I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Citat: ”… Jag tänkte säga att det är i mörkerrum som vi människor framkallas. Jaha, okej, svarar jag och skrattar till. Jag tror det var poeten Nils Ferlins ord, tillägger han och böjer sig fram och smeker Livia över huvudet. …”

Tom Malmquists bok I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, var en av de mest gripande läsupplevelse jag hade förra året. Det är en vacker bok, en bok om ett år där liv, död och kärlek tumlar runt i ett kaos. Den handlar också om förlust och föräldraskap.

Citat: ”… du tittar på mig och berättar att det finns en särskild typ av verklighet i närheten av döden, en som nöter ner alla skydd tills man tvingas möta livet utan hopp om förskoning, jag förstod dig inte, jag förstår dig, men du finns inte mer …”

Även om man har en djupt sorglig, berörande och dramatisk berättelse krävs det mycket för att kunna berätta den. En balans mellan närvaro och distans, inte kallt men ej heller sentimentalt, gestaltning som övertygar. Tom Malmquist klarar det.

Blev glad häromdagen när jag fick Författarcentrum Västs vårprogram i handen. Den 2 mars klockan 19.00 har jag streckat för i min kalender. Då är det POESI OCH PROSA i Musikens hus i Göteborg. Tillsammans med tre andra författare kommer Tom Malmquist dit.

 

2 svar till “I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”

  1. Rigmor skriver:

    Har precis läst ut boken och ska lämna igen den på Biblioteket.
    En synnerligen annorlunda bok, som det tog ett tag att komma in i. Just för att den är en enda utandning, utan pauser, luft och eftertanke. Den rusar på i någon sorts vanmäktig ilska och sorg utan att det skrivs ut. Ett beskrivande kaotiskt trauma utan känslor men med väldigt mycket undertryckta känslor som sipprar ut och exploderar mellan varven. Jag sugs med och bli andfådd. Håller andan. Mycket för att jag ganska nyligen låg på sjukhus med alla slangar och sladdar och mådde fruktansvärt dåligt.
    Ibland blev jag irriterad på att det saknades luft i berättelsen, att dialogerna var involverade i den tätt sammanhållna texten, men det var ju det som gjorde berättelsen så intensiv, vardaglig och på samma gång stor och mäktig.
    En annorlunda läsupplevelse som jag inte ville vara utan.

  2. Ann Beskow skriver:

    Tack Rigmor. Du skriver fint och om boken. Jag håller med om det mesta, men irriterad blev jag inte över tempor. Tvärtom imponerad av greppet och att man som läsare inte tappade bort sig./Ann

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *