Fönster försätter mig i stämningar, lockar fram känslor. Här följer ett radband av fönster.
Skymningshimmel.
Växter, ljus året om.
Aron i Fryksås innan han for tillbaka.
Storstäderna ger mig en känsla av rymd. I huvudstaden hämtar jag ofta hem nya kunskaper och när jag är i Göteborg tänker jag ”detta är min stad nu”. Det är i Göteborg jag följer med i alla årstiderna och det är här jag skapar nya minnen.
I Orsa finns alla timmerväggarna, blommorna, sjöarna, den höga luften, minnena från alla barnaåren i vår familj och den stilla tystnaden.
Hos vännerna på Ljusterö fladdrar gardinerna i havsluften.
Häromdagen besökte jag Prins Eugens Waldemarsudde. Det var just där jag kom att tänka på att fönster har så lätt att gripa tag i mig och förvisa mig rakt in bland tankar, minnen och förnimmelser. Så jag slutar mitt radband där jag började, i ett fönster på Waldemarsudde.
Om man ska fota porträtt är det svårt att misslyckas om man placerar personen bredvid ett fönster 🙂
Bra tips, Mattias!