Bära barnet hem av Cilla Naumann

Bära barnet hem av CILLA NAUMANN

Bära barnet hem av CILLA NAUMANN

”Där är det solnedgång och vi har till sist kommit tillbaka. Allt är stilla, långt ifrån och solens sista strålar tänder havets glitter. Jag släpper mammas hand och tar några steg i den varma sanden. När jag vänder mig om är hon borta.”

Så slutar Cilla Naumanns berättelse om mor och barn. Olika barn och olika mödrar. Om att bära barn och om att inte kunna det. Övergivna barn och omhändertagna barn. Älskade barn. Det är en nära berättelse om hur det är att vara mor och om att vara barn. Som det står på bokens baksida: om att föda barn, lämna bort barn och om att bära barnen hem.
Det är en fin berättelse. Det är också ett exempel på hur man varsamt och träffsäkert som författare kan föra läsaren genom olika person- och tidsperspektiv utan att man behöver känna sig förvirrad. Det, samt bokens centrala frågor gör att den förutom en litterär upplevelse också är ett gott exempel på hur man kan göra. Detta eftersom min skrivarkompis Hedvig van Berlekom och jag nu har kommit riktigt långt i den roman vi skriver tillsammans. Den handlar om mor och dotter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *