den.

Tills vidare nöjer jag mig med insikten om att azaleadalen finns på gångavstånd ifrån mitt hem. Att stå mitt i dalen, när blomningen är som ymnigast, andas djupt och lyssna till fågelången ger kraftiga stråk av genuin lycka. I sådana ögonblick kan kraschade datorer slänga sig i väggen.

Azaleadalen i Slottskogen, Göteborg.

En flundra i Slottskogen
Skrivet av

Vem är det som bor här?

Bilder kan försätta oss i sinnesstämningar. Bilder kan egga fantasin. Mossa slänger mig tillbaka till barndomen, till sagorna och drömmarna. I föreställningar om mossa kan jag också finna tröst.

Häromdagen mötte jag en flundra i Slottskogen.

Kolla högst upp i bilden

Och efter en stund kom en krokodil …

Ett sanningens ord
Skrivet av

Oskar Fredriks kyrktorn en kylig vårdag

ORD
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid.

Det kan framkalla glädje till livets slut,
det kan uppväcka obehag livet ut.

Ja, det påverkar livet på jorden.
Så slarva inte med orden!
Alf Henrikson

Bygga bok
Skrivet av

Det var Hedvig som myntade uttrycket ”Bygga bok”. Eller så var det jag? Eller kanske snarare vi tillsammans? Vi brukar prata om det där, hon och jag; om hela processen med att skriva, om inspirationen, om trösklarna, om strukturerna, om att bli färdig, om att inte bli färdig, om driften och lusten, om frustrationen … ja om allt ihop det där som ”vi som måste skriva” så väl känner igen. I maj månad handlade min krönika i Falu Kuriren om just detta. Läs mer …

Var ska alla grejerna stå?
Skrivet av

Die Pinakothek der Moderne i München

Som kulturpolitiker kommer jag i kontakt med så många olika sidor av konstnärliga uttryck. Idag tänker jag på en ”baksida”, något som vi sällan ser och kanske inte så ofta tänker på. Var ska alla konstverk och föremål stå, när de inte ställs ut? Det är inte måttligt vad mycket det finns som kräver sin repspektfulla hantering. Om det så handlar om kulturhistoriskt värde, affektionsvärde, ”den-enda-av-sitt-slag-från-just-den-tiden”, kuriosa, ekonomiskt högt värde …

Tingen skriver historia, de kräver respekt och de ska vara ett arv till våra efterkommande. Dessutom krävs stora utrymmen, god klimatmiljö, säker arbetsmiljö, förteckningar, foton, digitaliseringar och respekt för den som skapade, skänkte eller finansierade det hela en gång – nu eller för längesedan.

Brukar du tänka på hur det står till i våra förråd och arkiv på museer, i kommuner och instutioner av olika slag. Jag tänker på det ibland, för jag har besökt många. Jag vet att det finns gigantiska problem. De finns i Dalarna och de finns i Göteborg och de finns i hela Sverige och hela Europa, ja, i hela världen. Det finns så många kulturarv, som ingen riktigt har kapacitet och reurser att ta hand om på rätt sätt. Jag brukar också tänka på att det växlar över tid. Materialet i flerhundraåriga tavlor och byggnader kräver sitt, medan dagens installationer kräver något annat.

Det finns problem, men det finns också möjligheter. Förråden och arkiven kan, rätt hanterade, bli ett museum i sig. Det är roligt att gå runt i stora förråd med allsköns prylar och klenoder. Dessutom är det förenat med viktiga arbetsuppgifter som ska utföras. Och många olika sorters konkreta och meningsfulla arbeten behöver vi i vårt mer och mer teknokratiska samhälle.

Installation av Joseph Beuys

Undrar till exempel var denna installation ska förvaras, när den inte längre finns med på utställningen i Pinakotheket i München? Den är jättestor! Dessutom undrar jag varifrån ordet ”pinakothek” kommer? Lustigt låter det, i alla fall!

Europa sju
Skrivet av

Att kliva ut ur sovvagnskupén, passera stationsbyggnaden och stiga rakt ut i kanalernas Venedig var en märklig upplevelse. Jag visste att Venedig är ”något särskilt”, men jag hade ändå aldrig tänkt mig att det var så här det ser ut!

Efter att ha åkt båtbuss i riktning mot vårt förbokade hotell, började vi leta efter det. Det såg oväntat oansenligt ut.
Men inne var det mer än godkänt!

I Venedig fanns det smala gator.

Och rena gator!

En dag regnade det hejdlöst. Då ville man helst vara inne.

Vi besökte Guggenheimmuséet.
Byt plats, byt tid, tankar och framtid … vilken utmaning!

Jag har massor av häftiga bilder på kanaler, gondoler, broar och låga horisonter. Men det är fler som har, så jag nöjer mig med rådet: Se Venedig innan du dör!