Månatligt arkiv: april 2017

En bok, tre generationer – Brorsan är Kung av Jenny Jägerfeld
Skrivet av

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld

När jag blundade med vänster öga blev alla färger starkare. Fälten vi for förbi blev gulare, himlen blåare och gräset mer illande grönt.

Så börjar den och direkt var vi fast. Brorsan är kung handlar om Måns 11 år som åker med sin mamma till Malmö på sommarlovet och träffar en ny kompis. Boken står på 9-12-årshyllan och på baksidan står: Augustvinnaren Jenny Jägerfeld har skrivit en stark, rolig och sorglig berättelse om att få vara den man är.
Jag vill inte berätta mer om handlingen, då jag tror det kan förstöra spänningen. Min 10-åriga dotterdotter M och jag läste och vi gillade den precis lika mycket. Parallellet läste M:s mamma. Alla gillade vi, och jag fångade upp vad vi tyckte.

10-åringen:
1. Det är så bra att Måns är så envis med att får vara den man vill vara.
2. Det är så mycket humor.
3. Bra att Nora är med, (Nora är en bikaraktär) för då får man också veta lite om människor som är som hon.
4. Pappan arbetar för klimatet.

10-åringens mamma tyckte:
1. Mycket angeläget ämne.
2. Mycket humor.
3. Känslosam och realistisk.

Och slutligen jag själv:
1. Otroligt viktigt ämne – jag lärde mig mycket! Mina värderingar ändrades inte, dem var jag trygg med även före boken. Men jag lärde mig mycket om viktiga vardagsdetaljer.
2. Berättelsen kändes modern, utan att för den skull vara – i mina ögon – skruvad och fullständigt obegriplig. Alltså, modern och realistisk.
3. Känslosam med mängder av vibrerande nyanser.

TIPS –  Hugg ett barn i lämplig ålder och läs den tillsammans.
TACK –  Jenny Jägerfled för en fin och angelägen upplevelse.

Tankar om äldreblivande
Skrivet av

Är det intressant eller inte att följa sitt äldreblivande i sina olika nyanser och skiftningar, eller är det något att inte låtsas om? Fortsätta leka en låtsaslek, fast jag säkert vet att jag nu fått leva betydligt längre än tiden som finns kvar. Jag kittlas av känslan att minutiöst granska stegen in i mitt eget äldreblivande. Vad händer i mitt tankegods och vad händer i min kropp? Hur mår min själ och hur vill jag att det ska sluta vad som än händer.

Läste en krönika om oss 40-talister av Merete Mazzarella. Hur vi försöker dölja att också vi som föddes på 40-talet blir äldre. Vi som är vana vid att arbeta både borta och hemma och orka allt! Nu stretar vi emot och skyler vår trötthet, våra krämpor och förmågor som naggas i kanterna.
Jag vill följa med, med öppna ögon. Jag vill våga stå för hur jag mår, vem jag är. Våga känna sorgsenheten över att allt till slut är över. Trösteorden tappar stundtals sin riktning.

”Man är inte äldre än man känner sig.” Men om jag känner mig sliten och trött och gammal …

”Jag glömmer också.” Jag vet att alla glömmer. Men min glömska tar andra former nu. Bildar tomma hål på ett helt nytt sätt …

”Jag känner mig också stel.” Jag vet. Efter trettiofem-fyrtio måste man jobba för kroppen om den inte ska bråka. Men detta är en annan  stelhet, den rubbar mig ur balans. Gör mig rädd att ramla, bryta …

”Köp en kräm så att inte rynkorna syns!” Varför det? Är det något fel på rynkor? Är det något fel med att bli gammal?

•

en blåsig vacker solig vintermorgon
mina tårar blandas med havets vindar
alldeles för mycket salt – det svider

att alltid tänka: detta kan vara den sista våren
kanske aldrig mer
tänk inte så!
varför skulle jag inte tänka så,
den tanken ger varje stund ett högre värde

Livet i repris, men omvänd ordning
Skrivet av

 

Göteborg en kall höstmorgon

Har sett andra göra det och nu gör jag det själv. Plockar i gamla papper, brev och minnen och låter livet gå i repris fast baklänges. Somliga tar itu med det för att andra ska slippa städa och slänga den dag de själva inte kan, vill eller orkar. Eller ens finns.

Vi som säkert vet att vi har levt längre än vi kommer leva, gör det förstås också för att nu har vi tid. Dessutom är det spännande att lägga pusslet. Hur var mitt liv? Hur blev det? Vilka val gjorde jag? Om jag kunde backa, vad skulle jag i så fall göra annorlunda? Hur är mitt liv nu, hur kan jag påverka det och hur vill jag att det ska sluta – vad som än händer?

När jag botaniserar i mina minnen rör mina tankar sig om livets många sidor. Liv, lust, fantasi, rädslor, döden, anknytning, vänner, barn, arbete, mat, hälsa, könsordning, politik, globen, världen och tillbaka till blommorna utanför mitt fönster. Och allt däremellan. Ska inte ta allt just nu. Skulle inte funka. Bara två aspekter på livets gång:

När jag var ung spelade mamma och pappa ett parti 16-spelet varje kväll för att komma till ro efter dagen, jag tar min padda och kör lite word-feud,

och

när jag var barn tog det många dagar innan jag nåddes av en världsnyhet.
Idag har jag blod i min tv-soffa varje dag, världen ligger vidöppen i sorgerop.

 

Vad gör globaliseringen och internet med oss, och med våra barn? Menar inte att allt var bättre förr, men jag tror att jag ska spela 16-spelet i kväll.

16 -spelet som jag spelade när jag var barn.

Vi tänker på döden, Laleh, Bodil Malmsten och jag
Skrivet av

Varje dag tänker jag på döden

 

Ända sedan jag var barn har jag tänkt på döden. Typ varje dag. Jag är inte ensam, tankarna finns i Bodil Malmstens och Lalehs texter också, och kanske även i ditt huvud.

 

Ingen tid att dö.
Jag läser att Ingvar Kamprad inte har tid att dö.
Inte jag heller, Ingvar.
Jag måste hinna se om snön kommer att smälta i Stockholm medan jag är här.
Och om det fortfarande regnar när jag kommer tillbaka till Finistère.

Ur KOM OCH HÄLSA PÅ MIG OM TUSEN ÅR, Bodil Malmsten
mars-2006 – april 2007

 

Utdrag ur LALEHS Some die young

….

Some die young
but you better hold on
So many things I need to say to you
Please don´t, don´t let me go
and we said we woud die together
Some die young
but you better hold on
So many thngs I need to say to you

Det är viktigt att säga det vi vill till varandra nu, för nuet är det enda säkra vi har.

2200 fritidpolitiker har hoppat av, dags för reflektion
Skrivet av

Politikerrollen – mänskligt hållbar? Ann Beskow

I slutet av januari i år hade 2.185 fritidspolitiker hoppat av sedan valet 2014. Alltfler lämnar, mest kvinnor. Gapet mellan drivkraften och verkligheten blir för stort. Att vara politiker är tufft. Hur ska man förena det politiska engagemanget med privatliv och arbetsliv, politiska möten med hämtning på förskolan och samtidigt sköta jobbet? Tiden jagar och plötsligt känner man sig otillräcklig överallt. Frågor mal i huvudet: vad ville jag och hur ska jag göra för att inte gå sönder.

Jag trodde ju att jag skulle kunna påverka. Och hur gör jag det när jag sitter med två kilos handlingar inför fullmäktigemötet och vill kunna allt, förstå allt och dessutom göra skillnad?
Väldigt ofta känner jag mig ensam om dessa tankar. Vilka frågor kan jag ställa och till vem? Vad är ok och vad är inte? Ja, hur ska jag helt enkelt göra för att utveckla mig själv när jag håller på att kvävas av krav och otillräcklighet.

När jag lämnade mitt aktiva politiska liv skrev jag Politikerrollen, mänskligt hållbar?  Det är en arbetsbok. Den har inte alla svaren, men den manar till reflektion och samtal. Både med sig själv och i grupp. Allra bäst fungerar den i dialog med andra, helst när ledaren i gruppen tar initiativ till samtal och driver det framåt.

Det finns några exemplar kvar i lager för den som är intresserad, kolla under fliken Böcker, Politikerrollen – mänskligt hållbar?

Blåvitt och Lina Ekdahl
Skrivet av

I början av april 2008 satt J och jag och drack vårt kaffe här. Det var på toppen Rigi Kulm i Schweiz och det var den mest blåvita bilden jag kunde hitta i mitt galleri. Det var bedövande vackert där men luften tunn och svår att andas.

Det har gått nio år sedan dess och häromdagen tänkte jag på blåvitt. På hur allsvenskan drog igång och 32.ooo människor samlades på Ullevi, de flesta för att heja på Blåvitt när de öppnade säsongen genom att möta Malmö FF. Men jag tänkte också på Konsums blåvita sortiment. God kvalité, förutsägbart, prisvärt, lite tråkigt.

Egentligen stämmer inte mina blåvita vibbar med min upplevelse av Lina Ekdahls dikter. De är inte tråkiga och inte förutsägbara, nej tvärtom. Kanske var det just så hon tänkte: TVÄRTOM. Hur som helst kommer det ett par smakprov här, Lina Ekdahl:

Vi har fyra
fyra årstider
fyra sädesslag
fyra väderstreck
fyra element
fyra fingrar på varje hand
det skall ingen komma och ta ifrån oss

eller

Årets bild

Bra ljus
fantastiskt ljus
förmåga att fånga ögonblicket
att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt

efter prisutdelningen
blir det smörgåstårta i entréhallen
rökarna ber vi röka på terrassen

den traumatiserade kvinnan
och pojken utan armar
tackar för visat intresse