Månatligt arkiv: maj 2015

Azaleadalen 29 maj 2014

Lördag morgon, klockan sju. Himmel och jord möts i en aldrigsinande blöt kyss, ljuset i rummen är som tidig eftermiddag i november. Majs näst sista dag. Flera streck under 10 därute, som vanligt. I övermorgon är det sommar. Efter frukost går vi ut. Känner oss inte lockade, men gör det ändå. För vi vet att just nu Är Azaleadalen vacker.

I full regnmundering och skärmmössa för att slippa vatten i ögonen går vi, utan kamera. När vi närmar oss slutar det våta, det lättar bland molnen. Vi står på klippan högt upp i Azaleadalen och mina tankar snuddar vid paradiset. Han som står bredvid mig säger, tänk inte på vad som händer efter döden, tänk på det som är före.

Plötsligt dyker en bekant konstnär fram bland buskarna och säger att vi kommer alldeles för tidigt. Inte visste vi att Parksalong i Azaleadalen firade femårsjubileum med mer än sjuttio konstnärer. Vi kunde inte stanna, men nästa år går vi dit. Konst i dalen är säkert häftigt. När jag kommer hem hittar jag fotot jag tog för precis ett år sedan. Precis lika himlastormande då som nu.

På gatan i Belgien någonstans.

Nu har jag tagit de sista stegen bort från mitt aktiva politiska liv. Samtidigt som stegen och tiden mellan nu och då växer, förändras mina ögon. Det är lättare att se med klarare konturer, när jag inte är mitt i. När jag inte längre känner att jag alltid måste svara – förklara och försvara. Ett vet jag säkert och jag visste det redan då. Ett dokument i handen var inget värt om det inte var förgrenat in i mitt hjärtas pulsslag.
Undrar hur många timmar sammanlagt jag suttit i mitt liv tillsammans med andra för att formulera mål, visioner, delmål, strategier och viljeyttringar? Jag brukade uppleva någon slags brist på struktur i min hjärna och på syre i luften. Jag fattade aldrig riktigt, hur det skulle utryckas för att alla ska tycka att det blev rätt. Textens konstruktion måste bli rätt, måste vara utvärderingsbar.  För det har vi politiker fått lära oss: skriv ingenting som inte går att utvärdera! Så ibland skrev vi något som gick att utvärdera istället för att formulera det vi innerst inne ville med vår politik. Det var då mitt hjärta började bulta i otakt.
Dokumenten är viktiga. Men allra viktigast är vad vi människor gör med dem, vilket innehåll vi fyller dem med. Med en strategi i handen får jag aldrig någonsin glömma att berätta hur jag menar, vad jag vill uppnå och vad jag drömmer om. Det är de sanna berättelserna som griper tag i människor, berättelserna som pulserar i ditt eget blodomlopp. Det gäller även politiker.

Orsa 27 april 2007 kl. 06.00

Då var det lukt av eldar och smällare, leriga skor i en luft så hög att barnrösterna ekade mot himlen, sen blev det eviga diskussioner om hemkört och blandat, vem är du med, var sover du och jag kommer så gärna och hämtar i natten.

Nu – igår kväll – var det gravad last, lövtunna rostbiffsskivor, chokladägg från Holland och alkoholfri cider. Vart tog all tiden däremellan vägen? Tiden då hela min värld tvistade runt och blev en annan. Blev det jag nu lever i, en värld där handlingskraft är att lagstadga om och var fattigdom får finnas i min närhet, alltmedan tusentals unga människor kastar sig ut på stormiga, kalla hav utan att kunna simma. Gör det ändå, i drömmen om ett bättre liv. Det var bara ett par exempel. Jag skulle kunna rada upp tusen frågetecken till. Varför är det som det är, när det ganska lätt skulle kunna vara annorlunda?

Men idag är det 1:a maj. Hoppas du får en fin dag vad du än gör. Kanske vilar du din trötta kropp och uppjagade hjärna, kanske har du fuktig jord mellan alla dina fingrar, kanske är du ute och för kampen vidare. Själv ska jag lyssna på utrikesminister Margot Wallström på den smockfulla Götaplatsen mitt i Göteborg.