Hundratals läsare
Skrivet av

 

En liten felsägning i Go´kväll

 

Nu har STIGARNA levt i fyra månader och mött hundratals läsare.  Hedvig van Berlekom och jag som skrev boken är överväldigade över alla gensvar som når oss. Tack alla som hör av sig! Det är guld värt att höra era tankar och reflektioner och det hjälper oss i vårt arbete med att nå ut med vår berättelse. Vi vet sedan länge att det är många olika trådar som slår an på olika sätt hos er läsare och det är så fint att få samla in alla dessa skiftande tankar.

Urklipp ur ett läsarbrev:
Nu har jag (tyvärr) läst ut er bok och känner redan abstinens.
Ville gärna vara kvar i Ingrids och Malins värld lite till.
Har läst långsamt och verkligen njutit av varje sida. Karaktärerna är, på olika sätt, finstämda, raka, ärliga och trovärdiga.
Jag upplever att berättelsen är skriven på poetisk prosa.
Åh så fin den är!

Och idag skriver två olika läsare som dök ner i Ingrids och Malins värld för flera månader sedan att de fortfarande lever med dem. Undrar hur de mår och vad de gör just nu!

Snart, snart hoppas jag att vi ska få lika många lyssnare – minst – som läsare. För snart kommer STIGARNA som ljudbok. Då ska jag promenera och lyssna. När jag är i skrivprocess använder jag öronen en del. Jag läser in det jag skrivit och promenerar och lyssnar. Ger mig alltid nya ord och vändningar. Men nu ska det bli extremt spännande att höra en annan röst berätta hur Ingrid och Malin lever sitt liv var och en för sig och med varandra. STIGARNA som ljudbok kommer snart!

 

 

Stigarna i Go´kväll den 12 mars 2019
Skrivet av

 

Ann Beskow Pia Herrera Hedvig van Berlekom i Go´kväll

 

”Du är ju en skrivande människa”, säger hon. ”Det är jag med. Och ändå gör du hela tiden andra saker så att du inte hinner skriva. Det gör jag med. Jag skulle kunna leva hela livet så, men frågan är om jag skulle bli lycklig? Du jobbade så mycket, men efter 65 skulle du bara skriva. Men du jobbar lika mycket fortfarande. Och du är med de små barnen så mycket. Så du hinner inte skriva.”
Hon säger det eftersom vi pratar om min eviga inre oro som just nu gör mig så mörk och ledsen.

Raderna ovan kommer från min dagbok från våren för sex år sedan. Det framgår inte vem jag pratar med. Kanske är det med mig själv. Men jag gissar att det är min dotter och jag som är ute på en av alla våra skrivpromenader de där första åren jag flyttat till Göteborg för tio år sedan.

Jag tror att det där samtalet är ett av alla de ord som studsade mellan oss – de ord som blev ett manus som blev en roman. Som blev STIGARNA som min dotter, Hedvig van Berlekom och jag pratar om i Go´kväll imorgon, tisdag den 12 mars. Undrar vad vi sa i programmet? Det ska bli spännande att se.

 

STIGARNA av Ann Beskow och Hedvig van Berlekom. Idus Förlag.

 

Som en fjärt i rymden
Skrivet av

 

Rymden finns där bakom

att bli gammal är
när min tanke blir
en fjärt i
rymden
utan ens
ett eko

 

Om du skulle flyttas framåt tio år i tiden bara på några sekunder, nu när du håller på att bli gammal, skulle du uppleva alla normala åldersförändringar som en svår, tärande sjukdom. Så mycket händer i din kropp på tio år. Så var det någon som sa, jag tror det var kloka Bodil Jönsson som brukar tala om tid.

Mitt minne har förändrats. Jag brukar också glömma, säger de unga. Ja, jag vet. Men detta känns annorlunda. Som ett mörkt litet hål som nyss hade ett innehåll, men nu strax efter är tomt. Det är bara äldre människor som förstår riktigt hur jag menar.

Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström
Skrivet av

 
 

Medan tiden tänker på annat, Niklas Rådström

 
 

Minnet är vinden.
Glömskan en enveten havsström.
Utan minnet lämnas vi drivande. Utan glömskan blir havet ett stillastående vatten med ruttnande tång.

”Det är inte rätt som de säger att morfar blev tokig den där sommaren. Han fick bråttom bara. Han fick bråttom att göra allt som inte hunnits med och snart skulle han inte längre ha någon tid kvar. Han ville göra allt på en gång. Det kanske är lite tokigt. Men tokig blev han inte. Han svämmades över av sina drömmar bara. Det kan säkert hända vem som helst. Det kan säkert hända vem som helst som har många drömmar, och får lite bråttom att leva dem när man blir gammal.

Jag vet inte, men kanske är det så att vi bär på en massa drömmar från länge, länge sedan och så när vi blir gamla kommer vi på att det är just de drömmarna som vi glömt. Det är då vi får bråttom att minnas de där drömmarna, och för att kunna minnas dem måste vi glömma allt annat. Det är då det verkar som om vi blir tokiga.

Man säger att gamla människor blir som barn. Men så är det inte alls. Gamla människor är som gamla människor. Barn är som barn. Barn drömmer om hur det är att vara vuxen. Gamla människor drömmer om hur det va att vara barn. Men det gör inte gamla till barn och barn till vuxna. Det måste man förstå.”

Jag läste Niklas Rådströms Medan tiden tänker på annat någon gång på -90-talet. Jag minns inte mycket av handlingen. Men inledningen minns jag. Den präntade sig in i min själ. Jag tog fram boken igen igår. Och ja, inledningen griper tag i mig precis som förr. Kanske ändå mer nu. När det egna minnet blivit nästan trettio år mindre fräscht. Kanske dags att läsa om hela boken?

 
 

Hur kommer det att kännas när ens barn växer, men i en annan mage?
Skrivet av

 

Hedvig van Berlekom och jag som skrev STIGARNA

 

I förra blogginlägget bjöd jag på inledningen i STIGARNA. Här kommer lite mer. Vi har kommit ett par sidor in. Malin och Lina besöker kliniken i Köpenhamn som ska hjälpa dem att göra Lina gravid. Vi hoppar rakt in i behandlingen. Varsågoda:

Jag lägger mig på britsen bredvid Lina och kan inte låta bli att tänka på alla spermier som lever inne i henne just nu. Vems de är. Vi har båda på oss varandras favoritunderkläder. Som ett trotsigt försök att undanröja det kliniska i en assisterad befruktning. En ljust grön spets skymtar i halslinningen på Linas svarta topp.
”Hur kändes det?”
”Inte så mycket. Ett litet tryck bara.”
Hon tar min hand och lägger den på sin mage, hennes röda naglar lyser mot mina bleka händer, som blivit torra av kylan. ”Är vi redo för det här?” frågar hon. Men leendet hon ler när hon säger det är helt utan drag av tvivel. Jag låter handen glida in under hennes tröja och nickar. Hur kommer hon att se ut som gravid och hur kommer det att kännas när ens barn växer, men i en annan mage?

 

Så börjar vår roman.
Den heter STIGARNA.
Det är Hedvig van Berlekom (ordhog på Insta)som skrivit den.
Det är Ida Gudmundsson som målat omslaget.
Det är Idus Förlag som givit ut den.

Finns att köpa på Idus Förlag, hos Hedvig eller mig (skicka ett sms eller messenger på facebook så vi får kontakt.)

Den finns också på många bibliotek. Om inte nära dig, så be dem ta in den. Eller be din närmaste bokhandel ta in den om de inte redan gjort det.

Hoppas du får en givande läsning!

Det finns ännu inget barn att berätta om
Skrivet av

 

Hemma hos oss hänger förlagan till STIGARNAS omslag. Målning av Ida Gudmundsson.

 

MALIN OCH INGRID

Stilla morgon uppifrån. Den klippiga slänten ner, några träd i olika höjder och sedan takåsarna, staden. En gemensam stad igen, på väg att vakna. Ingrid står nära Malin, kroppen hon en gång bar inom sig. De delade näring då men är nu sedan många år separerade. Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman. En dotters rödbruna hårslinga mot en mammas prasslande vindjacka. De är förenade i en tystnad, en tystnad som ställer frågor om något mer. Och Malin hindrar en impuls att berätta om barnet. Men det finns ännu inget barn att berätta om.

 

Så börjar vår roman.
Den heter STIGARNA.
Det är Hedvig van Berlekom (ordhog på Insta)som skrivit den.
Det är Ida Gudmundsson som målat omslaget.
Det är Idus Förlag som givit ut den.

Finns att köpa på Idus Förlag, hos Hedvig eller mig (skicka ett sms eller messenger på facebook så vi får kontakt.)

Den finns också på många bibliotek. Om inte nära dig, så be dem ta in den. Eller be din närmaste bokhandel ta in den om de inte redan gjort det.

Och Du! Om några månader finns Stigarna som ljudbok. Då kan du ta sällskap på bussen eller i motionsslingan.

 

Hav, kontinenter och 174 år emellan – det handlar om kärlek
Skrivet av

 

Ivan Turgenjev och rupi kaur

 

När jag skulle gå och lägga mig snurrade jag runt tre gånger på ett ben, varför vet jag inte själv, gned in mitt hår med pomada, lade mig och sov hela natten som en stock. Jag vaknade ett ögonblick i gryningen, lyfte på huvudet, såg mig överlycklig omkring – och somnade igen.

Det är Ivan Turgenjev som berättar hur han som 16-åring drabbades av sin första kärlek. Boken heter just så: Min första kärlek. 2:65 kr kostade vårt exemplar då den gavs ut 1948. Redan då måste berättelsen vara cirka hundra år, eftersom Turgenjev föddes 1818. Men Min första kärlek finns också i nyutgåva på nätet. Så länge lever den ryske pojkens första kärlek!

174 år senare föddes Rupi Kaur. Hon föddes i Indien och flyttade tidigt till Canada. 2014 gav hon ut Milk and Honey och har sålt mer än 2,5 miljoner exemplar. Få ord – täcker in massor. Ur Milk and Honey:

kanske var du inte min första kärlek
men du var den kärlek
som gjorde alla andra
obetydliga

eller på nästa sida:

du berörde
utan att ens
vidröra

 

Jag läser Ivan Turgenjev och rupi kaur samtidigt. Båda berör mig.

 

Min systers bästa mening
Skrivet av

 

Min systers bästa mening, sid.301

 

Häromdagen ringde min syster och förmedlande vilken mening som – just idag – är hennes bästa i romanen Stigarna.

Men innan jag talar om hennes mening, vill jag berätta en annan sak. Vi hade bott i vårt hus i 33 år. Blivit vuxna i det huset, fått alla våra barn där, jobbat, slitit och njutit, drivit upp trädgården. Jag höll just på att planera en sommaräng när vi bestämde oss för att flytta. Sälja vårt hus. Jag tyckte det var svårt. Fotograferade vartenda hörn både ute och inne. Grät mycket. Då sa en vän:

”Det är nog så att om man har genomfört en sådan stor flytt och förändring i livet, så är det nog lättare att göra det igen, senare, om och när det behövs.”

Så rätt han hade. Lämna huset var verkligen sorgligt, men efter det har vi flyttat tre gånger till och det har varit riktigt roligt. Plötsligt har det blivit spännande med nya strukturer i livet.

Till min systers bästa mening. Hon läste Stigarna  – intensivt och eftertänksamt. berättelsen som jag och Hedvig van Berlekom skrivit och som Idus Förlag gav ut i november 2018. Den här morgonen ringde hon och sa: Min bästa mening finns på sidan 301. Den passar perfekt in i mitt liv just nu. Här kommer den:

”Nya strukturer, tankemönster och prioriteringar. Hur skapar man ett liv där man får plats i längden och hur håller man kvar just de viktigaste nyanserna i sitt tidigare jag?”

Jag läser vad jag vill och hur jag vill
Skrivet av

 

 

 

 

I  mer än tio år har jag fört läsdagbok. I prydliga dokument i en särskild mapp ligger listor på böcker jag läst. Vad heter boken, vem skrev den, vad handlade den om och vad tyckte jag. Det är roligt att titta tillbaka. Vissa böcker sitter kvar långt in i hjärtat, andra har jag glömt att jag ens hållit i min hand.

Förra året hände det något. Listan blev väldigt kort och lusten att fylla den obefintlig. Insåg att mina läsvanor ändras hela tiden. Jag vidgar mina gränser på alla möjliga sätt. Förr läste jag en bok i taget – från början till slut. Skrev upp den och började på nästa.

Nu läser jag: flera böcker samtidigt, mer och mer poesi, en och annan bok från början till slut, många böcker till hälften eller här och där. Jag lyssnar på böcker. Ibland hela tiden, ibland inte alls. Ibland läser jag i timmar på kvällen, ibland inte ett ord. Jag har bråttom att ta in och flödet är friare.

När jag är inne i en intensiv skrivfas har jag mindre behov av andras texter.  Då har jag nog med mina egna ord och vill inte influeras av andras. När jag har lugnare skrivperiod då fyller jag på läsandet. Och jag vidgar mig.  Luther har försvunnit och jag läser vad jag vill och hur jag vill.

Just nu blandar jag poesi med den gamle ryske författaren Ivan Turgenjev.

 

 

 

Bokcirkelpris för STIGARNA
Skrivet av

 

Bokcirkel på gång

 

Undrar hur många bokcirklar det finns? Jag vet att de är många. Jag vet också att flera av dem pratat om att Stigarna kanske skulle kunna vara nästa bok i cirkeln. Ett antal ensamläsare av Stigarna säger att de ofta gör uppehåll i läsningen för att bara tänka vidare på det vi uttryckt. Andra åter säger att ”det här ska mamma och jag prata om”.
Vi Hedvig van Berlekom och jag som skrivit Stigarna ville att vår berättelse skulle väcka frågor. Vi ville att läsarna ska känna något. Vi ville initiera samtal som sedan fortsätter på egen hand. Vi får många kvitton på det nu.
Idus förlag som givit ut tycker om bokcirklar. Så om du köper minst fem exemplar av Stigarna till din bokcirkel får du ett riktigt bra pris.
Skicka mig ett facebookmeddelande, ett sms eller ett mejl så berättar jag hur du gör när du beställer. Hoppas diskussionerna går höga i er cirkel.

ann@annbeskow.se

070 658 13 16