Göteborg en kall höstmorgon
Har sett andra göra det och nu gör jag det själv. Plockar i gamla papper, brev och minnen och låter livet gå i repris fast baklänges. Somliga tar itu med det för att andra ska slippa städa och slänga den dag de själva inte kan, vill eller orkar. Eller ens finns.
Vi som säkert vet att vi har levt längre än vi kommer leva, gör det förstås också för att nu har vi tid. Dessutom är det spännande att lägga pusslet. Hur var mitt liv? Hur blev det? Vilka val gjorde jag? Om jag kunde backa, vad skulle jag i så fall göra annorlunda? Hur är mitt liv nu, hur kan jag påverka det och hur vill jag att det ska sluta – vad som än händer?
När jag botaniserar i mina minnen rör mina tankar sig om livets många sidor. Liv, lust, fantasi, rädslor, döden, anknytning, vänner, barn, arbete, mat, hälsa, könsordning, politik, globen, världen och tillbaka till blommorna utanför mitt fönster. Och allt däremellan. Ska inte ta allt just nu. Skulle inte funka. Bara två aspekter på livets gång:
När jag var ung spelade mamma och pappa ett parti 16-spelet varje kväll för att komma till ro efter dagen, jag tar min padda och kör lite word-feud,
och
när jag var barn tog det många dagar innan jag nåddes av en världsnyhet.
Idag har jag blod i min tv-soffa varje dag, världen ligger vidöppen i sorgerop.
Vad gör globaliseringen och internet med oss, och med våra barn? Menar inte att allt var bättre förr, men jag tror att jag ska spela 16-spelet i kväll.
16 -spelet som jag spelade när jag var barn.
Bra inlägg som väcker många tankar. När jag läser mina dagböcker grips jag av en varm känsla för den lilla/unga Rigmor som trevar sig fram i livet och ibland har så självklara svar på stora frågor i sin begränsade värld. Idag måste (?) vi ta ställning till så enormt mycket varje dag, översköljda som vi är av vår omvärld.
Klarar människan denna voluminösa uppdatering?
Kan vi sortera ut vad som är viktigt och mindre viktigt?
Skilja mellan vad som går att påverka och vad som inte gör det?
Kan vi stänga av ibland?
Tror på det där 16-spelet (dina föräldrar var kloka!) eller någon annan lättsam och absorberande sysselsättning för att ta välbehövliga pauser eller varva ner.
Ett tusenbitarspussel är min räddning. Yoga. Skriva. Gå långpromenader med hundarna. Kanske hitta det där 16-spelet också?
Vi är ett gäng småkusiner som i sommar diskuterat 16spelet över Facebook efter att jag lade upp en bild med några slitna 16- lappar. Ingen av oss minns dock reglerna riktigt. Eva Kaustinen har visst redan skrivit till dig om det. Har du möjlighet att uppdatera oss om reglerna vore det underbart! Med vänlig hälsning, Annika Pensar
Hej Annika!
Kul att ni också spelade 16-spelet som barn! Annika K har inte skrivit till mig, men Jacques G har gjort det. Gissar tt ni ”hör ihop”. jag har dessvärre inga nedskrivna regler, men håller på att förse formulera dem så att de blir begripliga. Jag planerar återkomma till jacques – innebär det att du också får dem genom honom?
Vänliga hälsningar från Ann