Månatligt arkiv: juni 2014

MIN blogghjärna har utsatts för besök. För några veckor sedan invaderades den av oinbjudna gäster. Två huvudpersoner har nu lagt beslag på allt. Lusten, fantasin, energin och tiden tar de. Medskrivare Hedvig står bredvid och lassar på. Nya perspektiv. Nya synsätt. En väv av känslor.

Så nu är ett nytt bokprojekt i full gång. Vi är två som skriver och det ger helt nya dimensioner till skrivprocessen.  Bloggen får finna sig i att komma i inte andra hand utan minst femte. Det blir med bloggen som med sommaren. Oberäkneligt.

Just nu önskar jag glad midsommar!

… jag längtar stenarna, där barn jag lekt.

Det var så han sa Verner von Heidenstam (i Ensamhetens tankar). Han bodde inte långt ifrån min barndoms marker som jag besökte nyss. Djupt inne bland tallskog och ormbunkar på Småländska Höglandet på gränsen till Östergötland låg Romanäs sanatorium. Där växte jag upp. Min pappa arbetade på sanatoriet där många tuberkulospatienter tvingades vistas i åratal. Ibland kom de aldrig därifrån. Frisk luft, avskildhet och vacker natur var viktigt!

Kohagarna glömmer jag aldrig och varje dag gick pappa en promenad som hette kärleksstigen.

Kärleksstigen med kärleksudden

Mitt barndomshem ser annorlunda ut idag och det gjorde mina lekkamrater också. Det var otroligt roligt att träffa dem igen!

Tack alla ni som var där för en fin förmiddag vid stranden, för varma och roliga minnen och nostalgikicken jag fick!

Några tankar och ord om stress hämtade ur Den tredje åldern av Patricia Tudor-Sandahl, citat:
”Stress hör samman med rädslan att misslyckas, att inte hinna, inte orka, inte duga, inte räcka till och ännu djupare med rädslan för att inte få vara med om man inte hänger med. Att ”stressa av”, stanna upp och släppa taget, sluta upp med att låta sig transporteras och istället lära sig resandets konst är att överlåta sig och medge att hur mycket vi än rusar vidare kan vi aldrig vara säkra på var vi slutligen ska hamna.
Motsaten till att ryckas hit och dit är att acceptera sin egen takt och upptäcka sin egen balanspunkt. Den snabbaste vägen är inte alltid den bästa. Människor har olika rytmer och detta ska respekteras.”
”Spänning och stress gör att man blir avskuren från sig själv, ytlig och uttunnad. I det tillståndet handlar man mekaniskt och oreflekterat, dras hastigt in i saker, säger det som man bara till hälften menar. Stress kan göra oss till främlingar för oss själva. Det gäller att se upp!”
Nu lutar jag mig tillbaka och tänker på vad som göder min stress. När jag var heltidspolitiker handlade det om att hinna så mycket som möjligt innan mandatperioden tog slut och att handla så demokratiskt jag bara kunde. Nu handlar det om att hinna så mycket som möjligt innan jag dör …
Men alltid handlar det allra mest om relationer med dem som står mig nära. Och om människor som är utsatta och har det svårt. Särskilt barnen. Alltid barnen.

Ur min dagbok den 4 september 2004.
Skön förhöstdag. Det mesta känns bra. Men i en liten stad i Ryssland är det ett inferno. Terrorister höll hundratals, ja kanske tusen människor, massor av barn som gisslan i barnens skola. Slutat i blodigt upplopp. Hundratals döda. Ofattbara 1% av stadens befolkning dog. Obegripligt. Jag gråter när jag tänker på barnen.
7/9.
I Beslan i Nordossetien är katastrofen total. Över trehundra döda – massor av barn. Ännu fler skadade. Hundratals har kommit barn. Är odefinierade. För några år sedan visste jag knappt vad terrorism var. Nu vet jag.
Ja, det är nog det allra värsta jag vet. När vuxna människor i världen utsätter barn för horribelt lidande!

Nyrenoverade Stadsbiblioteket i Göteborg

Nyrenoverade stadsbiblioteket i Göteborg – ett palats för ord. Ord att läsa, ord att dela. Ord och tankar.

Här kan man sitta tyst och stilla en hel dag och bara läsa. Man kan inspireras, man kan lära nytt.

Alla kan göra det. Alla är välkomna. Hoppas alla hittar dit.

Vid entrén finns det ett bokinkast, där man kan lämna sina lånade böcker om biblioteket skulle vara stängt just när man går förbi. Jag hörde ett samtal om just det brevinkastet. Det sas att Räddningstjänsten lagt ner mycket tid på att ”säkra det”. För det är viktigt att ingen kan kasta in en bomb i inkastet. Eller en varm korv med bröd, senap, ketchup och bostongurka …

Då kom jag att tänka på mina dagar i Japan denna vår. Där i en av världens största städer såg jag ett enda kolapapper på gatan en enda gång. Rent och snyggt överallt, fast japanerna är så många. Jag kan inte låta bli att jämföra länder och länder, folk och folk. När jag gör det känns det skräpigt och buffligt här hemma.

Rena gator i Tokyo