Återvinning hör till vardagen. Eller? För visst är det väl så att miljöfrågan är en av de allra viktigaste framtidsfrågorna? Ibland känns hoten hisnande och så stora att man inte vet vad man ska göra, eller inte göra. Även om det inte betyder allt, tror jag ändå på vikten av våra vardagsvanor. Jag felkonsumerar ibland och jag gör aldrig allting rätt, men det känns skönt att ha varit utan bil i sju år och inse att det går alldeles utmärkt. När vi bor i staden behövs det inte. Men det känns frustrerande att jag inte på någon av mina två adresser i Göteborg kunnat kompostera. Längtar efter kompostlådan som vi byggde för cirka 25 år sedan. När vi hade hus och trädgård i Orsa gjorde vi egen jord och resten av matavfallet tog kommunen hand om. Här i Göteborg finns många fina återvinningsstationer inklusive kompost. Men tyvärr inte just där jag bor. Däremot rapporterar Avfall Sverige idag att allt fler kommuner samlar in. Bra. För vi producerar 477 kg hushållsavfall per år.
Däremot är vi inte tillräckligt envisa när det gäller återvinning av förpackningar och tidningar. Vi har några hundra meter och ett åttiotal trappor till vår station, försöker se det som bra motion. Dessutom regelbunden.
Det jag trodde var att de som bemödar sig att gå med sina kassar och påsar till återvinning gör det för miljön skull. Men alltför ofta, ja faktiskt oftast ser det ut som på bilden ovan. Sådant gör mig ledsen. Inte bara ledsen – förbannad!
Lämna ett svar