Månatligt arkiv: oktober 2017

Bild Paul Hansen. Afghanistan 2012.

”För mig handlar bilder – när man fotograferar lika väl som när man betraktar dem – om att se. Att stanna upp ett litet slag, att tillåta ögonblicket framför dig att bli en del av ditt här och nu.”

”De är skärvor av förfluten tid som oavsett personliga ingångsvärden, förkunskaper, utbildning, ålder eller bakgrund mer kan betraktas som fönster in till andra människors verklighet.”

Citaten mötte jag på Fotografiska i Stockholm och Paul Hansens utställning Being There. (8 september – 19 november 2017.) Han är en av de fotografer som åker världen runt på farliga uppdrag för att vi ska kunna ta del av andra människors här och nu. Bilder berör. Ibland bringar en bild långt större förståelse än tusen ord. Jag uppfylls av Paul Hansens mod och konstnärlighet. Rekommenderar ett besök på Fotografiska.

Besöket satte igång tankar kring mitt eget jag och bilder. Vad gör bilder med mig och vad finns det för samband mellan bilder och ord i mitt hjärta och i mitt huvud. Om detta kommer jag säkert återkomma här. När jag tänkt färdigt; fast det gör man ju aldrig …

Besökte också Waldemarsudde. Bland mycket annat fick vi se höstens vackraste bukett. Waldemarsudde och blommor hör ihop och inspirerar mig mycket.

Detta är också Liseberg.

Läser Bodil Jönssons 101 frågor om TID, Vad är tid och 100 andra jätteviktiga frågor.  Vilken fråga ska jag välja, nummer 17 eller 69? Vad är det för poäng med en längtansrymd eller Är tiden mänsklig? Varje fråga har ett kort och ett långt svar, allt enligt Bodil Jönsson.

Jag väljer VAD ÄR DET FÖR POÄNG MED LÄNGTANSRYMD?  Bodil svarar kort: Ja, vad vore livet annars?
I sitt långa svar delar Bodil Jönsson med sig om sina tankar om att vi i nuet vill att framtiden ska finnas. Vi längtar och hoppas på stora och små saker och händelser. Hon slutar:

En längtan kan finnas med som en bakgrundsstämning eller som något så dominant att allt annat är likgiltigt. Vilket som än är fallet. så utvisar själva längtan att du hör till optimisternas, inte pessimisternas skara. Och tar framtiden i anspråk för hoppet med optimismen som livskraft.

Jag har följt Bodil Jönssons tankar om tiden i många år. Hon ger mig alltid nya banor, ibland små och ibland stora. Reflektionsnäring.

Kulturkoftor av Celia Dackenberg

Bild, musik, text – av dessa tre är det alltid två som är starkast inom dig, sa någon till mig för längesedan. Och sedan dess har jag alltid vetat vilka mina två är. Bild och text! Därför är det kanske inte så konstigt att en av alla de böcker jag mötte på bokmässan satte starka och saftiga spår i mig. En bok där olika kreativa krafter möts, foton, texter, hantverk. En bok jag blir glad bara jag tänker på. Någon har gått över skapande gränser. Koftor är i fokus, olika personer (ofta kända, men inte alltid) med sin speciella kofta. Här finns målaren Ivar Aronsenius, Carl och Karin Larssons barntröja, Siri Derkert, Christopher Robins och många fler.
Fina foton, nyuppstickade koftor och tröjor, beskrivningar. Kärlek till fotot, till historien och till hantverket. Författaren heter Celia Dackenberg och boken KULTURKOFTOR. Den gör mig glad.