Han klädde av sig naken och sprang runt matsalsbordet
Skrivet av


Han klädde av sig naken och sprang runt matsalsbordet i en krigsdans. Bytet var jag, berusad av kärlekslängtan och alkohol. Klockan var halv två på natten. Nu blev det otäckt och jag rafsade ihop mina grejer och kastade mig ut i försommarnatten. Det var nästan 50 år sedan och jag trodde jag hade glömt bort den här upplevelsen, som inte hörde till mina ljusa ungdomsminnen.

Men någonstans hade jag inte glömt och känslan av rädsla och övergivenhet kom tillbaka till mig när jag häromdagen lyfte blicken upp mot de mäktiga trädkronorna där fåglarna bygger bon. Jag stod igen mitt i Lund, min studentstad, på väg till ett stort gäng sjukgymnaster som firade 50-årsjubileum. Vi bytte tankar om våra liv och erfarenheter och vi mötte varandra där vi står just nu. Både märkta och påfyllda av livet, så som det blev och så som det är med både framgångar, lycka, sorger, sjukdomar och kärlek.

Det blev en mycket spännande dag som satte full fart på minnen och gav tankar med nya perspektiv. Många skratt och en del tårar. Ett fin dag i jakten på att knyta ihop livet, både sitt eget och andras.

Med Skrivarpodden – för dig med författardrömmar – i öronen
Skrivet av

Med Skrivarpodden i öronen

 

Plötsligt började jag lyssna på poddar. Jag fastnade genast för en särskild. SKRIVARPODDEN – för dig med författardrömmar. Jag lyssnar på avsnitt efter avsnitt – det finns många – när jag går runt här hemma, promenerar eller sitter på spårvagnen och på vägen hem och tillbaka från simningen. Jag lär mig hur mycket som helst och blir överöst med skrivarinspiration. Ett stort tack till Kerstin Önnebo för alla fina och ambitiösa intervjuer med intressanta gäster.  Och tack till Maria Eggeling och din musik som alltid finns med som ett tryggt och medryckande signum.

Avsnitt som jag särskilt fastnat för hittills är:
056 Personligt varumärke, om hur man binder ihop blogg, facebook, instagram.
071 Into the woods med Caroline Degerfeldt.
037 Egenutgivning med Type & Tells
032 med Eva Swartz-Grimaldi – om förlag då, nu och i framtiden.
Samt Samla material med Beate Grimsrud, En litterär agents arbete, Efter manus och många fler.

Om du gillar att skriva, om du vill lära mer om skrivandet, om branschen och om möjligheter i tiden – lyssna!
Om du tror att du vet allt och provat allt, kanske faller det ner ett gyllene korn som du inte redan kände till – lyssna!

Ögonblick
Skrivet av

I DAG

En önskan över alla har jag kvar
i dag, när ängen ligger grön och klar.

I dag när svalan gör sin snabba rond
högt över kullens vita blomsterstånd.

I dag när nyponbuskens späda blom
förvandlar gråa stenars fattigdom.

Det är, att jag må minnas vad jag ser,
när denna sommar inte lyser mer.

O kunde nyponbuskens minsta ros
till evig egendom min själ förtros.

O dröjde svalan och en blomsterflock
beständigt bakom mina ögonblick.

Olof Lagercrantz

Mindfulness har alltid funnits; kallades bara något annat.
Skrivet av

 

 

EN SOMMARDAG

Jag ser en man som metar.
Han fingrar en ivrig mask,
som han långsamt på kroken smetar.
Och så kastar han ut med ett plask.

Fast en påflugen snorgerspinne
kan förvända hans drag ett slag
har nog mannen ett hovsamt sinne.
Och det är en sån vacker dag.

Det är sol, det är måsar som fladdra
och båtar med människor i
som ler mot varandra och pladdra
– och det är inte helt ironi

att man finner det skönt för stunden
och minns vad de goda lär:
att människobarnet i grunden
vill inte en mask förnär.

 Nils Ferlin

Åh, dessa sköna åldersslitna ord och uttryck, jag suger på dem. Ett hovsamt sinnelag – låter skönt och okomplicerat. Snorgerspinne – ja, det är nog Nils Ferlins eget påhitt.

Hoppas ni alla följare har en fin maj månad framför er!

 

 

En bok, tre generationer – Brorsan är Kung av Jenny Jägerfeld
Skrivet av

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld

När jag blundade med vänster öga blev alla färger starkare. Fälten vi for förbi blev gulare, himlen blåare och gräset mer illande grönt.

Så börjar den och direkt var vi fast. Brorsan är kung handlar om Måns 11 år som åker med sin mamma till Malmö på sommarlovet och träffar en ny kompis. Boken står på 9-12-årshyllan och på baksidan står: Augustvinnaren Jenny Jägerfeld har skrivit en stark, rolig och sorglig berättelse om att få vara den man är.
Jag vill inte berätta mer om handlingen, då jag tror det kan förstöra spänningen. Min 10-åriga dotterdotter M och jag läste och vi gillade den precis lika mycket. Parallellet läste M:s mamma. Alla gillade vi, och jag fångade upp vad vi tyckte.

10-åringen:
1. Det är så bra att Måns är så envis med att får vara den man vill vara.
2. Det är så mycket humor.
3. Bra att Nora är med, (Nora är en bikaraktär) för då får man också veta lite om människor som är som hon.
4. Pappan arbetar för klimatet.

10-åringens mamma tyckte:
1. Mycket angeläget ämne.
2. Mycket humor.
3. Känslosam och realistisk.

Och slutligen jag själv:
1. Otroligt viktigt ämne – jag lärde mig mycket! Mina värderingar ändrades inte, dem var jag trygg med även före boken. Men jag lärde mig mycket om viktiga vardagsdetaljer.
2. Berättelsen kändes modern, utan att för den skull vara – i mina ögon – skruvad och fullständigt obegriplig. Alltså, modern och realistisk.
3. Känslosam med mängder av vibrerande nyanser.

TIPS –  Hugg ett barn i lämplig ålder och läs den tillsammans.
TACK –  Jenny Jägerfled för en fin och angelägen upplevelse.

Tankar om äldreblivande
Skrivet av

Är det intressant eller inte att följa sitt äldreblivande i sina olika nyanser och skiftningar, eller är det något att inte låtsas om? Fortsätta leka en låtsaslek, fast jag säkert vet att jag nu fått leva betydligt längre än tiden som finns kvar. Jag kittlas av känslan att minutiöst granska stegen in i mitt eget äldreblivande. Vad händer i mitt tankegods och vad händer i min kropp? Hur mår min själ och hur vill jag att det ska sluta vad som än händer.

Läste en krönika om oss 40-talister av Merete Mazzarella. Hur vi försöker dölja att också vi som föddes på 40-talet blir äldre. Vi som är vana vid att arbeta både borta och hemma och orka allt! Nu stretar vi emot och skyler vår trötthet, våra krämpor och förmågor som naggas i kanterna.
Jag vill följa med, med öppna ögon. Jag vill våga stå för hur jag mår, vem jag är. Våga känna sorgsenheten över att allt till slut är över. Trösteorden tappar stundtals sin riktning.

”Man är inte äldre än man känner sig.” Men om jag känner mig sliten och trött och gammal …

”Jag glömmer också.” Jag vet att alla glömmer. Men min glömska tar andra former nu. Bildar tomma hål på ett helt nytt sätt …

”Jag känner mig också stel.” Jag vet. Efter trettiofem-fyrtio måste man jobba för kroppen om den inte ska bråka. Men detta är en annan  stelhet, den rubbar mig ur balans. Gör mig rädd att ramla, bryta …

”Köp en kräm så att inte rynkorna syns!” Varför det? Är det något fel på rynkor? Är det något fel med att bli gammal?

en blåsig vacker solig vintermorgon
mina tårar blandas med havets vindar
alldeles för mycket salt – det svider

att alltid tänka: detta kan vara den sista våren
kanske aldrig mer
tänk inte så!
varför skulle jag inte tänka så,
den tanken ger varje stund ett högre värde

Livet i repris, men omvänd ordning
Skrivet av

 

Göteborg en kall höstmorgon

Har sett andra göra det och nu gör jag det själv. Plockar i gamla papper, brev och minnen och låter livet gå i repris fast baklänges. Somliga tar itu med det för att andra ska slippa städa och slänga den dag de själva inte kan, vill eller orkar. Eller ens finns.

Vi som säkert vet att vi har levt längre än vi kommer leva, gör det förstås också för att nu har vi tid. Dessutom är det spännande att lägga pusslet. Hur var mitt liv? Hur blev det? Vilka val gjorde jag? Om jag kunde backa, vad skulle jag i så fall göra annorlunda? Hur är mitt liv nu, hur kan jag påverka det och hur vill jag att det ska sluta – vad som än händer?

När jag botaniserar i mina minnen rör mina tankar sig om livets många sidor. Liv, lust, fantasi, rädslor, döden, anknytning, vänner, barn, arbete, mat, hälsa, könsordning, politik, globen, världen och tillbaka till blommorna utanför mitt fönster. Och allt däremellan. Ska inte ta allt just nu. Skulle inte funka. Bara två aspekter på livets gång:

När jag var ung spelade mamma och pappa ett parti 16-spelet varje kväll för att komma till ro efter dagen, jag tar min padda och kör lite word-feud,

och

när jag var barn tog det många dagar innan jag nåddes av en världsnyhet.
Idag har jag blod i min tv-soffa varje dag, världen ligger vidöppen i sorgerop.

 

Vad gör globaliseringen och internet med oss, och med våra barn? Menar inte att allt var bättre förr, men jag tror att jag ska spela 16-spelet i kväll.

16 -spelet som jag spelade när jag var barn.

Vi tänker på döden, Laleh, Bodil Malmsten och jag
Skrivet av

Varje dag tänker jag på döden

 

Ända sedan jag var barn har jag tänkt på döden. Typ varje dag. Jag är inte ensam, tankarna finns i Bodil Malmstens och Lalehs texter också, och kanske även i ditt huvud.

 

Ingen tid att dö.
Jag läser att Ingvar Kamprad inte har tid att dö.
Inte jag heller, Ingvar.
Jag måste hinna se om snön kommer att smälta i Stockholm medan jag är här.
Och om det fortfarande regnar när jag kommer tillbaka till Finistère.

Ur KOM OCH HÄLSA PÅ MIG OM TUSEN ÅR, Bodil Malmsten
mars-2006 – april 2007

 

Utdrag ur LALEHS Some die young

….

Some die young
but you better hold on
So many things I need to say to you
Please don´t, don´t let me go
and we said we woud die together
Some die young
but you better hold on
So many thngs I need to say to you

Det är viktigt att säga det vi vill till varandra nu, för nuet är det enda säkra vi har.

2200 fritidpolitiker har hoppat av, dags för reflektion
Skrivet av

Politikerrollen – mänskligt hållbar? Ann Beskow

I slutet av januari i år hade 2.185 fritidspolitiker hoppat av sedan valet 2014. Alltfler lämnar, mest kvinnor. Gapet mellan drivkraften och verkligheten blir för stort. Att vara politiker är tufft. Hur ska man förena det politiska engagemanget med privatliv och arbetsliv, politiska möten med hämtning på förskolan och samtidigt sköta jobbet? Tiden jagar och plötsligt känner man sig otillräcklig överallt. Frågor mal i huvudet: vad ville jag och hur ska jag göra för att inte gå sönder.

Jag trodde ju att jag skulle kunna påverka. Och hur gör jag det när jag sitter med två kilos handlingar inför fullmäktigemötet och vill kunna allt, förstå allt och dessutom göra skillnad?
Väldigt ofta känner jag mig ensam om dessa tankar. Vilka frågor kan jag ställa och till vem? Vad är ok och vad är inte? Ja, hur ska jag helt enkelt göra för att utveckla mig själv när jag håller på att kvävas av krav och otillräcklighet.

När jag lämnade mitt aktiva politiska liv skrev jag Politikerrollen, mänskligt hållbar?  Det är en arbetsbok. Den har inte alla svaren, men den manar till reflektion och samtal. Både med sig själv och i grupp. Allra bäst fungerar den i dialog med andra, helst när ledaren i gruppen tar initiativ till samtal och driver det framåt.

Det finns några exemplar kvar i lager för den som är intresserad, kolla under fliken Böcker, Politikerrollen – mänskligt hållbar?