Är det lyxigt att slita på vårt gemensamma livsrum?

 

En annan cykelbild

 

Lyssnade på ett reportage från London häromveckan. Hur är stämningen där mitt i härjande coronatid? Svårigheter för många lyftes fram. Såklart. Det är näst intill olidligt att tänka på hur mycket ekonomisk oro den nuvarande världssituationen skapar. Privatekonomier som kraschar, relationer som sätts på sin spets, livsdrömmar som rinner bort i sanden.

Men sedan ägnades en stund åt det som möjligen kan ses som positivt.  Många arbetar hemifrån och har upptäckt att det går riktigt bra och att det ger mer frihet. Många arbetsgivare har upptäckt att om de släpper sina medarbetare mer fria i detta, presterar de minst lika bra som tidigare.

Eftersom rörelsefriheten begränsats  har  många upptäckt att motion och frisk luft, gärna i kombination känns viktigare än förr.  Många har dammat av sina cyklar – tar barnen med sig och cyklar med hela familjen varje dag.

”Och”, sa den intervjuade, ”det går så bra att cykla eftersom trafikintensiteten idag är att jämföra med hur den var 1955. Det är lite trafik och luften är hög och frisk!” Jag lyssnar och tänker: ”Tänk att det måste till en pandemi för att en storstadsbo ska få uppleva hur frisk luft känns. Vad är det vi människor håller på med?”

Vad kommer  människor välja, när denna konsumtionstvärbroms är över? Blir det konsekvenser i våra privata liv som består eller kommer vi sträva efter att allt ska bli som förr så snabbt som möjligt? Som vanligt kommer orättvisorna bli tydliga. Många kommer inte ha något val. Överkonsumtion är inte att tänka på. Varken nu eller efteråt.

Men för dem som har inkomster och ekonomiska valmöjligheter hoppas jag att njutningen av det som finns nära vinner terräng, framför miljöskadligt resande och konsumerande. Att inse att det lyxigaste och bästa, inte är det som sliter hårt på vårt gemensamma livsrum. Det lyxigaste är att vara frisk, kunna andas frisk luft, kunna röra sig fritt och kunna säga vad man tycker och känner. En hälsosam miljö och en fungerande demokrati alltså.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *