Det var svårt, men det var det värt.

 

Vilande hundar 2008

Hundarna på bilden har egentligen inte med texten att göra. Eller kanske? Två trötta vildhundar bor på Pompeijis utgrävda gator tar siesta i solen en aprildag 2008. Det skulle kunna bli en bra berättelse!
Häromdagen mötte jag en person som tycker om att skriva. Hon berättade om en oresonligt svår upplevelse i det egna livet. Hon slutar med orden:
”Det var fruktansvärt svårt, men det var det värt. Om det kan bli en riktigt bra berättelse…”

Det är så det är tänker jag, att ha driften ”att skriva” ingjuten i sig. Den driften är en ständig följeslagare, en piska och en morot, ett gift och en njutning. När jag är uttråkad, när jag är rädd, när jag skrattar hejdlöst eller när oron krälar oregerligt under huden, då finns alltid frågan där. Hur kan jag skriva om detta?

Är det någon som känner igen sig?

2 svar till “Det var svårt, men det var det värt.”

  1. Rigmor skriver:

    Jag känner igen mig. Givetvis. Har alltid formuleringar i huvudet och får uppslag av i stort sett allting. Vad jag läser, här, upplever och tänker.

  2. Ann Beskow skriver:

    Förstår att du känner igen dig Rigmor. Kul att du har hittat hit till min sida! Välkommen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *