En dikt om en vecka

Orsasjön

I förra veckan åkte vi tillbaka till Orsa för några dagar. Vi bodde där i nästan fyrtio år. Arbete, familj, barn, politik, fritid och vänner. Allt lämnade vi bakom oss för nästan tio år sedan. Nu vände vi tillbaka. Återupplevde samhörigheten i vårt politiska arbete, mötte många ”gamla vänner”, insöp vyerna och den höga luften. Men vi fick också uppleva hur ålder och sjukdomar slagit till hos många. Det blev en vecka fylld av intryck.

Just nu går jag på kurs, på distans. Det är Mats Söderlunds  SKRIV POESI. När jag kommit hem från Orsaresan samlade jag ihop några av de starka minnena från veckan. Samtidigt tränade jag mig i mitt poesiskrivande.

 

går in i Orsas kommunhus
värmen minner om kraft
nu sitter ni där runt bordet
något varmt stiger upp i mig

många år sedan nu
väcker drifter till liv
samla, leda, gjuta hopp
växa, lyssna, lära stort
allt kom tillbaka till mig
min rygg rak
mitt blod varmt

vyerna och fäbodvallen
femtonhundratalets väggars timmer
tiger stilla
rymmer vind och sol, sliten möda
kreatur och kvinnor
brölande och lockrop
dalens silversmycke blixtrar

ett tonfall eller leende
kanske skulle kunna kännas som ett minne
kvarblivet i luddiga demensens labyrinter
fragment, knappnålshuvudstora
från en svunnen tid
som var ganska nyss

maten
ren och älg, svamp och äpplen
osten
träden
luften
vågor
hemmadoftens stenar

skratten, minnen, kramar
berättelser om sjukdom
cancern spelar ständig huvudroll

huset där vi bodde
stranden där vi badade
bassängen där vi simmade
konsum där vi handlade

Borlänge i funkishus
Cecarsallad och outplånliga
detaljminnen
närvarande är
hoppet

tillbaka hemma dimunitiv balkong
Tullgångens klorfyllfulla lövrum

minns och värms

 

Fryksås fäbod i Orsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *