Månatligt arkiv: september 2017

Anne Frank på Bokmässan
Skrivet av

 

Den första dagen av Bokmässans fyra är över. Varje år längtar jag efter att vistas där från morgon till kväll och låta mig inspireras.  I år har förväntningarna smolkats av ständiga samtal kring nazistdemonstrationer och mothandlingar. Det handlar om förväntat våld i stora mått. Och det började med att det skulle bli Bokmässa – det fria ordets stora event.

Därför kändes det skönt att redan på morgonen slå mig ner i montern MIN RÖST för yttrandefrihet, mot rasism. Det är en maratonläsning av min första stora skönlitterära upplevelse. Anne Franks dagbok.

Under hela mässan ska läsandet pågå, varje läsare får en kvart var. Jag tycker om att Anne Franks röst får ljuda i bakgrunden under alla dagarna. Hon skulle älska det, om hon levde ; tror jag, utan att säkert veta. Ingenting kan man alldeles säkert veta om en annan människa.

Men att Anne Frank, tretton år gjorde djupt intryck på mig när jag var i tolvårsåldern det vet jag säkert. Jag läste och jag åkte ända till Linköping och såg på teater. Anne Franks dagbok – vilket otäckt liv hon levde! Vilken skräck! Vilken instängdhet! Vilket sorgligt slut! OCH: vad fint hon kunde skriva. Det skulle jag också vilja. Hennes dagbok hette Kitty. jag ville inte härmas, så min dagbok fick heta Mickie.

Skickat från min iPad

Hittade ett citat av Sven Wollter
Skrivet av

En grind på Stora Karlsö

Inte för att jag tror att det finns något på andra sidan, men om det funnes bleve jag gärna en fågel i flock. En fågel med skiftnyckel i handen, som flyger med de andra fåglarna mot en musik som ännu inte finns.

Sagt av Sven Wollter

Västergarn

Kvällstilla, Karin Boye
Skrivet av

KVÄLLSTILLA

Känn så nära Verkligheten bor.
Hon andas härintill
i kvällar utan vind.
Hon kanske visar sig när ingen tror.

Solen glider över gräs och häll.
I hennes tysta lek
är livets ande gömd.
Så nära var han aldrig som i kväll.

Jag har mött en främmande, som teg.
Om jag räckt ut min hand,
jag snuddat vid hans själ,
när vi gick om varann med skygga steg.

En fika med Agneta Pleijel
Skrivet av

Skulle vilja ta en fika med Agneta Pleijel. Något vackert och gott skulle jag bjuda på och jag skulle tacka henne för Doften av en man. Sedan skulle vi prata.

Om att vara ung kvinna på -60 -70-talet, om att yrkesarbeta, vara intellektuell, om politiken, om sex, om vilsenheten, om män, om barn, om längtan, om vad föräldrar kan ställa till med och om hur man kan skriva om det privata med vidgade ögon som väcker intresse hos många.
Det skulle jag vilja.

Sommaryheter i min röda soffa
Skrivet av

Grep dagens huvudnyhet
och fortsatte flera sommarveckor.

Världens nyheter som kliver upp i min röda soffa, trycker sig till mig invaderar min kropp.
De är många, här är några.

Tre skjutna i Malmö, en man får en kniv i ryggen i Göteborg, totalt antal kärnvapen i världen minskar men nu moderniseras de och rustas upp, också i Kina, Indien och Pakistan OCH Nordkorea och det oroar världen.

Medan Jan Björklund pratar om partiledarstriden inom egna partiet Liberalerna hamnar en Nordkoreansk robot i Japans ekonomiska zon,  det går en stöldvåg över Europa, nu på karolinska. Man stjäl endoskopiverktyg för 25 miljoner. Vad i helvete används de till? Knarklangare rektalundersöker offer misstänkta för att ha svalt knark, jordgubbsstöld för femtiotusen kronor och Japaner är borta efter skyfall.

Och jag, jag drömmer mardrömmar

Varannan svensk väjare vill ta emot färre flyktingar, hela Stockholm stinker för sopåkarna strejkar, poliser och demonstranter slåss i Hamburg medan klimat, handelskrig, flyktingström och Nordkorea tas upp på g20 och ingenting pekar på att Ryssland, Usa och Kina kommer att komma överens. Skottlossning i Malmö, tre skjutna i Göteborg och en i Södertälje.

Almedalsveckan är slut
tre personer skjuts i Borås
hesa Fredrik går igång av misstag
två mordbränder i Tranås
en järnvägsbro i Ludvika rasar
vagnen är framkörd till prinsessans cortege genom Huvudstaden
LO river hundratals stugor för lågavlönade kvinnor
åtta supportrar kläms ihjäl under fotbollsmatch
sexårig flicka hittas efter 13 timmar borta i naturreservat
man knivskärs i Vasastan halv tio på kvällen
Norkoreansk hovpoet berättar om hjärntvätten

Och så där håller det på.

Vissa dagar invaderas jag. Kan inte sila.
Kan inte sopa under mattan.
Simma i kalla vatten mildrar.
Peta i jord lindrar. Varma kramar.

Och jag är så glad att den sexåriga flickan hittades.

Tack Agneta Pleijel
Skrivet av


Just nu söker jag mig till böcker med barn- och ungdomsskildringar. Memoarer som lyfter sig nivåer ovanför att enbart hämnas. Berättelser som ser helheter men med blicken särskilt riktad mot barnet. Alla har föräldrar, åtminstone en mamma som fött oss. Många har själva barn. Det är svårt att vara mamma och pappa. Men det kan också vara mycket svårt att vara barn. Just nu letar jag bland minnen, brev, dokument från tiden då jag var barn. Jag är glad över att det finns många nedskrivna ord. Jag vill veta: hur formades just mitt liv.

Jag vill våga se och jag vill våga berätta. Jag vill inte längre fastna i överslätandet ”det var ju så på den tiden” eller ”de gjorde så gott de kunde.” Det är självklarheter. De gjorde förhoppningsvis så gott de kunde i den tid de levde. De hade sin livslott.  Men jag har också min. Nu vill jag våga se hela min egen lott, lägga fram den i ljuset. Våga berätta för den som vill lyssna.

Därför har jag läst Agneta Pleijels Spådomen. Fortsättningen Doften av en man väntar. Jag tycker om hennes angreppssätt. Hon skriver om flickan, hon. Men ibland kliver hon ur scenen och tittar med sitt vuxna jags ögon. Då skriver hon jag. Det funkar, genialiskt.

Spådomen handlar om att vara ung på sjuttiotalet. En ömsint berättelse om en ung, sökande och starkt kännande kvinna. Om slitningarna i familjen. Om dramatiken och smärtan. Men med bibehållen respekt för människorna omkring henne. Mamma, pappa, systrarna, några släktingar, en vän.

De är sammanvuxna, har varit det från livets början, mamma och hon. De är en enda kropp av hinnor, blod och inälvor.

  Att blir förkastad av mamma är en pina men närheten är en större. Kanske är det ett sällsynt ögonblick då mamma för en gång skull ser henne. Och hon vill bara bort. Vart som helst. Långt bort. Till vilken slocknad planet som helst. (Ur: Spådomen.)

Nu längtar jag efter Doften av en man. Tack Agneta Pleijel.