Vid Ellen Keys Strand, vid kanten av Vättern.
När jag var ung hade jag få kvinnliga förebilder. Nu har jag hittat dem. Den som just nu framtråder allra mest är Ellen Key. Hon var en stark och modig kvinna som lämnat många spår. Hon fanns med i debatten både i Sverige och i Europa kring sekelskiftet 1800-1900. Hon skrev och talade om ständigt aktuella ämnen som barns rätt, kvinnors ställning, fred och utveckling. Men hon byggde också Strand intill Vättern, ett praktiskt hem som präglades av skönhet, gästvänlighet och bildning. Nyligen gav Hedda Jansson ut en vacker bok om Strand, Där livets hav oss gett en strand.
Ellen Key öppnade ofta sitt hem för gäster. Dit kom den tidens författare och konstnärer som Verner von Heidenstam och John Bauer, men lika ofta slitna arbetarkvinnor som erbjöds en stund vila och tillgång till böcker och bildande diskussioner. Traktens barn var också välkomna. De fick låna böcker och när hunden Wild hade födelsedag bjöds de på tårta och saft.
Ellen Key hade en långsiktig tanke med sitt hem Strand. Hon ville att efter hennes död skulle Strand öppnas för ”några av de av livets mödor eller livets sorger uttröttade”. Ellen tänkte på arbetande kvinnor och sa … ”utan andra villkor än att de äger den kultur, som kräves för att fullt värdera och vårda vad Strand bjuder.” (Citaten kommer från E. Keys egna texter som citerats i boken Där livets hav oss gett en strand.)
När jag läser om Ellen Key eller något hon själv skrivit eller tittar på bilder från hennes vackra hem blir jag påfylld. Jag blir varm inombords och jag tror så starkt på hennes tro att skönhet, bildning, vila är något som hör ihop och något som alla människor behöver.
Jag kan också rekommendera boken som Anneli Jordahl skrivit. Den har den fina titeln: Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Den handlar om Ellen Keys kärleksrelation som sträckte sig över decennier men förblev olycklig.
Lämna ett svar