Gästbloggare SARA KÄLLGARN

Foto: Sara Källgarn

När Ann frågade om jag ville gästblogga här började orden klä tankarna: ”Gästbloggare”, ett spännande uppdrag som påminner om att gästa någons liv, kliva in i ett sammanhang som tillhör någon annan, en värld man anat, hört berättelser om och har föreställningar om. Så jag tar den utsträckta handen, kliver in och tänker- Hur kommer jag att tas emot, kommer ni att förstå mig, har jag förstått premisserna rätt?

Ann skriver ofta om ord, om människor, möten av många slag och hennes ord väcker mina tankar och det är spännande att få lägga några av mina ord här, för dig och kanske andra att läsa. 

Jag ser likheter med mötena i mitt dagliga arbete med människor som klivit in i mitt sammanhang. De undrar också om de verkligen är välkomna, om de verkligen vill och kan stanna.

Jag arbetar med män och kvinnor som inte längre hör bekanta ord kring sig. Makar som inte längre kan förklara omvärlden för sin familj. Ingenjörer som inte längre kan läsa skyltar, lärare som inte längre kan hålla lektion, orden de möter är obegripliga, orden de vill använda är obrukbara. Jag arbetar med Etableringen för flyktingar på arbetsförmedlingen. Ett arbete där orden är otroligt viktiga. 

I mitt rum hörs orden ofta två gånger, många samtal sker nämligen med tolk. Jag hör mina egna ord förvandlade på språk jag inte behärskar. Jag hör min medmänniskas ord förvandlade på mitt eget språk. I rummet där vi möts säger jag på stapplande arabiska ” alam wa sahlam!”, Välkommen! och vill därmed bjuda in till samtal på lika villkor – jag vill lära om din värld och hoppas att du vill lära om min, så att den blir vår. Så kan orden bli broar, en utsträckt hand, från mitt vardagsrum till ditt, för vi behöver inte öppna hela vårt hem, bara vår tankevärld, här i Anns blogg, i mitt jobb, i livet- alam wa sahlam!

En av Saras älskade katter