Hitta ord på det som huserar i mitt hjärta, i min hjärna, i min kropp

 

 

Ett planerat skrivuppehåll över sommaren blev längre och plötsligt gick jag den vackra ljusslingan i ett i övrigt mörkt Trädgårdsföreningen och det var bara några dagar kvar till jul.

Om någon talat om för mig i mars 2020 att nu ska du vara mer eller mindre instängd i ditt hem med din man i ungefär ett år, tror jag att jag hade blivit galen. I alla fall nästan. Men jag blev inte det … ganska snabbt lärde vi oss att blanda närhet och avstånd på ett sunt sätt. Många timmar sitter vi i skilda rum och gör det vi själva vill. Andra timmar ses vi kring delvis nya intressen. Kanske inte nya, snarare har vi blåst liv i gamla. Som många andra har vi köpt en del hushållsapparater på nätet. Vi gör juicer och smoothies och hemmagjord glass. Vi bakar mer och lär oss göra elegantare såser än förr. Och planerar vår mat bättre – sundare och godare.

Så hjälpte Comhem oss att fatta ett beslut då de mitt i vårens brinnande pandemi släckte ner hela sitt analoga system. Stackars alla ensamma människor som plötsligt och obegripligt förlorade sitt enda sällskap.

Vi köpte en smart-tv. Jagade filmer och serier som vi kan se tillsammans. Det är inte så väldigt många, eftersom vi har olika smak och lust. Men när vi träffar rätt, är det roligt.

Vi är priviligierade. Vi behöver inte oroa oss för jobb och pengar, vi bor bra, vi kan röra oss fritt om än inom begränsade områden. Och vi är två. Har någon att prata med när vi vill och någon att vara tyst med, när vi vill det.

Men visst har pandemin gett mig väldigt många nya tankar. Om livet här på jorden. Om den egna stunden här. Och om vad som är viktigt. Hos mig finns en ständig drift att forma nya tankar i ord. Hoppas jag hittar tillbaka till min blogg – ett ställe att sätta ord på det som huserar i mitt hjärta, i min hjärna och i min kropp.

Påskfirande 2020.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *