För ett år sedan gick jag en skrivarkurs som gav mig så mycket. Den hölls av Susanna Alakoski och Mats Söderlund. En dag under kursen föll en vanlig kommentar från en skrivande människa ur min mun: ”Jag kanske ska sluta med det här, vissa dagar funderar jag allvarligt på att fylla min tid med annat?” Susanna spände ögonen i mig och sa att med sådana påståenden var jag på fel kurs. ”Fråga inte mig om du ska skriva eller inte” sa hon ”fortsätt bara, SKRIV!” Och nu laddar jag för fortsättningskursen. Allhelgona i Ystad för att bara umgås med ord, kan inte tänka mig något bättre.
I mina nattdrömmar dyker ofta ett känt tema upp. Det är trädgård och odlingar det handlar om. Jag hittar ett ställe jag glömt. Ett ställe övertäckt med gräs och vissna löv. Men när jag krafsar lite på ytan kommer det fram … det är bär, frukter, blommor som prunkar och växer och är så vackra. Det var jag som satte dem en gång, men jag hade glömt dem. Men nu rensar jag och gräver fram dem och det är alltid en färgsprakande och mycket lycklig dröm.
Frågan återkommer, är allt kört nu? Svaret är kristallklart. Ingenting är kört. Det gäller att krafsa på ytan, gräva djupt ibland och följa med även om jag inte alltid vet vart det bär.
Lämna ett svar