Brinna för mycket av Rigmor Tjerngren
Det blev en bok i mellandagarna.
En bok med driv i. På ett sätt är den lätt att läsa, på ett annat blytung. Handlingen flyter fram okomplicerat i full fart med personer och miljöer som är lätta att se framför sig. Vi har nog alla mött personerna i vår vardag, även om med andra namn och på andra jobb.
Men budskapet i boken är tungt och den sätter fart på en massa tanker hos mig. En gång för längesedan var jag chef på en enhet inom vården. Jag brukade säga till mina medarbetare: Vi måste inte älska varandra, men vi måste göra ett bra jobb tillsammans. Jag ville förmedla att som arbetskamrater ska vi respektera varandra med våra olikheter och likheter. Vi har olika förmågor och vi befinner oss i olika skeden i livet, men om vi har ett öppet klimat allt i syfte att göra ett gott arbete tillsammans, ja, då blir det bra. Så tänkte jag då och jag är säker på att den tanken håller än.
Sedan dess har jag varit i närheten av massor av olika arbetsplatser. Ibland har någon medarbetare skiljt ut sig och uppfattats som omöjlig att samarbeta med. Ibland har det slutat med att personen har skiljts från sitt arbete mot sin vilja. När jag läser Rigmor Tjerngrens bok ”Brinna för mycket” passerar oändligt många individer och grupper i mitt huvud. Vad händer i grupper när någon avviker från ”det normala”? Vem bestämmer vad som är det normala? Vem leder och vem låter sig påverkas. Hur skapas gigantiska proportioner av små händelser?
När handlade jag själv rätt och när blev det fel? Etiskt? Respektfullt? För arbetsplatsens bästa? Hur mycket måste en arbetstagare anpassa sig och hur mycket är ok att ta i egna händer?
Ja, ni hör själva. Det är komplexa frågor men med en gemensam nämnare. Ett tydligt, starkt och modigt ledarskap krävs och det är oerhört viktigt att kompetens finns så att vi inte tappar människor på vägen. Förluster som kan skapa oändligt mycket större lidande än många märker och förstår.
Om du som läser detta märker att dina tankar börjar snurra okontrollerat kring dessa frågor, ja, då är det kanske dags att läsa Rigmor Tjerngrens bok, Brinna för mycket. www.vulkanmedia.se Gör det!
Arbetsplatsen har på många sätt blivit en stor primärgrupp för många människor. Tidigare var primärgruppen de allra närmaste, familjen och nära vänner. Nu har en förflyttning skett till arbetsplatsen. Plötsligt ska den uppfylla många fler krav än att utföra sina arbetsuppgifter. Där ska man ha sina vänner, där ska man umgås. Även efter jobb. ”Gillandeperspektivet” har nästlat sig in. Och det är ju inte fel att gilla sina arbetskamrater och vilja umgås efter arbetstid. Inte alls. Men risken kan bli att man börjar gynna dem man gillar och nonchalera dem man inte gillar. Bildar kotterier, där vissa utesluts.
Som i privatlivet.
Vi väljer vilka vi vill umgås med på vår fritid och i vårt privatliv.
Självklart.
Vi väljer inte våra arbetskamrater.
Men för att inte kränkande särbehandling/mobbning ska uppstå, måste vi respektera våra arbetskamrater oavsett vad vi tycker om dem. Därför är det viktigt med en genomtänkt policy på arbetsplatsen: etiska regler som omfattas och förstås av alla. Som respekteras. Som utövas.
Avstämning med jämna mellanrum.
Uppmärksamhet på konflikter som övergår i strukturella kränkningar.
Omedelbart ingripande.
Tolerans mot att alla inte fungerar lika.
På så sätt kan vi undvika de främsta orsakerna till kränkande särbehandling/mobbning.
Tack Rigmor för ditt inlägg. Inte bara kloka råd, utan också handfasta, konkreta råd kring vad som behövs göras. Så viktigt!