Skriva om det sköraste

 

 

Hur vågar jag skriva om det sköraste jag har? Hur gör jag och ska jag överhuvudtaget göra det? Vill jag dela mina egna betydelsebärande livshistorier med obekanta läsare?

Skrivandet är min ventil, särskilt när kroppen är en tryckkokare. Jag skriver bäst om det jag varit med om. Starka känslor kan jag inte hitta på.   Först ställer jag mig utanför och tittar på mina scener och låter dem rinna fram utan spärrar. När jag vill göra om mina ord till litteratur bildas ännu ett avstånd mellan min privata sfär och min text. Tanken på att mina ord kan beröra andra, lyfter mig vidare framåt i processen.

Det finns de som tycker att man inte ska skriva så mycket om sig själv. Att det inte är  intressant och att man kan såra någon på vägen.

Min fasta övertygelse är att om jag genom mina livsupplevelser kan bidra till andra människors förståelse av sina egna liv, då vill jag gärna dela med mig. Just nu skriver jag på mitt livs hittills viktigaste manus.

 

 

 

2 svar till “Skriva om det sköraste”

  1. Anders Omstedt skriver:

    Så spännande! Det sköraste man har kan komma upp i drömgruppsarbetet och där visas gång på gång att detta berör många andra. Men i drömgruppen råder sekretess och processen skyddar drömmaren. I skrivandet finns ingen trygghet om man inte anlägger ett utifrånperspektiv. Kanske gör detta också att itteraturen blir så spännande och leder till identifikation för läsaren? Lite distansering vinner romanen på men inte drömgruppsarbetet. Kanske kan du använda delar av drömgruppsprocessen för att lyfta det sköraste? Lycka till

  2. Ann skriver:

    Tack Anders, för dina reflektioner över skrivande om det privata och drömgruppsarbete. Och visst är det så för mig att drömgruppsarbetet hjälpt mig framåt i att förstå mig på mina egna drömmar – ett så användbart tillskott i mitt skrivande! Det är olika metoder och förhållningssätt som befruktar varandra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *