Orsasjön
I förra veckan åkte vi tillbaka till Orsa för några dagar. Vi bodde där i nästan fyrtio år. Arbete, familj, barn, politik, fritid och vänner. Allt lämnade vi bakom oss för nästan tio år sedan. Nu vände vi tillbaka. Återupplevde samhörigheten i vårt politiska arbete, mötte många ”gamla vänner”, insöp vyerna och den höga luften. Men vi fick också uppleva hur ålder och sjukdomar slagit till hos många. Det blev en vecka fylld av intryck.
Just nu går jag på kurs, på distans. Det är Mats Söderlunds SKRIV POESI. När jag kommit hem från Orsaresan samlade jag ihop några av de starka minnena från veckan. Samtidigt tränade jag mig i mitt poesiskrivande.
går in i Orsas kommunhus
värmen minner om kraft
nu sitter ni där runt bordet
något varmt stiger upp i mig
många år sedan nu
väcker drifter till liv
samla, leda, gjuta hopp
växa, lyssna, lära stort
allt kom tillbaka till mig
min rygg rak
mitt blod varmt
…
vyerna och fäbodvallen
femtonhundratalets väggars timmer
tiger stilla
rymmer vind och sol, sliten möda
kreatur och kvinnor
brölande och lockrop
dalens silversmycke blixtrar
…
ett tonfall eller leende
kanske skulle kunna kännas som ett minne
kvarblivet i luddiga demensens labyrinter
fragment, knappnålshuvudstora
från en svunnen tid
som var ganska nyss
…
maten
ren och älg, svamp och äpplen
osten
träden
luften
vågor
hemmadoftens stenar
…
skratten, minnen, kramar
berättelser om sjukdom
cancern spelar ständig huvudroll
…
huset där vi bodde
stranden där vi badade
bassängen där vi simmade
konsum där vi handlade
…
Borlänge i funkishus
Cecarsallad och outplånliga
detaljminnen
närvarande är
hoppet
…
tillbaka hemma dimunitiv balkong
Tullgångens klorfyllfulla lövrum
minns och värms
Fryksås fäbod i Orsa
Lämna ett svar