Har levt med en kraschad dator i två veckor. Då är det bra att vara uppvuxen i en tid då tålamod var en dygd. Tålamod, tålamod medan trösklarna växer.
Vad ska jag ha för dator? Vem ska installera? Vem ska förklara allt det där som ser så annorlunda ut? Hur ska jag stå ut med sorgen över det som gick förlorat? Spelar det så stor roll egentligen? Hur lång tid får allt ta? Vem ser mig och vem hör mig?
Hursomhelst sitter jag nu med en ny dator framför mig. Varje ny minut inser jag att den har oanade möjligheter – och nymodigheter! Jag vill gå på kurs!! Jag vill lära mer!! Snart kommer jag älska den.
Tills vidare nöjer jag mig med insikten om att azaleadalen finns på gångavstånd ifrån mitt hem. Att stå mitt i dalen, när blomningen är som ymnigast, andas djupt och lyssna till fågelången ger kraftiga stråk av genuin lycka. I sådana ögonblick kan kraschade datorer slänga sig i väggen.
Azaleadalen i Slottskogen, Göteborg.
Du är underbar mamma! Vill gå där med dig och andas blommor.. Kram
Välkommen tillbaka. Det känns alltid lite ovant i början sen lär du dig.