Det finns nätter hos mig då sömnen vägrar att djupna. Jag flyter runt halv vaken, halvt sovande timme ut och timme in. Något har flyttat in i mitt huvud och vägrar släppa taget. Ibland är det orden – dem jag älskar om dagen och brottas med om natten.
Det var en sådan natt och jag plötsligt fann mig själv sitta naken i köket halv tre och skriva ner orden som dansade runt. Det brukar kunna hjälpa – detta att kunna lyfta dem bort från huvudet ner på ett papper. Det kan ge ro.
Ibland är det briljanta ord jag lämnar efter mig. Ibland inte. Eller kanske något jag kan förädla när dagen kommit. Den här gången slänger jag ned dem ocensurerade. Så här lät det i min skalle, innan lugnet la sig.
att formulera ord om natten
är ingen bra idé
de staplas på varandra
de virvlar runt i dans och förvildas
de snubblar på varandra och förlorar all sin glans
de växer och de skiner
men försvinner
snabbt nån annanstans
nej, det är ingen bra idé
skickar dem nån annanstans
till en ny instans
mer vilsamt än
ord i virveldans
Lämna ett svar