Theodor Kallifatides, ÄNNU ETT LIV
Jag jagar ständigt kärnan i min drift. Kärleken till skrivna ord. Efter en oändlig rad av år och letande börjar jag långsamt förstå vad som driver mig. Mer om det en annan gång.
Under tiden söker jag ständigt andras beskrivningar över sin egen skrivdrift. Med detta intresse i huvudet fick jag plötsligt en tunn, vacker bok i min hand. Ännu ett liv, av Theodor Kallifatides.
Författaren har bestämt sig för att sluta skriva, men det går inte så bra. Citat: Jag hade inga illusioner. Men jag var skräckslagen för tomheten som skulle ta över mitt liv. En serie dagar och nätter så lika varandra som de långa loftgångarna i miljonprogrammets byggen.
Och så blev det alltså en bok till. En reflekterande berättelse om att skriva men också om minne, ursprung, hemspråk och förvärvat språk. Och om att bli äldre. Dessutom är det en fantastisk lärobok i konsten att skippa onödiga ord och att aldrig glömma att gestalta.
Jag läser inte så många böcker från början till slut just nu. Men denna kunde jag inte släppa.
Lämna ett svar