Tomten läser Stigarna av Hedvig van Berlekom och Ann Beskow
Stigarna är Hedvig van Berlekoms och min nyutkomna roman. De två huvudkaraktärerna Ingrid och Malin uppehåller sig vid några tillfällen vid julen. De gör det för att många människor har minnen, föreställningar och förväntningar kopplade till just julen. Malin är Ingrids vuxna dotter och numera ensamstående. Malin bildar familj med Lina och de får barn. När de ska forma sina nya liv, långt bort från barndomens jular uppe i Dalarna, ja, då krockar det ibland.
Julen innebär glädje för många, men ställer också till det. Julen är högtiden när man ska vara tillsammans och glada. Högtiden då man minns sin barndomsjular. Jular som var magiska eller helvetet som återkom en gång om året – och allt däremellan.
Men det är inte lätt. Vi överöses med tips om allt vi kan köpa (eller helt enkelt inte kan leva utan) till beskrivningar av att det kanske är dags att resa iväg någonstans. Njuta och konsumera. Men vi bör och vill också ta ansvar för klimatet – flyga mindre, kasta mindre, köpa mindre. Och vi påminns om att många har det kallt och fattigt i jul och inga julklappar till barnen.
Eller också är vi helt ensamma. Ensamheten växer sig större när alla pratar om gemenskap. Ensamheten på julen är en plåga för många.
Men lika förbannat ska vi vara lyckliga. Många bara längtar efter att julen ska vara över. Att nya året ska börja, att ljuset kan börja sippra in i våra rum och våra kroppar igen.
När det gäller Ingrid och Malin i Stigarna, handlar det om deras egna jular. Om hur båda målar bilder av jularna när Malin var liten och Ingrid arbetade som lärare. Om hur de ska forma dem nu som barn, som mamma och som mormor.
Nu önskar jag att denna jul blir lagom god för så många som möjligt och att vi sedan är beredda att möta ljuset därute som kommer snart.
Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman.
Baksidan av Stigarna
Lämna ett svar