Månatligt arkiv: juni 2020

Sara Källgarn

Sara Källgarn har gästat mig här på bloggen flera gånger och nu är det dags igen. Sara och jag lärde känna varandra för cirka tjugo år sedan. På den tiden bodde vi båda i Orsa och hade mycket med varandra att göra. Sedan länge har vi gått olika vägar, men det har alltid varit roligt att följa varandra. Efter flera år i södra Sverige arbetar Sara nu som förvaltningschef för Ungdom Fritid och Kultur på Gällivare kommun. Varsågod Sara, ordet är ditt!

Gäst i verkligheten?
Våren 2020, så mycket som blev så annorlunda, så många nya grupperingar som uppstått: De som vet bättre än experterna, de som kämpar i vården, de som förklarar läget för oss varje vardag kl 14 och de som ställs utanför, de som tillhör en riskgrupp.
De ställs utanför all annan gemenskap än just denna ickegemenskap- riskgrupp. Som utomstående får de beskåda världens gång på avstånd. Kanske får de vara gäst hos verkligheten genom en skärm där barnbarnen fladdrar förbi, där bilden fryses och ljudet hackar, kontakten glappar och verkligheten är en osäker gäst. Maten kommer med bud, TV:n erbjuder förströelse, Anders Tegnell blir den yttersta domaren över din frihet kl 14 varje dag.
Vad betyder den där gemenskapen som vi nu saknar och stänger ute vissa ifrån? Vad betyder närhet? En kram, en hand på din hand eller kind? Vad betyder det att dela en kaka, en soffa och ett minne?

Av olika anledningar har jag ofta funnit mig stå strax utanför och stundtals också valt detta, som gäst i verkligheten. Född och uppvuxen i ett område vars dialekt jag aldrig använt kände jag mig som en objuden gäst i andras verklighet, sedan har jag flyttat vidare. Som nyinflyttad finns ingen förväntan att jag ska känna alla, eller någon känna mig. Jag navigerar till Storgatan 2, numera med hjälp av google maps, men vet inte var Olssons bodde innan eller var Tempo låg förr. Jag vet inte vem Anna är kusin med eller vem Hans var gift med innan. Ingen vet vem min pappa var, ingen vet vem min mamma är. Den jag är idag är det du ser.

Gäst hos verkligheten är jag här nu. Gäst i Anns blogg.
En gång när jag var tonåring pratade jag med en person som känt min morfar som jag aldrig träffat, en svindlande tillhörighet blinkade till framför mig, någon som visste något om hur jag blivit jag. En del av det saknar också många i riskgruppen 70+, ingen vet längre vem deras föräldrar var, få minns deras krumbukter som unga.
Vad gör det med oss när alla sammanhang bakom oss blir osynliga? När alla sammanhang pekar framåt, till en tid vi inte känner till?
Är du också gäst hos verkligheten?

Gotland

Du måste välja sa dom. Antingen jobbar du hårt och gör karriär som affärspsykolog och konsult. Med långa dagar, alltid ett behov av att vara med på frukostmöten, nätverksträffar och allmänt stressa runt bland uppdragen. Eller så ger du upp din dröm och har det bra. De anande inte hur fel de hade.

För sju år sedan gjorde jag det omöjliga konsultvalet att flytta till Gotland med min familj, fast bestämd att hitta ett sätt som funkade för oss. Det visade sig att jag inte behövde välja. Det visade sig att jag kunde ha både och. Ett resultat av många medvetna val.

Jag brukar säga att mitt bästa verktyg är att tomglo. Att låta tankarna fara fritt och bilda nya kopplingar och sammanhang. Att aktivt och medvetet gå in i ett OFF-läge för att samla kraft till att senare prestera i ett tydligt ON-läge. Ett OFF/ON-läge från de små sammanhangen till de större penseldragen i tillvaron, det beskriver min tillvaro idag.

Jag jobbar hårt och mycket med mitt bolag Prolead Academy AB. Reser runt och bor vanligtvis massor på hotell, skriver böcker, driver podcast, producerar kurser och konsultar i tuffa omställningsuppdrag. Jag bygger och skapar verksamhet hos mig själv och andra och stannar aldrig upp, men alltid integrerat i ett OFF/ON-perspektiv.

Intensiv resa varvas med lugna gränder i Visby en novemberhelg. Ett föredrag laddas med en promenad vid havet. En dag på kontoret avbryts med en kaffe och lunchmacka i en campingstol vid havet. Ett utbildningsuppdrag för mängder av folk ges perspektiv när mjölken ska handlas i en folktom butik i januari när regnet drar förbi horisontellt utanför dörren. För mig betyder det att jag aldrig behöver välja. En riktigt tvärnit i mitt OFF-läge ger kraften att gasa rejält i mitt ON-läge. På så sätt blir tillvaron hållbar, på riktigt.

PS. Att bo på en ö gör det opraktiskt att delta på spännande frukostmöten eller nätverksmöten i ”sin” bransch. Det känner nog egentligen alla igen sig i som bor lite utanför de större städerna. Vet ni hur jag löste det? Det var så jag startade Proleadpodden. När jag fått nys om någon som verkar spännande och som jag själv skulle vilja veta mer om, då bjuder jag in honom eller henne som gäst i Proleadpodden. Istället för att dela frukostbord tillsammans, får jag ett enskilt möte över nätet i lugn och ro. Samtidigt inspirerar det andra med samma intresse och jag skapar mervärden för mina kunder. Hur smidigt som helst, och var tänker jag igenom vad jag vill veta om min gäst? I ett OFF-läge nere vid havet såklart…

Ett par hundra meter från min arbetsplats