Sång att döva smärtan, Gunnar Ekelöf

 

Wanås Konst och Utställningar 2016

Vet inte om man kan önska god fortsättning på midsommar, men jag kan. Hoppas att dagen igår blev fin var du än var och vad du än gjorde! Och att fortsättningen på sommaren och året blir bra, och att vi kommer ut på grönbete så småningom. Kanske i vinter?

Bilden är tagen på Wanås Konst och Utställningar för fyra år sedan. En upplevelse att rekommendera. J och jag står på bilden som i en genomskinlig bubbla – ungefär som vi känner oss just nu i avståndstider. I en bubbla, eller kanske på en parkeringsplats?

Ibland läser jag Gunnar Ekelöf. Många av hans dikter tycker jag är tunga och trista. men ibland glimtar det till! Jag tycker jag möter honom någonstans i själarnas och kropparnas grumliga gemenskap.

 

Gunnar Ekelöf, ur DEDIKATION, Befrielse

Sång att döva smärtan

Gå till stranden, mumlande i vinden,
Gå till strandens stenar med din ångest.
Ser du, där är havet, här är landet:
Verkligheten! Du kan röra den med handen.
Lyft en sten från världens tunga hjärta,
Väg den i din hand och låt den falla.
Lyft en sten och kasta den i vattnet,
Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska …
Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,
Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:
I din mun ska sånger växa, starkare än vinden,
Och din själ ska bära känslor, djupare än lyckan.
Du skall stilla stormarna i världens hjärta,
Du ska fläta blixtarna till enkla kransar
Och när alla stenars tyngd och död är sonad
Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

2 svar till “Sång att döva smärtan, Gunnar Ekelöf”

  1. Rigmor skriver:

    Underbar dikt med så många bottnar.
    Tänker på Gunnar Ekelöf som jag läst om i den förträffliga dokumentärromanen ”Den sårade Divan” av Karin Johannisson. Hur han behandlades som en kung när han togs in på Mentalsjukhus vid ett flertal tillfällen. De kvinnliga författarna Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs, som också rönte samma öde med ideliga intagningar på olika Mentalsjukhus, för hysteri, paranoia och ansågs allmänt galna, impulsstyrda och gränslösa, är huvudpersoner i denna roman. De hade visserligen en viss status på sjukhuset på grund av sina konstnärliga yrken och sin status i samhället, men det kunde inte på något sätt mäta sig med den uppvaktning Gunnar Ekelöf och hans manliga medpatienter av rang fick: Att jagas av demoner under ångestridna nätter och vargtimmar framstod som en del av en manligt kodad genikult, som enbart drabbade de högt begåvade och de mest intelligenta männen. De var värda all beundran och dyrkan och fick således den förnämsta och bästa vården i enskildhet, medan kvinnorna fick finna sig i att trängas i mindre utrymmen med andra mentalpatienter.

    Rekommenderar varmt denna högintressanta dokumentärroman!

  2. Ann skriver:

    Tack Rigmor för det tipset!
    Otroligt intressant och skrämmande ….
    Kram från Ann

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *