Då känns livet så levande men också skört

Det har ramlat in många röster från läsare av HAVET RÄCKER INTE. Det gläder mig att det är både män och kvinnor, unga, äldre och ännu äldre. Min äldste läsare, som jag känner till är 90 år. Många är i trettioårsåldern. Jag har samlat några av dem. Varsågoda!

”I natt sträckläse jag din bok … Ditt språk bar mig genom en berättelse som berörde …”

”Havet räcker inte – bara titeln är värd mycket! Så känslig och finstämd rakt igenom. Tack!”

”Jag uppskattar det lilla formatet. Jag skulle aldrig mer vilja läsa en bok på 750 sidor för då vet jag inte om jag fortfarande lever, när jag är färdig.”

”Jag tycker om det lilla formatet för jag kan inte hålla ihop det i huvudet längre om det spretar för mycket.”

”Det är en lättillgänglig bok om viktiga frågor – det är bra för då kan så många som möjligt läsa den. Det är ett kvinnligt språk, det är bra för både män och kvinnor att läsa det.”

”Som jag gråtit, den berörde. Jag är helt tagen ännu. Måste Skypa med mina barn innan jag somnar annars kommer jag inte få en blund. Den var helt fantastisk och när saker berör mig så här, då känns livet så levande men också skört.”

”Jag är glad att du bestämt dig för att fortsätta skriva, ser fram emot din nya bok.”

”Vad tänker du på när det gäller framsidan? Jag tycker den är erotisk. Vad tycker du?”

”Jag läste ut Havet räcker inte idag och har haft den med i tankarna sedan jag började i förrgår kväll, den är vackert skriven med ett språk som skapar bilder och förnimmelser …

När vi lämnar Lone hänger havsluften liksom kvar, men med ett stråk av varm tallmo, som ett hopp om ny luft under vingarna med en anad tyngd av vemod över livet som det blev och inte skulle bli, men ändå blev och som oundvikligen blir grunden för färden vidare … ja, tankar väcks av både vemod, igenkännande och hopp. Tack för det Ann!”