Då känns livet så levande men också skört
Skrivet av

Det har ramlat in många röster från läsare av HAVET RÄCKER INTE. Det gläder mig att det är både män och kvinnor, unga, äldre och ännu äldre. Min äldste läsare, som jag känner till är 90 år. Många är i trettioårsåldern. Jag har samlat några av dem. Varsågoda!

”I natt sträckläse jag din bok … Ditt språk bar mig genom en berättelse som berörde …”

”Havet räcker inte – bara titeln är värd mycket! Så känslig och finstämd rakt igenom. Tack!”

”Jag uppskattar det lilla formatet. Jag skulle aldrig mer vilja läsa en bok på 750 sidor för då vet jag inte om jag fortfarande lever, när jag är färdig.”

”Jag tycker om det lilla formatet för jag kan inte hålla ihop det i huvudet längre om det spretar för mycket.”

”Det är en lättillgänglig bok om viktiga frågor – det är bra för då kan så många som möjligt läsa den. Det är ett kvinnligt språk, det är bra för både män och kvinnor att läsa det.”

”Som jag gråtit, den berörde. Jag är helt tagen ännu. Måste Skypa med mina barn innan jag somnar annars kommer jag inte få en blund. Den var helt fantastisk och när saker berör mig så här, då känns livet så levande men också skört.”

”Jag är glad att du bestämt dig för att fortsätta skriva, ser fram emot din nya bok.”

”Vad tänker du på när det gäller framsidan? Jag tycker den är erotisk. Vad tycker du?”

”Jag läste ut Havet räcker inte idag och har haft den med i tankarna sedan jag började i förrgår kväll, den är vackert skriven med ett språk som skapar bilder och förnimmelser …

När vi lämnar Lone hänger havsluften liksom kvar, men med ett stråk av varm tallmo, som ett hopp om ny luft under vingarna med en anad tyngd av vemod över livet som det blev och inte skulle bli, men ändå blev och som oundvikligen blir grunden för färden vidare … ja, tankar väcks av både vemod, igenkännande och hopp. Tack för det Ann!”

Jag visste det redan från början
Skrivet av

För några veckor sedan hade kylan tagit ett stadigt grepp om oss. På min balkong stod min vackra skulptur, mina isstulpaner. Ett fång tulpaner sög upp allt vatten den kunde precis innan kylan slog till och skönheten stannade i en blickstilla form. Så vackert!

Men jag visste redan då att det skulle ta slut. Allt vackert tar förr eller senare slut. Jag visste det och nu är jag där. Kylan har släppt sitt grepp och tulpanerna har givit upp. Jag visste det, men som alltid dallrar frågan i luften: Hur kunde det gå så fort?

 

Mera tulpaner
Skrivet av

Keukenhof Holland

Detta är den vackraste tulpanpark jag vet. Det gäller att besöka Keukenhof i Holland vid rätt tidpunkt på året. Det kniviga är förstås att ”rätt tidpunkt” är lite olika år från år beroende på väder och vind. Det är när hela parken flödar av tulpaner i färger och formationer i det oändliga som den är som bäst. Det är en rikedom som jag inte kunnat drömma om innan jag kom dit, som en symfoniorkester med kraftfulla fält och spröda mellanstycken och allt däremellan. Senaste gången var våren 2008.

 

Vi är ju så många som älskar tulpaner
Skrivet av

Älskade tulpaner

Vi är många som älskar tulpaner. Oftast tänker vi på de nyintagna, späda tulpanerna, särskilt de som vi tar in tidigt på eftervintern och som får oss att tänka bort mörker och kyla till förmån för det annalkande ljuset.

Men tulpanerna har så många olika spännande skepnader. För några veckor sedan var jag helt fixerad vid mina rosa tulpaner som bildade en isskulptur på balkongen.

Istulpaner

Nu är det en annan tulpan som stjäl min uppmärksamhet. Det är den gula som redan levt sitt liv, men som ända in i sista stund förför mig med sin skönhet.

Vissen skönhet

Hur svårt kan det egentligen vara?
Skrivet av

Foto: Ann Beskow

Nöjd levnad
Äta litet, dricka vatten,
Roligt sällskap, sömn om natten,
Käckt arbeta, lägligt bo,
Stillhet någon stund på dagen;
Det är lagen,
För min hälsa och min ro.
Olof von Dahlin (1708-1763)

ibland känns det som att tiden står stilla. Med viss modifikation stämmer den här dikten från 1700-talet väl in på det vi idag vet om livsstil och hälsa. Tänk om alla hade tillgång till just detta: mat, dryck, jobb, socialt umgänge, bostad och avkoppling från stress. Ja, då skulle väldigt många fler än idag må riktigt bra.

Det visste Olof von Dahlin för 300 år sedan. Och det vet vi. Men det gäller att få till det. Hur svårt kan det egentligen vara?

Dikten finns citerad i Vad jag sett och med mitt röda hjärta känt  i mitt simkapitel.

 

”Språket är vackert och berör!”
Skrivet av

Reaktioner, återkoppling, tankar och känslor börjar ramla in från läsare. Många är det som precis när de läst ut Havet räcker inte skriver en rad eller slår en signal och talar om vad de tyckte. Flera av dem är helt nya läsare som inte tidigare varit med i min romanprocess och som jag inte känner sedan förrut.

För mig är det guld värt. När jag lyckas beröra har jag nått fram och av varje reaktion lär jag mig något nytt. Jag kommer att sammanställa några av kommentarerna så småningom. Just nu nöjer jag mig med att berätta att en återkommande positiv synpunkt är:

Havet räcker inte är en bok i det lilla formatet. Den håller ihop och är inte komplicerad att läsa. Språket är vackert och berör! Här kommer ett litet stycke från Havet räcker inte:

”Sommarens vackraste dagar har passerat. Ljusgrönt har blivit mörkgrönt, krackelerande i gult. Nu är inte nätterna rakt igenom ljusa ljusa längre. De har för länge sedan passerat midsommarnattens eviga grönskande ljus. Numera sveper ett lätt mörker över vattnet och drar med sig slänterna och ängarna runt sjön i sin hemlighetsfullhet. Hemligheter som rymmer mer vemod än hopp.”

Sommaren går mot sitt slut.

Nostalgi
Skrivet av

Badnostalgi

När jag sitter på toaletten på besök hos en dotter fastnar blicken i ett hörn av badrumsgolvet. Där ligger en liten gul gubbe som väcker varma känslor. Jodå, strax efter ser jag den lilla blåa kannan som gubben bor i. Det var väl sådär 25-30 år sedan jag senast såg dem.

Som blixtens hastighet passerar alla badstunder från -70 och -80-talet revy. Plaskande barn i olika konstellationer. Storasyster och lillebror, storebror och lillebror, mellansyster och mindre storasyster, lillasyster och storasyster … ja, hur det än såg ut så fanns den gula gubben med. En liten gubbe som var före sin tid. En liten smiley innan smileys fanns. Det är i sådana ögonblick som tiden panikrusar och står blick stilla precis samtidigt.

Smiley före sin tid.