Foto: Ann Beskow
Citat: ”Men han fortsätter med Astrids behå, kupar sina händer om hennes urlakade bröst. Hennes bleka bröstvårtor. Nästan sammansmälta med allt det andra bleka . Urban frustar allt högre. Astrid gnyr snarare än frustar. Det kan omöjligt vara bra för deras svaga hjärtan. Det kan i alla fall inte vara bra för Urban att frusta på det viset. Urbans hand in i Astrids byxor. Jag undrar om han märker att hon har på sig en blöja.”
detta är ett lösryckt citat ur Jag ska egentligen inte jobba här, av Sara Beischer.
Frågan är, har Astrid och Urban rätt att vänslas och hångla på hemmet? Eller har någon som jobbar där rätt att säga: ”Nä fy fan, nu får det vara nog. Skäms på er!” Andra frågor är: vad ska Astrids man säga, är det bra för deras hjärtan och är det äckligt eller inte? Frågorna radar upp sig medan någon konstaterar att både Astrid och Urban verkar lite gladare nu förtiden …
Just nu läser jag Jag ska egentligen inte vara här. Det är en empatisk, nyttig, viktig, rolig bok som väcker massor av relevanta frågor kring tillståndet på ett äldreboende. Jag är säker på att det inte finns bara ett Liljebacken i Sverige.
Lämna ett svar