Jag lyssnar, jag hör röster.
Vinden, havet, gräset – alla har sina röster.
Sänder budskap till mig.
Jag fångar upp naturens röster och tänker på författarnas röster.
Hur olika de är och hur olika de använder dem.
Ibland medvetet, ibland inte.
Jag tänker på författaren som ställer sig emellan sitt verk och mig som läsare, hindrar texten,
på författaren som står emellan oss men är helt osynlig.
Eller på de författare som är en brygga mellan sig och mig – och dig.
Om författarröster kommer jag skriva i några kommande inlägg. Kanske vågar jag berätta hur jag önskar att min egen skrivarröst kunde beskrivas.
Lämna ett svar