Månatligt arkiv: december 2018

Inte stenas till döds för vår kärleks skull
Skrivet av

 

I Palmhuset Göteborg januari 2018

 

 

Först och främst ett stort tack för året som snart är slut. Tack för alla varma tillrop, för konstruktiv kritik och för uppskattning. För mig är skrivandet att leva – och där är kommunikationen med alla er också livsviktig. Hade jag inga läsare skulle skrivandet vara ett fasansfullt ensamarbete utan fönster utåt.

VARMT TACK och ETT GOTT NYTT ÅR TILL ALLA ER!

 

Slutar 2018 med ett citat ur Stigarna som finns att köpa på Idus förlag.

Malin och Lina har just fått besked från Tingsrätten att Malin har fått tillstånd att adoptera Bill. Från och med nu har hon alltså adopterat deras gemensamma son.

”Är det verkligen något att fira?” frågar jag Lina när jag kommer ut i köket igen.
”Jag är väl inte mera mamma idag än jag var igår?” Det finns ett stråk av rädsla i min röst, vill inte knäcka Linas entusiasm. Vi sätter oss i fönstret i vardagsrummet och försöker hitta rätt i mina vilsna känslor. Som jag längtat efter det här brevet. Varför är jag inte glad?

Det skymmer inom hamninloppet, strimmor av rosa och lila skymtar i molnens glipor. Hon säger:
”Malin, man kan faktiskt välja vad man ska vara glad över. Jag för min del är lycklig över att jag bor i ett land där det finns en tingsrätt som inte föreslår att vi ska stenas till döds för vår kärleks skull. Det är jag faktiskt jävligt glad för.” Hon häller upp mer vin och vi slänger iväg allt allvar och skrattar. Ett skratt som låter som när vi var nya för varandra.

VI SES IGEN 2019

Göteborg, havet

Bränn alla mina brev
Skrivet av

Bränn alla mina brev av Alex Schulman


 

”Alex Schulman, nej, den har jag inte läst, han är så jobbig.” Det där hör jag ibland om just Alex Schulman. Och jag hör det om Björn Ranelid och om Lena Andersson. Alla är de personligheter som sticker ut.

Jag vill inte undanhålla mig själv läsupplevelser på den enda grund att jag inte tilltalas av författarens personlighet. En författare är inte sin bok! Men bilden av författarens personlighet kan kanske  fördjupas och nyanseras om man läser boken.

Så nu läste jag Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Den grep tag i mig. Den handlar om att Alex morfar Sven Stolpe aldrig kom över att hans hustru (Alex mormor) hade en kärleksaffär med Olof Lagercrantz. Fram växer en tydligare bild av de båda herrarna Stolpe och Lagercrantz. Men mest fastnar jag vid hur en kortvarig kärleksyra kan leva kvar genom ett helt liv och bära så mycket sorg och smärta i sina spår.

Allra mest lockas jag av Alex Schulmans nit i att försöka förstå om man ärver en personlighet. Kan vrede, sorg och trauman bäras  genom generationer fast alla glömt var och när det började? Det är i dessa trådar författaren drar. Han vill förstå varför han plötsligt själv blir så arg eller sur när han är tillsammans med sina barn och hur de skyggar för honom när det kommer. Han har en drivkraft som är stark och som jag gillar. Detta var en bok jag hade svårt att lägga ifrån mig.

Stigarna – julen, paradis eller helvete
Skrivet av

 

Tomten läser Stigarna av Hedvig van Berlekom och Ann Beskow

 

 

Stigarna är Hedvig van Berlekoms och min nyutkomna roman. De två huvudkaraktärerna Ingrid och Malin uppehåller sig vid några tillfällen vid julen. De gör det för att många människor har minnen, föreställningar och förväntningar kopplade till just julen. Malin är Ingrids vuxna dotter och numera ensamstående. Malin bildar familj med Lina och de får barn. När de ska forma sina nya liv, långt bort från barndomens jular uppe i Dalarna, ja, då krockar det ibland.

 

Julen innebär glädje för många, men ställer också till det. Julen är högtiden när man ska vara tillsammans och  glada. Högtiden då man minns sin barndomsjular.  Jular som var magiska eller helvetet som återkom en gång om året – och allt däremellan.
Men det är inte lätt. Vi överöses med tips om allt vi kan köpa (eller helt enkelt inte kan leva utan) till beskrivningar av att det kanske är dags att resa iväg någonstans. Njuta och konsumera. Men vi bör och vill också ta ansvar för klimatet – flyga mindre, kasta mindre, köpa mindre. Och vi påminns om att många har det kallt och fattigt i jul och inga julklappar till barnen.

 

Eller också är vi helt ensamma. Ensamheten växer sig större när alla pratar om gemenskap. Ensamheten på julen är en plåga för många.

Men lika förbannat ska vi vara lyckliga. Många bara längtar efter att julen ska vara över. Att nya året ska börja, att ljuset kan börja sippra in i våra rum och våra kroppar igen.

När det gäller Ingrid och Malin i Stigarna,  handlar det om deras egna jular. Om hur båda målar bilder av jularna när Malin var liten och Ingrid arbetade som lärare.  Om hur de ska forma dem nu som barn, som mamma och som mormor.

 

Nu önskar jag att denna jul blir lagom god för så många som möjligt och att vi sedan är beredda att möta ljuset därute som kommer snart.

 

Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman.

Baksidan av Stigarna

STIGARNA är här
Skrivet av

Bok på gång: STIGARNA

En ny fas i livet är här – livet efter releasen av Stigarna. Den började med promenadsamtal, tog vägen över post-itlappar och sms, mot sporadiska texter, till nedtrattning för att knådas in i en dramaturgisk form. Sedan filades det, dödades älsklingar, börjades om, gjordes nytt, gjordes mindre och byttes platser. Plötsligt hade vi vår berättelse i handen och sedan gjorde Ida Gudmundsson en sinnlig målning som fångade in vår ton. Efter det härjade vi med varandra kring ett femtontal titelförslag och sedan blev vi kompanjoner med Idus förlag.

Den 28 november hade vi en helt underbar releasefest som förtjänar ett eget blogginlägg en annan gång.

Det är Hedvig van Berlekom (min dotter) – Instagramkonto ordhog – och jag som skrivit romanen och nu börjar kommentarer ramla in.

Häromdagen kom ett sms:
” …. ni landade helt rätt, ordens följd och värld bar vidare, gnisslade inte, utan ledde till varandra. Och historien fick bölja, inget var givet, men mellan raderna framkom mer än de exakta orden sa. Ingrid och Malin kändes levande, det kändes spännande att lära känna dem , följa dem. ….
När jag läst en bok som er , blir det liksom tomt, som om gestalterna har gått hem och inte längre kommer och delar med sig av sina liv, men ändå lever vidare, utanför min värld.
Så hälsa Ingrid och Malin från mig !”

 

På väg till radiointervju om STIGARNA.

Hedvig van Berlekom till höger och Ann Beskow på väg till radiointervju om Stigarna. Kommer i P4 Dalarna nästa vecka (vecka 51)