Saker

Tvål i tunna blad

Jag står och väger den i handen. Lövtunna tvålblad innehåller den, den är säkert femton år. Bra att ha med på resan. Jag provade en gång, då för längesedan. Idén var bra, men i praktiken krånglade det till sig. Eftersom det inte fanns tvål på tåget fanns det inte heller vatten. Jag tog ett par tvålblad och gned inom dem ordentligt i händerna, som var intvålade och kladdiga resten av resan.
Aldrig använt den mer. Men den kan vara bra att ha. Kanske någon vill ärva den?
Åh, alla dessa saker gör mig galen. Ärva den, var det dummaste jag hört på länge. I kombination med en sedan länge invand sparsamhet och en lust att ordna livet praktiskt blir det många vara-bra-att-ha-saker i lådan. Jag fantiserar ofta om den frigörande känslan efter att ha rensat, kastat och skapat nya utrymmen. När vi flyttar – och det har vi faktiskt gjort fyra gånger de senaste tio åren – får jag träning i att prioritera. Men det är skrämmande lätt att halka tillbaka. Lätt som om jag hade tunna tvålblad under fötterna.
Nej, nu slänger jag den lilla fina oranga asken.
Samtidigt ogillar jag känslan att besudla naturen med kastad tvål. Tänker på fettbergen i Londons rörsystem. Och våra.