Hyllning till min dagbok

Azaleadalen I och E
Fyra, tjocka pärmar har det blivit. Nästan varje dag under tjugo år har jag skrivit dagbok, skrivit ut och satt in i pärmar. Nu bläddrar jag jag allt oftare i dem, när jag vill forma mitt livsfacit. dessutom kan jag hitta inlevelsefulla formulerar där, som jag kan använda i andra sammanhang. Gestaltningar av glädje, frustration, rädsla, framgång, stress och ständigt ihållande regn. Eller vad sägs om denna: ”långsam som en influensadrabbad snigel” ?
Nu undrar jag vad jag gjorde för fem år sedan, tio, femton, tjugo?
Jag börjar bakifrån. I juni 1995 var jag mitt uppe i anställningsintervjuer för ny näringslivsansvarig i Orsa Kommun och i juni 2000 delade jag ut kulturpris till Hellzephyrs världens bästa poporkester.
Sommaren 2005 fikade jag på ett gårdscafé i Rättvik och i juni 2010 var jag först på styrelsesammanträde i Dalhalla, den fantastiska konsertlokalen djupt nere i ett kalkbrott.
Dalhalla

Konsertbesökare i Dalhalla.

Konsertbesökare i Dalhalla.

Efter Dalhalla for jag till nästa styrelsemöte, SKL International i Stockholm som arbetar med projekt i många olika delar av världen med syftet att stödja uppbyggnad av lokal demokrati och att på olika sätt främja FN:s miljömål. Sedan skulle jag åka till Europarådets kongress i Strasbourg, men fick ont i örat och fick stanna hemma.
Europarådet i StrasbourgOch vad gör jag nu, i juni 2015. Ingen dag är den andra lik. Försöker njuta av varje stund. Vet ju inte hur många dagbokspärmar till jag kommer hinna skriva. Jag njuter av att skriva på min, nej vår roman. Vi är två om den och den blir inte klar till Bokmässan i höst. Men nästa år kanske? Och i andhämtningspauserna går jag runt tillsammans med små människor och luktar på blommorna.

E i Azalea

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *